Dagen L

Snart finns det ingen återvändo.
I dag gör vi det.
I dag är dagen för lägenhetsuppsägning.
Bye bye Södra fiskargatan.

Inspiration, sorgsenhet, skönhet

Åh gud. Om jag ska flytta till nåt ställe i den här stan, snälla låt det bli Sjätte tvärgatan. Amen.
Jag har den här visionen om att min livskvalitet ska höjas om jag flyttar till Sjätte tvärgatan. Hur jag bunkrar upp med kuddar på de stora, vitmålade fönsterbrädorna och fylls av skrivlust, arbetsvilja, livsinspiration.
Hur jag framåt oktober stretar fram mot blåsten i lång mörk kappa och knähöga stövlar på den tjugotaliga innergården, hör en kråka, tittar upp mot himlen och inser att det börjar bli höst.
Just att jag inser att det blivit höst är viktigt. Det betyder att jag inte har upptäckt det tidigare, eftersom jag är så uppfylld av min inspiration.

På Sjätte tvärgatan är allt som i ett annat årtionde, där finns andra möjligheter och där skiner solen lite annorlunda in genom korridorbalkongerna. Det är i alla fall vad jag inbillar mig när jag springer där om nätterna med tidningar, vilket jag gör den här veckan.

*

Midsommar var helt ok. Vi hade en hastig trerätterslunch hos Åsa, spontan och ganska opretentiös, innan stora delar av sällskapet var tvungna att dra vidare.
Kvällen blev lugn, med inslag av vin och blomsterplockning.
När vi framåt 22-tiden började strosa in mot Mariestads centrum insåg jag att jag har väldigt svårt för tomma och nästintill döda städer en fredagskväll. Små städers sorgsenhet visar sig verkligen från sin fulaste sida just då.
Å andra sidan kan samma sorgsenhet vara näst intill vacker en helt vanlig och nästintill död tisdagskväll.

En midsommarnattsdröm

Förra veckan hittade jag av en slump vad jag då tyckte kändes som Den Perfekta Midsommarklänningen.
En sån klänning som i modebilagor presenteras som En midsommardröm.
Vit. Sval. Söt. Billig, och inte för genomskinlig.
För 149 pix vågar man också använda sin vita klänning utan att känna sig självmordsbenägen när man senare spillt ner den med rödvin. Vilket säkert kommer hända mig i morgon.

Midsommar kommer vara väldigt spontan i år. Ingenting blir som det var tänkt. Och ingen hade tänkt särskilt mycket från början heller.
Jag åkte ner hit för att gå på vad jag trodde skulle bli en bröllopsmiddag. Denna modifierades sen till grillfest, sen till knytkalas, och nu slutligen till en hastig midsommarlunch samt två-ensamma-kvinnor-och en-bag-in-box-kväll.

Såklart ångrar jag inte att jag åkte. Det behövdes, och jag älskar alltid en tågresa, även om vagnen runt mig är fylld med ett bongotrummande göteborgskt fotbollslag.
Men känslan har dalat och stämningen försvunnit. Jag kan som vanligt inte låta bli att fråga mig om vi inte bryr oss mer än såhär. Varför vi inte har planerat bättre och varför kommunikation bara blir svårare och svårare ju fler sätt vi har att meddela oss på.

Den perfekta klänningen är fortfarande perfekt, men saknar betydelse om jag inte får känna att allt det andra också spelar roll. Och det vet jag först i morgon om det gör.













Mobilbild i spegel på spetsklänning

En fråga om siffror, eller linjer

En gång för alla nu – Vad är det med busschaufförer här ute på landet? Saknar de helt åldersomdömesförmåga?

I dag: två bussturer över rapsgärden. Lysande horisont i bregottgult och junigrönt.
Två busschaufförer.

Busschaufför 1, man i övre(?) medelåldern: Hej.
Jag: Hej. En till xxx-orten ute på landet.
Busschaufför 1, man i övre(?) medelåldern: Jaha, du har väl inte fyllt 16 eller?
Jag: Eh…hehehe. JO!
Busschaufför 1, man i övre(?) medelåldern: Jaha. Då blir det 40 kronor.

