Nya perspektiv

Ni ligger i skymningsljuset där i soffan. Utanför lägger sig kvällen mer och mer, kajor rasslar, kvällen tar sats, sluter sig och sluter sig. Rummet blir gråare och gråare. Han har sitt huvud i ditt knä och ni är tysta. Du vågar knappt andas och du stryker honom försiktigt över håret, över huden. Ibland tittar han upp på dig, sen blundar han.

 Är det nu? Nu som det tar slut?

Han reser sig och du vänder ditt huvud mot hans arm. Vågar inte titta upp för då kommer kanske gråten.

 Försvinn inte från mig säger du.

Han säger: jag ska försöka.

Och du hoppas.