Och kniiip!

Så i dag var det dags för läkarbesöket. Det som jag väntat på, det som jag tänkte skulle förändra.
Jag börjar bli van nu; trava in bakom skynket, av med jeansen och trosorna och upp i stolen. Fundera över hur fula ben man har. Störa sig på att man ligger med muttan i vädret, bar stjärt, bara ben - men med strumporna fortfarande på.
Hur absurd hela situationen är.

Sen undersökning. Prover. Inga fler detaljer här.

Gynekologen säger: Du var väldigt duktig på att knipa.
Jag: Ah...jaha.
Vet inte vad jag ska säga. Vet inte om det är sånt man går runt och skryter med: Jag är väääldigt bra på att knipa.
Kommer ändå fram till att det är en bra grej.

Resultat: Jag har äntligen fått MEDICIN utskriven. Tack tack tack tack!
Äntligen hittade de nåt som kunde bevisa att jag har det som både de och jag misstänkt hela tiden.
Och - jag fick veta att jag har starka slidmuskler. Inte illa.

Bibel 2000

Jag har sprungit riket runt och försökt få tag på en bibel. Jag menar en sån där tråkig, rödaktig och vansinnigt tjock bok med olidligt liten text. En sån som folk har hemma i garderoberna efter sina konfirmationer, men sällan eller aldrig plockar fram för att läsa.

I alla fall ska vi ha läst delar ur Bibeln till föreläsningen i morgon, en föreläsning jag visserligen inte ska närvara vid, men som jag ändå misstänker att jag måste plugga till.
Jag tänkte att det borde vara relativt lätt att få tag i en; människor är ju ofta konfirmerade, människor är ju mer kristet traditionsbundna är de vill erkänna. Jag borde känna nån som har en sån där jävl...eh, bibel, eftersom jag inte har en själv. Men alla verkar "ha den på vinden" eller "hemma hos föräldrarna" eller "hittar den inte".

Så i dag började det bli stressigt. Måste hitta bibel. Efter många krampaktiga försök fick det till slut bli en Bibel 2000. En tjusig, svart, uphottad, pocketaktig version. Med bilder! Omslaget är tydligen formgivet av Lasse Åberg.
Ska jag läsa bibeln så ska den åtminstone vara snygg.

Andas

Det är dunkelt, och allt går bara för fort.
Det är fredag och The Sounds-konserten. Jag står på dansgolvet och försöker tänka allt är normalt allt är bra jag klarar av att stå här. Men det gör jag inte.
Jag vet inte om det är alkoholen som förstärker, eller om det bara är jag men plötsligt tjocknar det i halsen.
De kommer med klackar, de kommer med händer i luften, det är människor och alla bara trillar rakt på mig.
Jag vill stå upp, försöker andas, jag tittar på scenen, vill koncentrera mig, men en ölkille faller in i mig och jag har ingen balans. Jag tänker jag måste ut jag klarar inte av människor jag har sociala problem.
Jag vänder mig om, börjar knuffa, för nu går det inte att vara artig, nu vill jag bara slippa en massa kroppar runt mig. Det smakar Gin&Tonic i gommen, det klibbar, jag tänker jag måste vila måste bara sitta ner några sekunder. Jag fladdrar mot Rockbaren, eller i alla fall känns det så, men kanske går jag bara väldigt snabbt. Det är så mycket händer över allt och ljus.
Jag närmar mig ett bord och utser det till målet. Här kan jag stå och hänga här kan allt bli normalt.
Men nån kommer och hämtar mig. Nån frågar hur det är och nån blir orolig och du kan väl inte stå här heller?
Jag tittar mot dansgolvet och tänker nej det kan jag ju inte. Det är ju inte det här jag har kommit hit för. Ensamt dimmigt stirrande vid ett bord.
Så jag skärper mig, intalar mig att det går att andas.
Vi står nånstans i utkanten bland randiga strumpor och röda huvuden och vi börjar om. Vi skuttar lite och ler och då kommer Painted by numbers och kanske nån mer bra låt och jag vet.
Vet att det går om jag bara försöker.