Senare.
Busschaufför 2, kvinna mellan 35 och 45: Hej.
Jag: Hej. En till xxx-orten ute på landet…ja och så hade jag en övergång här…( lämnar fram biljett).
Busschaufför 2, kvinna mellan 35 och 45: Hade du en övergång sa du? (tittar på biljett)
Jag: Ja jag tror det.
Busschaufför 2, kvinna mellan 35 och 45: Okej är du över 16 eller? (tuggar tuggummi, tittar utforskande)
Jag: Ehm...jaa!

Det finns verkligen gränser för hur ung man kan tro mig vara.

Visa leg på 23-års ställen?
Helt ok.
Visa leg på systemet?
Också helt ok. Jag menar, det är svårt att se skillnad på 20 och 25.
Det kan till och med vara ok, för att inte säga smickrande, att få visa leg på 18-årspubar.
Jag har för länge sen uppnått ett sånt stadium där jag inte längre blir förbannad utan snarare glad om folk tror att jag är yngre. Jag tror, men är inte helt säker på, att det hände nånstans vid 22-årsstrecket.

Och, jag vet. Det är svårt med åldrar.
Men. Alltså. 16. Tar man mig för det är man relativt blind. Eller också har man helt missat de små fina linjerna som uppträder under mina ögon varje jag har hävt på för mycket smink.

För mycket packning, för många förhoppningar

Jamen ni vet. Jag är också en förmycketpackare. Tänker det kan ju alltid komma ett tillfälle när…
…jag måste ha de där skorna.
…jag har otroligt tråkigt och behöver den där skabbiga deckaren.
…jag kanske borde ha en snygg klänning.

Men det gör det förstås aldrig.

Jag vill ha med tusen skor och böcker och jag ska bara vara borta i fyra och en halv dag. Det är värdelöst.
Men ändå.
Man tänker i fall i fall jag…
Men nä.
Man hoppas alltid för mycket.

Glass, kalorier och svettdroppar

Helgens kalorier( tacos, grekisk potatissallad, en gigantisk banana split) måste sköljas bort med vatten och massor av gym. Det är svettigt ute, svettigare inne, men jag har fått in vanan nu, jag är inte längre trött efter en stund på löparbandet. Jag bara stirrar på siffrorna, kalorierna som rör sig uppåt och tiden som går. I pannan tränger det fram små salta droppar, och det är inget som händer ofta med det gör det nu.

Alla ser nästan döda ut inne på gymet. Envisa hopbitna målmedvetna men nästan fysiskt döda av värmen. Jag är törstig hela tiden och Sara blir yr efter halva tiden och vill ge sig men sen fortsätter hon och tränar armarna i evigheter och jag ställer mig på trappmaskinen och tittar på kalorierna igen och nere på torget går människor med solränder bort mot brända bocken.

Luften är så kvav när vi kommer ut och det yr löv överallt, nästan som om det vore sensommar men det är det ju inte. Folk äter glass utanför McDonalds sådär vid sidan av gågatan och allt är väldigt Grekland men ändå Sverige. Solen har gått i moln men det är fortfarande varmt. När vi kommer hem äter vi glass på balkongen i bara underkläderna och Henrik säger det var det träningspasset det och jag funderar på att sticka ut och springa.

Första fredagen, och allting börjar om

Så nu är jag nästan tom på riktigt. Det är första fredagen på den riktiga sommaren, första fredagen utan skolavslutningar här, utan vitmössor som rusar runt och påminner om lyckligt mycket man trodde, och hur man visste att dagen efter skulle allt vara annorlunda. Hur rätt man hade men samtidigt hur lurad man var.
Hur man trodde att nu var allt slut, allt kämpade alla betygsystem alla sociala poäng och under hela tomma sommaren skulle man bara njuta njuta njuta av att inte vara nånting alls.

