Kvällar på broarna

Det är fredag och jag tar ett glas vin och skriver inte på slutuppgiften. Jag har faktiskt jobbat hela(nåja, halva) dan tänker jag. Orka plugga då. När jag kom hem började jag direkt att tvätta – tvätt är också ett slags arbete. Alltså har jag jobbat hela dan.

Det pratas om att min tjänst ska utökas helt plötsligt. Jag ska kanske bli ansvarig för diariet. Ska jag nu alltså bli en sån som är ansvarig för en massa saker, tänker jag då? Men tydligen. Jag är hittills ansvarig för posten, mailen ,webbsidan, nämndmötena, nyhetsbreven etc. etc. Inte för att det i praktiken är så stora ansvar, men ändå. Det låter på pappret som mycket.

Vuxet.

Solen smyger sig på och gör en regnig eftermiddag till ljus kväll. Stockholm gör sig bra såna kvällar. Häromkvällen gick jag plötsligt över en massa broar och hamnade i Tantolunden och jag tänkte att jag älskar såna kvällar. Såna när man får stå på bron, alldeles bredvid tåget som dundrar alldeles intill och på ena sidan ser man solen gå ner bakom Liljholmsbron, Långholmen och Kungsholmen längre bort. På andra sidan Årstaviken i all sin fulsnygghet.

Fick en blomma!

Så det blev nästan som skolavslutning på riktigt.

Syrener är sommarlov

En gammal älskare hör av sig och frågar hur det är med mig. En gammal klasskamrat skriver ett inlägg och tycker vi ska ses.

Ja, det här är tiden då människor plötsligt hör av sig. Sen att det kanske aldrig blir nåt av det där att ”ses” eller ”vi måste ta en fika nån dag” är en annan sak. Det är bara så det är nu. Läge att höra av sig.

Samtidigt märks det att människor är upptagna. Middagar, födelsedagkalas, sommarfest med jobbet – mitt i allt det där blir jag rädd att sommaren ska bli tom och innehållslös. Människor glömmer lätt varandra i sin upptagenhet och så sitter man där, på en bänk vid Årstaviken och sommaren är inte alls sådär fylld som man skulle vilja.

Jag ska jobba, förstås. Kan inte ta massa ledigt det första jag gör, även jag tydligen har rätt till semester. Dock, att jag började det nya jobbet och de verkar ta för givet att jag vill ha ledigt i sommar. Alla är vuxna med barn och barnbarn och lantställen. Tänker att självklart ska man ha ledigt, tid för familjen.

Men jag skulle nöja mig med några dagar faktiskt. Är inte van vid sommarledighet. Förutom förra sommaren, men då var ledigheten snarare en enda stress över ekonomin. En sån ledighet är ingen bra ledighet.

Det är 20-nånting grader i Stockholm(tror jag?) och himlen ligger vitblå ovanpå allt som nu är extremt blommande. Björkar, körsbärsblom.

Jag är näst intill pank, men det känns ok. Väntar på besked om stipendium som ska komma när som helst. Hoppas på pengar, förstås. Och vilken dag som helst, väntar jag ett samtal från mitt nya bemanningsföretag. De ska ringa och tala om när jag ska komma och skriva kontrakt för ett nytt jobb.

Det nya jobbet är på deltid visserligen, men jag tror det blir bra. Mindre pengar än med heltidsjobb, men å andra sidan mer tid till annat. Skrivande, studier. Eventuella extrajobb. Att ha så mycket öppen tid är inte det sämsta, intalar jag mig.