En midsommarnattsdröm

Förra veckan hittade jag av en slump vad jag då tyckte kändes som Den Perfekta Midsommarklänningen.
En sån klänning som i modebilagor presenteras som En midsommardröm.
Vit. Sval. Söt. Billig, och inte för genomskinlig.
För 149 pix vågar man också använda sin vita klänning utan att känna sig självmordsbenägen när man senare spillt ner den med rödvin. Vilket säkert kommer hända mig i morgon.

Midsommar kommer vara väldigt spontan i år. Ingenting blir som det var tänkt. Och ingen hade tänkt särskilt mycket från början heller.
Jag åkte ner hit för att gå på vad jag trodde skulle bli en bröllopsmiddag. Denna modifierades sen till grillfest, sen till knytkalas, och nu slutligen till en hastig midsommarlunch samt två-ensamma-kvinnor-och en-bag-in-box-kväll.

Såklart ångrar jag inte att jag åkte. Det behövdes, och jag älskar alltid en tågresa, även om vagnen runt mig är fylld med ett bongotrummande göteborgskt fotbollslag.
Men känslan har dalat och stämningen försvunnit. Jag kan som vanligt inte låta bli att fråga mig om vi inte bryr oss mer än såhär. Varför vi inte har planerat bättre och varför kommunikation bara blir svårare och svårare ju fler sätt vi har att meddela oss på.

Den perfekta klänningen är fortfarande perfekt, men saknar betydelse om jag inte får känna att allt det andra också spelar roll. Och det vet jag först i morgon om det gör.













Mobilbild i spegel på spetsklänning