Odefinierbart

Ursäkta igen. Det är tråkigt här nu. Tråkigare än det varit på länge. Jag vet inte var den så kallade kvaliteten på mina inlägg har tagit vägen. Ursäkta att jag ber om ursäkt.

Men vi skriver uppsats i alla fall. I morgon ska vi skicka in den i pappersversion till handledare M och examinator A. Efter det en vecka av hemtentande. Sen opponering. Sen kanske framtidsångest i evigheter. Och lite ledigt. Lite glass, lite gräs, lite poesiskrivande i solen på nån filt.
Och ja. Jag ska förmodligen bli ensamboende på heltid. Ensamboende, särbo, frånflyttad sambo med odefinierbar relation till min pojkvän/sambo/särbo/ex-lägenhetskamrat.
Jag vet inte mycket just nu.

Gym rock halleluja

Jag har varit och gymmat till Lordi. Inte helt frivilligt, men varje gång jag är där numera går den på outtömlig repeat i P3 Star, och varje gång måste man dessutom stå ut med Sanna Bråding i öronen.
Det är inte direkt de ultimata gymljuden vi har att göra med här, alltså. Åtminstone inte för mig.

Efter gymet kommer ett aldrig sinande sug efter choklad. Man cyklar och lyssnar till gnisslet i hjulen, förbi alla stängda kiosker och restauranger, man är torr i munnen och man vill bara ha choklad och jag vet inte varför. Möjligen har det med hormoner att göra.

Bokhylle-utmaningen

Jag blev utmanad av Camilla att visa min bokhylla:















Kokböcker















Dammiga pockets















Mer pockets















Hela bokhyllan


Nu får alla som vill fota sin bokhylla och visa upp!

Tösabete

Ja. Folk tycker så mycket om Ronnie Sandahl i Aftonbladet. Genialisk. Begåvad. Trist.
Talanglös.
Men för oss med västgötskt ursprung är åtminstone det här en liten fnisshistoria.

Practicing

I mitt kök står en form med brownies och segar till sig. De är ljusa, släta på ytan och kladdiga, förhoppningsvis sega inuti. Likheterna med Café Brownies som man kan köpa på ICA är stora. Om de också smakar likadant som de på ICA kommer alla rutorna förmodligen vara uppätna innan midnatt.

Annars hade jag tänkt gymma i dag, men det har inte blivit av. Jag hittar på ursäkter för mig själv - jag måste bli piggare först jag måste lägga upp träningsbyxorna jag måste vänta tills det slutar regna.
Jag vill börja göra nåt med min kropp igen. Den bör användas till annat än knastrigt knackande på tangentbord.

*

Jag har nog glömt hur det känns att göra saker bara för mig själv, bara för att jag mår bra och trivs med det, baka brownies, diska upp all disk, byta sängkläder, jag har glömt hur det känns att inte bara göra det för hans, för vår skull.
Men jag försöker.
Undermedvetet tränar jag, undermedvetet tänker jag att jag måste öva upp min självständighet. Oavsett hur det blir mellan oss.

Tack CSN...

...och tack Svensk morgondistribution. Jag har fått dubbelt så mycket lön som jag brukar den här månaden. Och den brukar inte vara hög, kan jag meddela.
Nu har jag råd med träningskort Hägen Danz-glass Eldorado-fetaost Willys-te spetsleggings tre-för-nittionio-strumpbyxor Rydbergs-lyxpotatissallad HM-kjol ett par ful-pockets och möjligen några fikor.
Sen är pengarna slut igen. Kanske.

Trendiga tuttar

Ho ho. Britta Svensson i Expressen tycker att "Alla kommer vilja ha små Jessica-bröst i sommar".
Är det så alltså? Jag har inte hängt med. Men om det är så ser jag väldigt mycket fram emot den här sommaren.

Nästan pank och nästan tom kyl

Därför blir min middag:

En halv gurka, två stekta ägg och en bit smördegsinbakad fetaost. Uh!
I morgon kommer kanske mitt livs sista csn-pengar.