Jag inser nu att jag har tappat bort mig och att jag egentligen borde skrivit detta för en vecka sen.

Men, snart har jag inte mycket kopplingar till högskolan i Gävle kvar. Jag lämnade in min hemtenta i dag, en vecka för sent och jag vet att jag förmodligen inte kommer att skriva HS-institutionen HIG överst på en hemtenta mer. Jag vet inte om jag kommer att skriva nån mer hemtenta över huvud taget.
Det enda jag vet är att allting börjar om.
Som en kompis till mig skrev en gång.
Och på måndag väntar ett besök på arbetsförmedlingen.

Temperaturväxlingar

Visst är det nån sorts underförstådd ödesmässig regel, det här att det alltid måste vara vaaaarmt under fotbolls-VM? Eller förlåt, under VM menar jag förstås, för ingen säger fotbolls-VM numera, det visar ju bara på vilken omedveten nörd man är.

Så vitt jag kan minnas har det alltid, alltid varit grisvarmt under alla de senaste årens VM. Det finns liksom inget annat.
Lika ödesmässigt förutbestämt är det också att det nån dag under mästerskapen måste vara åska. Som i dag, det var förspått, inte bara av väderleksrapporten utan också av kvällen i går. 40 grader i inglasningen vid femtiden, 26 vid midnatt – hot in the city!

Jag klädde mig i kofta och linneklänning, gick utmed ån för att kolla in fiskefolket, och alla betedde sig som om vore de hemtama spanjorer. Värme? Vadå? Sånt här väder har vi ju varje dag. Gick över broarna och spanade på himlen och det blåste en sån där vattenvind som annars brukar knottra huden, men det kändes bara ljummet och solen-har-värmt-luften-hela-dagen-varmt.
Sen i morse när jag klev upp var det oförklarligt tyst på gårdsplanen. Inga måsar, inga ungar, ingen posttant – inget rörde sig där ute och det var helt outtalat att det snart var dags för åskan. När regnet kom stod två män under en taket till en portuppgång och bara glodde. Återigen betedde sig folk som infödda señores, för det var som om de aldrig sett regn förut. ¡Madre mía!

Men nån åska blev det aldrig här. All den där ovädersbådande stämningen var kanske bara fejk, för när jag kom ut från bibblan på eftermiddagen hade temperaturen sjunkit fem grader på bara några timmar, och alla utanför var vanliga Gävlebor igen.

Just det!

Glömde ju. Ska vara lite fånigt utmanande och peka ut några personer:

Camilla Turbotrollet Eline Rödluvan

Jag skulle vilja se era badrumsskåp! Och alla andras också förstås, om ni känner för det.

Badrumsskåps-utmaningen

Den här utmaningen fanns hos Tinna. Detta är min badrumshylla i oretuscherad och ostädad version.














Våning 1, från vänster: Tea tree-oil lotion, aco fuktgel, alsollösning, face scrub från Body shop, Decubal, Bioline AHA depigment Serum, Velvet make-up mousse från Isadora, ögoncreme från Nivea, ögoncreme från L300, Vaseline och Locobase repair.














Våning 2, från vänster: skabbiga ögonskuggeapplikatorer, Anna-muggen, ögoncreme från Garnier, pennor, borstar, puder från Nivea i för mörk nyans, Dream matte mousse från Maybelline, svampar, mugg, pennor, concealer från YSL, blå mugg,pennor, läppglans, läppstift från MF, rosa ögonskuggor köpta i Spanien för flera år sen, billigt rouge från HM.















Våning 3, från vänster: diadem, hårspännen, hårsnoddar, nagellack som sällan används.














Våning 4-5, från vänster längst ner: gammal läppglans i burk från HM, dyra silikondroppar, olika parfymer, Sunsilk anti-flat volumizing cream (dålig!), Björn Axén volumizing mousse, ljus.

Solsöndag

Jag är hemma jag är vaken jag är inte längre bakfull. Jag har fått tusen myggbett redan.
Nu måste jag ut till parken innan dagen tar slut.