Vinterras

Och vintern rinner, smälter, flyter iväg utanför. Från taket rasar istapparna. I garderoben står ballerinaskorna och väntar på att få bli putsade till användning.
Och innanför silande persienner sitter jag och skriver en analys av Edith Södergrans Dagen svalnar..., som ska rymmas på två sidor och som jag verkligen inte har nån aning om ifall den känns trovärdig. Jag menar fungerande. Jag menar bra.
Den är två och en halv sida lång just nu i alla fall. Måste trycka ihop lite.

*

Henrik städar i badrummet.
Min mage kurrar för lunch.

*

I kväll ska det drickas vin.

Boooring

Jobb som förmodligen är tråkigare än att springa i trapphus med tidningar = Att stå på stan(Gävle) i regnet för att dela ut Metro och tvingas vifta med blaskan framför ointresserade förbipasserande.

Samtidigt på bokrean

Från Åhléns:
Astrid Abrahamsson mfl: Gott & grönt - gröna läckerheter från Allt om Mat
Kjell Johansson: Sjön utan namn

Från Bokia:
Joyce Carol Oates: Blonde
Maria Öhrn: Kladdkakor (49 kr endast i dag)

Resultat dag 1: Två kokböcker och två romaner.

Paprikasalsa

Upptäckte att det har varit alldeles för lite recept här på sistone, och som den receptnörd jag är måste jag naturligtvis ändra på det. Här kommer därför paprikasalsan som jag lagade tidigare i dag:

1 röd paprika, hackad i små bitar
1 gul paprika, hackad i små bitar
1/2 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
1/2 burk krossade tomater
2 msk balsamvinäger
vatten
1-2 tsk chilipeppar
salt och svartpeppar
olja

Stek först löken i lite olja i en kastrull tills den blir mjuk. Häll i paprikan och stek på låg värme i ca 5 min. Häll på chilipeppar,balsamvinäger, krossade tomater och låt koka upp. Låt allt puttra på låg värme ungefär en halvtimma. Späd med vatten om det blir för starkt. Smaka av med salt och peppar Färdigt. Passar bra till Dafgårds vegoburgare, antagligen också till grillat, men det är inget jag har utforskat ännu.

Billighetsböcker

Mina planer har spruckit och jag kommer inte orka upp till bokrean kl. 06:00 i morgon, kan jag avgöra redan nu. Men det är likaväl eftersom jag inte har nån aning om vad jag ska köpa. Vad jag vill köpa. Fast poängen med bokreor är väl i och för sig att man inte ska veta på förhand vad som ska inhandlas?
Fan, känner verkligen för att pallra mig upp, rusa ut i slasket och in i Nian med alla andra boknördar, men det kommer inte bli så. Inte om jag ska kunna hålla mitt pluggschema.

*

The Sounds på fredag på Slick city kostar endast 80 kr. Förvånansvärt lite, men inte oävet. Blir nog rockigt och fint i blanka stövlar och med många skuttande popluggar.

Arbetsförnedringen

Varför blir man bara deprimerad varje gång man går in på ams.se >platsbanken>yrken>media och kultur?
Varför blir man ännu mer deprimerad när man sen klickar vidare till >Gävleborgs län?

Försök till förbränning

Jag har varit och gympat med ett gäng spänstiga tanter igen. Eller alla var ju inte tanter, bara några. Eller kanske ingen.
Den här gången hoppas vi i alla fall på en mer regelbunden och bestående träningsstatistik.
Mitt månadskort gäller för gym + gympa + qi gong + spinning + familjegympa och lite annat tjafs. Stora valmöjligheter.
Dessutom öppnar gymmet 06:45 på morgonen, så det finns ingen möjlighet att slippa undan genom att säga att jag inte hinner.

Alla skakade, skuttade, svettades.
Handklapp, sving med armar, magar ner mot golvet, armhävningar och upp igen.
Oooch så spriiinger vi lite!
Jag var som vanligt imponerad och avundsjuk på alla som var äldre och samtidigt hurtigare än jag. Kondition har uppenbarligen inget med ålder att göra.