Känslan som saknades

Nej, jag förstår inte heller meningen med Da Vinci-koden. Alltså själva lockelsen. Upphetsningsmomentet.
Jag var förstås inget fan av boken heller, men nu när filmen dök upp förstod jag ännu mindre vad som får så många människor att engagera sig i den.

Det fanns vissa svaga förhoppningar om att den kanske skulle funka bättre på film. Alla arkitektiska beskrivningar, alla historieboksinslag som sinkade tempot i boken skulle ju vara bortklippta, men det hjälpte inte. Det kom flera stunder i biosalongen när jag var mycket mer intresserad av min påse med cheddarpopcorn och min vitchokladiga dubbeldaim än vad som hände på skärmen framför mig.

Man börjar ju undra om det är nåt allvarligt fel på mig. Har det här med min psykiska stress att göra, eller är jag helt enkelt för dum för att bry mig om kristendomens historia?
För trots allt borde jag vara intresserad. Jag borde bry mig. Det här är viktiga grejer.

Men varje gång en film eller bok innehåller inga eller väldigt få komplikationer mellan människor; mordlängtan, kärleksångest, familjetragedier, svalnar mitt intresse. Och jag vet att jag inte är ensam.
Vi är en kategori av populärkulturkonsumenter som älskar känslan av att verkligen vara i nån annans problem. Att känna att det är det här som spelar roll nu, de här känslorna, den här oron. Den är inte min egen oro, men just nu bryr jag mig mer om den än vad som händer i mitt eget liv. Jag skiter i allt, bara jag får känna det här som rör sig i min underhjärna lite till. Det som ibland känns starkare än det som är på riktigt.
Det är den känslan. Den hittade jag aldrig riktigt i Da Vinci-koden.

Höftutredning

Ok. Med "kvinnor under sexton" i förra inlägget menade jag naturligtvis tjejer som har kommit i puberteten och är ungefär 14-15. Inte småflickor.
För tydlighetens skull alltså; kvinnor i 14 till 15-årsåldern har mycket smalare höfter än jag kan minnas att jag eller nån annan i min ålder hade på den tiden. Man fick väl den första antydan till höfter samtidigt som mensen ungefär, eller?
Det verkar vara nån form av generationsmässig förändring i generna/livshållningen som gör att kvinnor överlag får smalare och smalare höfter och alltmer sällan utvecklar den där klassiska timglasfiguren, som många över 20 har. Eller så är allt bara ren inbillning.

Syndafloder och fläckar

Jag hatar högstadieungdomar. Jag hatar att vara kvinna med rikliga menstruationer. Jag hatar att högstadieungdomar ska finnas och glo på en när man har rikliga menstruationer och man vet att man cyklar genom stan med blod på jeansen/kappan/sadeln.
Högstadieflickor. Liksom såna med indielugg och mycket smink, eller såna med trendlugg och såna där tajta jeans som pressar ihop höfterna. (Hur kommer det sig att kvinnor under sexton har så smala höfter? Hänger det ihop med jeansen eller har det med nån sorts förändring i generna att göra?)
Hatar dem.
Högstadiepojkar med moped som kör rakt mot en på cykelbanan.
Hatar dem. Hatar dem hatar dem.
Hatar känslan av att de glor och smygler.

Jo, jag vet att jag alltid tjatar om mina blodfläckar, men jag tycks aldrig lära mig.
Lapp att sätta på kylskåpet: Kom ihåg kom ihåg! Kolla läckagerisken INNAN du åker hemifrån! Kom ihåg att du bor i ett land där man kan medicinera bort sån här skit. Kom ihåg att ha tabletter och drivor med tamponger hemma så du slipper få syndafloder jämt! Suck!

Ingen modde

Gjorde DN:s valtest och pust...moddarna hamnade sist i mitt resultat. Jag är förstås inte förvånad.
Vad som däremot förvånade mig är att jag enligt testet är mer kristdemokrat än centerpartist. Hur kan det vara möjligt?
Mp, S och V ligger på en ungefärlig delad förstaplats, tätt följda av FP och, ja, Kd.
Mystiskt.

