2.

att när förlamningen släppt. att när livet inte längre är insvept i ett mörkt hölje –börjar vi då prata som vanligt igen? eller hörs en liten nyansskillnad i våra röster?

1.

dock, att vissa saker kanske inte går att förstå?

Söndag

Jag är gravt rastlös och uttråkad. Borde jag inte vara men jag är. Ändå att jag gör saker, att det händer mig saker utan att jag ber om det. Idag till exempel satt jag på Mosebacke med en vän till en vän som bjudit ut mig på fika.

Oklart om det var en dejt-fika eller fika-fika, men alltså troligast det första.

Han är snäll men tråkig. Eller han är kanske inte tråkig, men han är inte min typ. Han är stel. Han studerar fläckarna på sina armar medan vi pratar. Under tiden dricker danska femtonåriga pojkar öl med sina föräldrar vid bordet bredvid.

Han frågar saker. Han är artig.

Han frågar mig vilken musik jag gillar.

Jag säger att jag inte vet. Det är för svårt att säga en sort.

Himlen är vit.

Men jag. Är mest ett stort frågetecken. Mest förvånad att han frågat mig.

Känner tyvärr ingen attraktion. Om det nu är meningen jag ska känna det.

Jag tittar på den vita himlen. Tänker att stan verkar helt genomskinlig. Tänker att det kan han nog inte se.

!

Vill ha mera teater i mitt liv.

älskar att på sommaren sitta med öppet fönster när det är lite halvkallt, och så haft man kofta på. Och en kopp persikote.

Högsommar nu

Syrsor.

Måsar.


Inga småfåglar på kvällarna längre.

Vet inte var sommaren tar vägen. Helt plötsligt sitter jag och går sönder inuti, lyssnar på samma skiva som alltid och så är det redan höst. Redan mörkt.

Det är fortfarande ljust på himlen. Fortfarande alla dessa ljud utifrån. Men jag behöver lugn, jag behöver mörker för att kunna avsluta det jag håller på med.

Loggar in på min högskole-sida. Loggar in och ser att jag har fått ett obegripligt högt betyg. Men högt betyg hjälper inte om jag inte blir klar.

Jag ska köpa en skrivare. När det kommer pengar ska jag köpa en skrivare. Ska åka till Skärgården också. Och gå på festivaler i augusti. Och precis när det blivit höst ska jag gå över Mariatorget i ny kappa och titta in i det lilla antikvariatet med poesiböckerna i fönstret. Jag ska gå förbi Rival och se det röda sammetsljuset och sen ska jag gå iväg och ta en kaffe.

Det är inte som att jag inte vill ha sommar. Egentligen. Det är bara det att när det är höst finns rörelse. Finns en helt annan framåtanda. Finns händelser och kurser och mässor releasefester och människor som återvänder med energi. Jag gillar det.

Tystnad och susande träd i all ära men ibland är det bara skönt att återvända till rörelsen. Till båtarna och broarna och byggnadsarbetarna och pågåendet. Till att man vet att nästa dag när man sätter sig på tåget kommer människor att vara där med sina knän och ansikten och de kommer ha sina samtal och vara i sina sammanhang och de kommer inte tystna. Det kommer gå en tunnelbana och en till, det kommer höras ett ambulanstjut och ett till. Det kommer röra sig och mitt i all denna rörelse finns möjligheter. Tryggheten i det.