Fältet

Nån sorts vår, ibland

Två dagar, två bilder

Ett träd

Precis som för Bodil...

Det är fortfarande ingen ordning på mina papper.

Fick en blomma!

Så det blev nästan som skolavslutning på riktigt.

Glad fortsättning!

En favoritplats

Jag har en ny skrivbok...

Den är rosa, djungelmönstrad. Och passar bra till hösten, Håkan och kaffe.

Hösten

Böckerna!

Såhär har det varit

Alla tusen kaffekopparna...

Och vinet.

Tidernas bästa kopp!

Förortsmånen

Jag gör ett expriment med kryddväxter i konservburkar nu...

Jag vet inte riktigt om de gillar det.

Köket

Jag håller alltid till i det lilla köket numera på kvällarna. Åtminstone när jag ska skriva nåt alltså. Här kan man öppna fönstret och sitta direkt i vinddraget, nästan som på en balkong. Man kan luta sig ut, sticka armbågen över fönsterbrädan och låtsas att det är ett balkongräcke. Det är fint. Bara två av alla mina lägenheter har haft balkong. Den senaste ett helt evigt liv sen.

Det är ju här hjärtana på tråd finns också. Och de två basilikorna och små burkar med planteringsförsök och oreganon som växer så fint, trots att den bor i österläge. Ja, jag måste bona om i det här köket, för det är inte ofta jag har ett kök att sitta i. Kök, som i ett eget rum alltså. För ett köksbord i ett enda stort rum där även säng och eventuellt kokvrå finns, är verkligen inte riktigt samma sak. Verkligen inte alls. Så jag tar hand om mitt kök. Tänker att jag ska sitta här till hösten och vinter och skriva och ladda upp bilder och titta ut på tallarna när de skiftar färg.

Jordgubbspaj!

Och gondoler...

Isar & tragik

Internet slutade funka och jag fick panik för en stund och nu tjyvsurfar jag på ett mystiskt öppet nätverk med kass signalstyrka. Sådant är livet när man har ett beroende. Sådant är livet när så mycket handlar om kommunikation.

Jag gick ut på påskafton och gladde mig åt våren, drack kanske en drink för mycket(men inte onormalt mycket) och sen stod jag vid baren och log ut mig själv, kom på mig med att skämmas för att jag tyckte han på mitt jobb som spelade skivor var fin. Och sen, trots att jag bara var normaldrucken, kom en vakt och tyckte att jag kanske borde gå hem. Och detta upprörde mig, ja nästan hela vägen hem tänkte jag i fyllan på hur jag ska tillintetgöra denne vakt, men ändå – livet är för kort för att ständigt fundera på hämnd.

På påskdagen var bakfyllan ett faktum, men jag gick ut, jag gick ändå ut, och Stockholm var så vackert att man kunde börja gråta. Trots huvudvärken gick jag, från Skanstull till Gamla stan och alla isarna smälte. Det var de vandrande parens dag.

Nu behöver jag mental vila. Halsen och huvudet är lite tjockt, och kanske är det pollen, kanske är det en förkylning som aldrig vill bryta ut, men jag stannar hemma för mental vila. Det är vad som behövs nu.

Nån sorts vardag