Rinner rinner rinner

Nä. Nu tycker jag vi tar och smälter bort allt det här.

Som Miranda med chokladen

Sitter i soffan under filten och gnäller lite. Känner mig bara så sugen. Han säger du är så envis du behöver inte det är bara en söndagskänsla. Men jag ger mig inte, går ut i köket, smäller upp skåpsdörrar tar fram kakao, fruktsocker, mjöl. Svingar upp den blåa bunken på bänken. Fan det fattas ett ägg vi har bara ett ägg helvete.
Jag gör chokladkaka med bakpulver och bara ett ägg. Den blir som muffins, fast en kaka. Ställer på tv-bordet och vi äter framför Big Brother.
En bit. Två bitar var.
Jag blir nöjd. Är inte längre sugen. Jag säger ta med kakan till ditt jobb i morrn och bjud jag vill inte ha den mer. Det ska jag göra, säger han.

Men på morgonen när jag vaknar står den där på mittenhyllan i kylskåpet. Det är choklad i. Jag dricker te och efter frukosten tar jag en bit. Två bitar. Ställer in i kylen.
Slänger in i kylen. Vill inte se mer.

Kommer hem från skolan vid femtiden med lågt blodsocker. Disk överallt. Kanske laga lite pasta med tomatsås? Öppnar kylskåpet och där står den. Petar försiktigt. Äter.
Vill slänga skiten.

Jag har blivit som SATC-Miranda, helt beroende. Skulle kunna slänga och senare äta ur soptunnan bara för att få bort kakäcklet. Skulle kunna slicka mig om munnen utan att känna smaken av sopor.
Just därför slänger jag den inte. Jag fortsätter äta.
Snart finns bara smulorna kvar.

Ännu en lördag

Schlagerhelg på ICA Spegeln och Expressen, lördagsbilagan.Löpsedlar och Fuskade Anna Book i Let’s dance? Bästa schlagerguiden. OLW ostbågar och Geishachoklad, extrapris.
Man 1: köper Aftonbladet och två fläskkotletter i plastpack.
Man 2: Generalsnus, Blå band champinjonsoppa, Grape tonic.
Pelle, Krille, Kalle fixar käket, p-gratäng och några extra köttbitar för man vet ju aldrig hur mycket folk äter.
Ut i snö och banka på cykellåset.

*

Hem och ordna kvällen här. Quornfärspaj med grahamsdeg, GI-snällt.
Sen sliskig efterrätt med grädde, socker, saffran, mindre GI-snällt.

I går: wienersemla, pizza. I dag: chokladpaj, chailatte, saffranspudding.
Min diet går verkligen utför nu.

Gräddnos

Wienersemlan måste vara den perfekta konditoruppfinningen. Liksom wienerbröd och semla i ett, fast utan vanilj. Luftigare bröd, så man blir inte sådär stint mätt som av vanliga samlor.
Men likt förbannat får man grädde i halva ansiktet.

Nu ska jag bara gå och gymma bort semmelskapet så jag klarar av att äta middag i kväll.

Iiiiiiiiitch

Mendetfuckingjävlahelvete kliiiiiiiiiiiiar.

Och inga krämer hjälper i dag.
Fan!

Sanden

Sanden
fastnar på hans kinder
innanför hans tröja
som hela högstadiets bilder,
springer över slätten

Kornen mot huden
som hennes händer

Det är långt till havet

Guds gåva

Och på den fjärde dagen skapade Gud(run)…pocketboken!
Det ska alla Gudar och Muhammedar veta att om det inte hade varit för pocketböcker skulle man inte kunna läsa litteraturkurser i en mellanstor stad.
Bibliotek? Nä, det tror jag inte. Har inte tillräckligt många ex.