Oh oh oh...

Vi fick VG på uppsatsen! Den är klar! Vi fick VG den är klar vi fick VG den är klar...
Nu är det bara en hemtenta och några extrauppgifter kvar att ha ångest över.

Bad skin, bad day

Äter en klassisk vuxenfrukost. Rostat solrosbröd med ägg utan smör, observera detta – utan smör(!), tropisk juice och kaffe med en chokladbit i. Okej, chokladbiten var kanske lite barnsligt men ni måste ta hänsyn till att jag sällan dricker kaffe. Att jag inte klarar av det och att det endast är en åtgärd jag tar till i nödsituationer.

Vaknar före(!) sju och hör hur grannen duschar i evigheter och ingen DN har det kommit och jag tittar mig i spegeln och ser att jag har en röd torr svullen fläck under ena ögat och jag förbannar min värdelösa hy. Närmast näsan lyser blodkärlen genom huden och det är allmänt blått och jag ser ut som en misshandlad kvinna och måste gå och smörja med Aloe Vera en gång i minuten men det hjälper inte mycket. Såhär blir det jämt när jag ska göra nåt viktigt.

Tomt och förtjusande

Så i morgon. Opponering. Ett slags avgörande inför framtiden för att kolla upp om jag duger eller inte för den riktiga världen. Kolla om uppsatsen duger.
Det gör den förmodligen. Godkänd blir den nog under de flesta omständighet, frågan är med vilket betyg?
Om det blir VG kan vi ta tag i oss själva och kanske söka lite flashiga stipendier. Och om det inte blir VG kan vi söka i alla fall.

Nästa vecka vid den här tiden kommer jag troligen vara tom. Utan nåt som gnager mot pannbenet, utan uppsats utan 1700-talspoesi som måste läsas. Jag ser fram emot situationen ungefär lika mycket som jag skyr den. Nånstans hade jag hellre varit den där som har tre års studier framför sig. Lycklig och ny inför allt, nyfiken med en hoppfull känsla i huvudet mot kudden varje kväll. Med en tanke om att det löser sig under tiden; att nu skaffar jag utbildningen, vännerna, jobbet, förhållandet… ni vet, jag har sagt det förut.
Men nu är jag inte där. I stället är jag klar med det viktiga, ska inte plugga mer just nu, får inte plugga mer just nu för att inte för alltid döda min lust till inlärning.
Det är tomt och vidsträckt, hopplöshet blandat med förtjusning och en del stunder gillar jag det. Andra gånger sparkar jag av mig täcket på natten och ligger vaken och svettas, tittar genom persiennerna och lyssnar på kajorna tills DN trillar ner på hallmattan vid fyratiden.

Onödigt rött

Hej nationaldag. Du onödigt röda.
Jag har verkligen inte tid att ha en ledig dag just i dag, så jag förstår inte vitsen. Ingen firar väl mer nu, eller? Alla går väl snarare runt och stör sig på att det har klämts in en röd dag här, mitt i tentaveckan/examensförberedelserna/jobba- extra-hårt-innan-midsommar-köret?

Dagens låt hos mig är Le Sport – It’s not the end of the world och dagens recept är brownies från ICA, som jag ska ta mig tid att tillaga senare. Nånting måste locka mig till hemtentaböckerna, gärna nåt med mycket fett och choklad, jag måste överleva den här veckan på nåt jävla sätt.

Dagens Traderafynd

Jo, jag är ju nån form av skofetischist. Dessa hämtades upp på posten så sent som i går:















Det ska noteras att det var längesen jag köpte ett par skor för över 300 pix. Det mesta på min skohylla består numera av billiga fynd. Som de här lackiga 36-kronors-godbitarna:















Och såhär vackert blommar det utanför vår balkong just nu:















Lila blomning är sommar, skolavslutning och rosig doft i luften. Färgen brukar hålla i sig några veckor varje år, sen blir det brunt och då vet man att det inte längre är början på nåt. Då har det blivit mitten på sommaren och snart är det slut.