Snö fucking snö

Jaha. Den här intervjun kan ha gått precis hur som helst. Helt åt helvete, eller halvbra eller kanske anställningsdugligt bra.
Men alla andra är säkert bättre. Alla andra var säkert mindre nervösa och mer framåt, som vanligt.
Fast jag tyckte att jag var rätt lugn. Lugn, men en aning osäkert nervös.
Och uppsatsen. Uppsatsen, uppsatsen, varför skulle de fråga om den? Säger man att man skriver om vestibulit så fattar människor oftast inget.
Eller så fattar de precis. Svårt att veta.
Folk i allmänhet vet inget om vestibulit. De vet inte att hundratusentals kvinnor i Sverige har ont i underlivet och att de inte kan ha samlag, att det kan göra ont när de sitter, cyklar eller går på toa. De vet inte att läkarna fortfarande inte är överens om vad som orsakar smärtan.
Det är så litet, så smalt, en sån liten smula av all information som sprids att de flesta förmodligen har missat det.
Så hur skulle jag kunna förklara?
Jag bara: eh...ja, vi analyserar tidningsartiklar...(jaha, brukar de flesta säga då, och sen sluta fråga)
Vadå för tidningsartiklar?
Ja, eh...det är svårt att förklara, men det handlar om så kallade kvinnosjukdomar.
Jaha, vadå för kvinnosjukdomar?
Jo...eh, underlivssjukdomar.
Jaha, vilket udda ämne...hur analyserar ni det då?
(Men snälla!)
Ja, egentligen är det mest en sjukdom, det finns en kvinnosjukdom som heter vestibulit och vi analyserar hur den framställs i de olika tidningarna...
Jaha, hur då?

Osv.

Försökte styra upp det hela på slutet genom att ställa ett par frågor om jobbet, men vem vet. Allt kan ha varit för sent då.

På hemvägen snöade det.