Förstår inte heller varför folk gnäller så mycket över pocketböcker, tycker att de ”blir så slitna” att ”det är andrahandsläsning” osv. Pocket är bra, man får en jäkla massa ord för pengarna, plus att vi med svaga armar utan problem orkar hålla i boken när vi ligger i badet.
En negativ aspekt är förstås att man måste vänta så förskräckligt länge innan böcker faktiskt kommer ut i pocketversion. Men det är egentligen inget problem om det mesta man ska läsa den närmaste månaden stavas Homeros, Dante och Sapfo.

I am only in it for the mandelmassa

Alla hjärtans dag och kväll. Jag har firat själv – med en semla!
Ganska saftigt bröd, lite för lite grädde, helt ok konsistens på mandelmassan.

Han är på jobb i Hudik. Jag själv här i lägenheten, som jag brukar. Det är därför.
Vi har inte gjort presentgrejen i år heller. Middagen i lördags fick bli vår present till varandra och jag är nöjd. Liksom känslan av att tid tillsammans är viktigare än gåvor.
Liksom detta att jag sällan vill ha det romantiskt på det förväntande traditionella sättet.

Första året gav jag honom ett par mjukisbyxor. Han gav mig en plättlagg. Jag ville verkligen ha en plättlagg just då, jag hade drömt om det.
Liksom detta att jag inte vill ha för mycket slibb.
Blommor är alltid vackert, men mat och vin och ögonblick är vackrare.

Blommigheterna

Mina blommiga grejer från La Redoute har kommit med posten.
En är allt för stor. En är vackert somrig. Den tredje sitter förvånansvärt perfekt.
Postorder kan verkligen vara tricky.

Tre pocketböcker hämtade jag också:
Per Hagmans Cigarett/Pool/Volt – till bokhyllan.
Cervantes Don Quijote de la Mancha - till litteraturkursen.
Och Berny Pålssons Vingklippt ängel – för min plågade nyfikenhets skull.

22:55

Om en stund är Per Hagman med i Studio Virtanen på ZTV och jag ska kolla på det, eftersom jag inte har TV8. Observera att jag inte brukar göra detta.
Äta ost ska jag göra också.
I morgon ska jag upp sju och gå morgonpromenad i Brynäsgryningen.
Fast innan allt det blir det lite SATC, säsong ett.

I lördags

Inga skridskor blev det. I stället bowling för två. Sen middag på BB och chokladmousse.

Vi går i lördagen och det är nästan tomt på bilar, alla är inne och kollar OS.
Det är isigt och jag har glömt leta fram min tjocka halsduk. Vi går under järnvägen, utmed ån, över bron.
Ska vi bada?
Nähä.
Åka skridskor då?

Det är disigt, blått ljus och snart mörkt när vi korsar Södra Kungsgatan och in på bowlingen.
Vi spelar, rullar, tappar klot. Som vanligt går det hyfsat i början, sen börjar man tänka för mycket på vad man gör, det blir för mycket koncentration och för lite lek och då går allt åt helvete. Jag får två strikes och Henrik får typ tio.
När vi ska gå hem är det ett pyjamasparty på intåg. På ett bord ligger en hög födelsedagspresenter, bredvid står femåriga flickor i Ior-flanellskjortor. Mammor och pappor runtomkring, vinkar av: Ha så roligt nu då! Klarar du dig med skorna? Men då hämtar jag dig sen då!

Traska hemåt genom bilrörelser. Allt har börjat hända igen. Slut på tv-tid, nu lördagskväll och skjutsa till fester, förbereda middagar.
Det finns små pölar av öppet vatten i åns isyta och x2000 står inne när vi går förbi under rälsen igen.

Hemma med musik på. Henrik duschar och jag står på huvudet i garderoben, letar kjol. Hittar en rutig som verkar ok att ha och inte för uppklädd. Tar på tjocka strumpbyxor, pillar på läpparna, de är torra, de börjar blöda. Täcker med läppstift medan Henrik fixar håret i badrummet.
Vi kommer iväg sent, som vanligt när jag är med. Går igen. Fryser. På med luvan.
Närmar oss torget där nattkorvgubben redan har öppnat. Det står ett par svarklädda tjejer utanför McDonalds och röker.
In på BB och hänga in jackorna för 30 spänn(dyrt!). Upp, slå sig ner, pusta ut.
Till höger sitter ett par som snackar om film. Till vänster fyra stycken Gävleväninnor, en med åttiotalsfrisyr. Vid baren hänger ett gäng brats.
Jag beställer rödvin innan maten. Det är i alla fall lördag.

