Klockan är snart nio och jag är så trött att inte ens kaffe skulle kunna hjälpa mig. Jag äter små franska biskvier från Bageri Baronen. Ingen vet var Bageri Baronen ligger, men deras bakverk säljs på Hemköp.

Märklig höstkänsla de senaste dagarna. Jag och S hamnade i Tranans restaurangdel med tända ljus och rutiga dukar. Där åt vi mat som simmade i smör och utanför gick regnet till solsken och allt blev en väldig kontrast till insidans tända ljus och väggar med borstat stål. Tranan är ett gammalt ölcafé. Tranan är höst och vinter och därför stänger källardelen under högsommaren och därför var vi där för en hejdå-sommarfest igår.

Jag väntar på att den riktiga sommaren ska börja. Det är vad jag alltid väntar på. Ibland väntar jag så länge att sommaren hinner försvinna.

Jag har köpt en ny pelargon och borde vara gladare än jag är. Det är som jag glömmer bort att vara glad. Jag har fått ett utmärkt betyg på mitt skrivprojekt, mycket bättre än jag nånsin hade väntat mig, mycket finare kommentarer än jag nånsin hade trott, men ändå glömmer jag bort att vara glad. Snart kommer den där 30-årskrisen tror jag.

Tillbaka i stan

Efter en helg på spa är nästan hela hjärnan på semester. Det är varmt, igen. Jag är nästan pank,igen. Väntar på mitt stipendium som ska komma vilken dag som helst.

Linnet klibbar mot huden och hela tiden sjunger det studenter. Jag promenerar varje dag utmed Skeppsbron. Vill passa på att se det gamla Slussen innan det är försent. Snart rivs det, piffas till, Debaser försvinner gudvetvart och nog för att det behöver förnyas men frågan är om det är på det sättet, det piffiga.