Pepplista

Negativt:

*Förhållandekris
*Pank
*Inget toapapper hemma
*Fick ingen betald sommarpraktik på Gävle kommuns informationsavdelning
*Pollenbesvär


Positivt:

*Snart klar med c-uppsatsen
*Får snart stipendium
*Snart sommar
*Eh…
*Glass är gott

Vem ska trösta Knyttet?

Mitt i natten vaknar jag och sätter mig sådär kapprakt upp. Jag tänker jag klarar mig inte nu jag behöver honom här nu jag måste ha nåt att hålla mig i.
Klockan lyser röd 02:05 och jag vet känslan, jag vet att nu kommer det gå åt helvete.
Men jag får inte jag måste inte jag måste försöka andas själv jag måste förbereda psyket det är som ett undermedvetet självförsvar; du kan vara själv snart du kan vara ensammast du måste fixa det människors liv fortsätter ingen kommer trösta oss för att vi gör de val vi gör.

Jag lovar. Jag tror jag har glömt hur man gör när man hjälper sig själv. Nästan tre år i ett förhållande är oändligt lång tid för mig. Vanorna och tankarna man har är så väl inrutade, så svåra att bryta.
Om ingen i världen älskar mig om ingen bryr sig om ingen vet vem jag är så gör i alla fall han det.
Om ingen i världen älskar mig om ingen bryr sig om ingen vet vem jag är så gör i alla fall jag det.
Jag vet inte, men den sista tanken är lite svår att få till just nu. För det mesta orkar jag inte tänka alls.

Det växer

Vi har numera 38 sidor c-uppsats, om man lägger den i ett word-dokument. Och den är ännu inte klar. Undrar just vad det slutgiltiga antalet sidor kommer bli, men tanke på att vi ska ha en minst 15 sidor lång bilaga.

Open fields

Jag har ett förhållande som är i en sorts återvändsgränd. Jag har ett förhållande som alla har åsikter om, men som jag tror att ingen förstår svårigheterna i.
Jag älskar nån, men just nu vet jag inte om jag kommer att bilda min framtid med den personen och just i bildandet av allas framtid runtomkring känns det svårt att förklara varför.
Allt är så öppet nu, men just därför så stängt. Så ni får ursäkta mig om jag inte skriver.
Sen har jag en c-uppsats som är i sitt slutskede, det spelar också in.

Nina Bouraoui igen

Favoritcitat- del 2

Att gå in i natten, det är att återfinna sin kropp.

Nina Bouraoui

Favoritcitat - del 1

I hela mitt liv vill jag förbli förundrad.

Examen i sikte

Vi har hållit på med uppsatsen i media- och kommunikationsvetenskap sen urminnes tider. Men nu ska den bli klar!
Nu ska vi göra det och lägga ett och ett halvt års ångest och sömnvridande nätter bakom oss.
För det kan det kan vara värt att sky solen, stänga in sig i ett kallt grupprum, skriva, skriva, citera.
Snart kanske man har en fil. kand.

Försöka stråla

Jag orkar bara klä på mig kjolen och färgerna och gå ut och försöka stråla. Försöka stänga av det som inte handlar om nu och sol och smältande glassar och den hormonsprängda luften.
Och nånstans, nånstans fungerar ljuset nånstans tror jag nästan att det går. Det är inget vits med att gråta mer just nu.

Färdigtentad

Ok. Det var inte världens bästa tenta jag skrivit genom tiderna. Varken prestationsmässigt eller med tanke på tiden.
Jag vet inte om det gick vägen, men nu är det över för den här gången.

Armvärk.
Varför är man så jäkla otränad på att skriva för hand?

Det fullkomliga vädret ger hopp. Gör att man orkar lite till.
Himlen och dagen är så osvensk att det är skrämmande.

I kväll blir det alkohol.

Helvetes pisskit/salstentor är ett jävla jidder

Förhållandekris och fettenta på en gång.
Jag vet inte vad som är värst.
Jag vet inte vad jag vill.
Det enda jag vet är att jag måste vara där om en timma, och att det kommer gå åt helvete.

Försommar - förnyelse

Det är försommar, den kanske varmaste dagen hittills i Gävle i år, men det blåser ont under huden det blåser en underlig förnyelse och jag vill bara le och blunda.
Lapa vinden i håret händerna på styret ljuga mig varm för mitt eget bästa.
Men jag somnar gärna vid dig sen jag somnar gärna vid dig och jag vill somna först utan att tänka.

Helvetes tentavecka

Och varför har ingen talat om för mig att man måste anmäla sig till tentan tio dagar i förväg?
Jag har bara haft två salstentor på tre år, man kan inte begära av mig att jag ska komma ihåg sånt.
Nu måste jag gå dit och tjata mig till en plats på fredag.

Vårens första rodnande morgon

Valborg förflyter utan större missöden. Uppsala är högljutt och blåsigt, men som vanligt vackert och del av en annan sorts värld.
Lite soligare, lite poppigare, lite gladare.
Det är det vanliga med vita mössor, trummor, ölbröl, korta kjolar och tajta jeans.

*

Från Åsas tak ser man hur köerna växer utanför nationerna, ljuden tränger obevekligt in i köket och lukten av saffran in i näsborrarna när vi dukar för middag i studentköket.
Det går åt en flaska sött vin ganska snabbt och efter middagen får jag falla i feberaktig vindvala inne på rummet medan de andra går mot stationen. Jag bara ligger där och har knappt sovit fyra timmar och vinet har satt sig i kinderna och jag blundar och tittar och blundar och sömnfläckarna sitter som skygglappar och tränger undan det fladdrande ljuset från takfönstren.

*

Senare pratar vi om rödvin och Big Brother i samma studentkök. Allt är lugnt och lojt och pizzakartongerna ligger där på bordet med avgnagda olivkärnor i sig. Jag dricker mycket och lätt och allt sjunker, men magen är inte tom det ligger flera kilo flera liter däri. Vi dricker mera vin och Baily’ s men ingen champagne i år, och vi sitter så i säkert massa timmar och sen går jag på toa och är varm i maggropen och i flera minuter letar jag i väskan efter just rätt läppstift men jag hittar det inte.

*

När fötterna börjar somna säger jag ska vi inte sätta på musik och vi sätter på musik och jag höjer lite men sen kommer en låt med The Attic och basen blir jädrans hög och dunkar mellan väggarna och vi öppnar en till flaska vin.

*

Efter midnatt står vi i en kö till Göteborgs nation och alla runtomkring oss är utbytesstudenter och pratar på nån italienskspanska som jag nästan förstår, men inte riktigt hör allt av.
En kille väger ungefär hundratjugo kilo och han står framför mig och sen backar han och trampar rakt på min nästan nakna fot så den blir helt röd och han ber inte ens om ursäkt.
Sen säljer två flickor sina förköpsbiljetter till oss och vi får byta kö till den lite kortare. Det går ändå ganska långsamt och vi pratar lite med folk från Växjö och Stockholm. En kille frågar du håller väl på Brynäs om du bor i Gävle och jag svarar det var ju Färjestad som vann så det spelar ju ingen roll. Sen pratar vi om Bocken och Strömvallen och alla bara funderar på om de verkligen ska komma in och jag vill klättra in genom ett fönster men det finns inget lämpligt.

*

Vi springer i natten utan jackor och det luktar Medelhav och alla är fulla. Jag är den enda som har röd klänning och alla säger du har ju en sån där röd klänning och vad annorlunda du är. Och vi dansar och det är nån sorts Håkan-potpurri (oväntat?!) och mera dans och ibland är det lite magiskt och ibland ganska tråkigt. Sen är det ciderrus och Carola och samtal och terasser och dans och telefoner som ringer och massor av brats med randiga skjortor.

*

Vid fyra går vi en promenad och folk är ute och det är finns ingen kyla för nu är det vår i alla fall tills vinet är borta ur kroppen.

*

Sen är det morgnar. Att få vakna och sätta sig på ett tak och stirra in i Domkyrkan. Det blåser, men annars är det mesta tyst. Det finns maskiner som samlar upp glas. Alla studenter sover men det är morgon den första maj och vi sitter på ett tak i Uppsala invirade i filtar.