Fönster

(Ur skrivboken)


Tio sekunders
digitalförströelse
Kropparna flimrar

Producerade händer
ansikten att svälja tyst

Glasartat

Det är märkligt hur jag ofta undviker att skriva saker bara för att jag tror att orden ska ha tagit slut. Märkligt hur jag svansar runt och gör allting annat. Liksom skuttar till musik, klämmer pormaskar, plockar glas från diskstället.
Tänker nu, NU finns det inget mer att säga, nu har du redan upprepat allt det där hjärninnehållet för många gånger. Du är tom nu.
Men ändå. Jag vet inte om man skriver med hjärnan. Jag har en löjligt uppstyltat föreställning om att orden kommer nån annanstans ifrån. Kanske.


*

Jag blev bestraffad för att jag skippade föreläsningen i måndags. Bestraffningen var att skriva två sidor analys om Doktor Glas.
Två sidor är så vita innan man har börjat. Två sidor känns plötsligt mycket, även för en sån som jag som sitter här och kläcker ur mig onödigheter så gott som dagligen.
Fortfarande påverkad av skolårens uppsatsskrivande där prestationen alltid mättes i kvantitet. Har fortfarande, trots skrivarkurser och ständigt innötande om att stryka ord, inte lärt mig att mängden sällan räknas.

Man börjar skriva, man klickar på förhandsgranska, man ser att man redan skrivit en halv jävla sida. Man inser att det nog ska gå att få till nåt den här gången också.


*

Snart ska vi åka och kolla skridskotävling.
I kväll: antagligen middag på Brända Bocken.

Stunder att spara, igen

Det är ett ögonblick i köket. Vi gör lasagne och jag ber dig lägga på mer fyllning och du säger du är så petig men det är ju du som vet hur det ska va, det är du som bestämmer. Och jag skrattar och lägger på tomatsås och du skrattar och kanske nån kyss och om en timma är det OS-invigning.

Det är inget speciellt, men det är fint. Det betyder inget just då. Men jag vet att jag kommer minnas sen nån gång. Inte för det speciella, men för att man efteråt ofta minns det man från början inte trodde var nåt.
En massa ospeciella stunder som flyter ihop till en. En i köket. Eller soffan. Eller i badrummet med tandborste i mun.

Jag vet; jag har tjatat om liknande saker förut, men det är lite av ett hang up-fenomen för mig. Det att göra. Och minnas. Senare.
Det känns som om det är värt nåt.

Vår, var då?

Fortfarande frost. Strumpor i snö och stenar i byxornas uppvikning, fuktigt. Öronsnibbar i kyla, människor vandrar med muffar i femruset.
På ICA med florsocker i luften som singlar sig in i näsan, semlor i bild, men tänker just inte alls.

Samtal om framtid på café och om hur saker tar slut och hur det börjar om hur man väntar och byter och hoppas på jobb och kärlek samkoordinerat, så att man en gång kan börja leva.
Utanför står människor i joggingkläder, och han gubben med cykeln som alltid skriker.

Korsar övergångsställe, in på stationen till påvägmänniskorna,vanliga med middagar och hus, vidare under spåren och X-tåget. Tänker på snödroppar i rabatter och längtan efter vin och sällsynta skratt och massa nu ska vi och i sommar måste vi och nåt som liknar själva definitionen av pop under mygghimmel.

Men över allt mest sorgsen snö, så jag väntar inte, orkar inte längta.

Går i stället hem och lagar middag, andas in ångor av lök; hoppas att snart är det här de enda tårarna som behövs.

Staden där jag levde

Picassos födelsehus vid Plaza de la Merced















Avenida de Andalucía
















Plaza del Obispo (Biskopstorget)
















Calle Larios (Málagas största shoppinggata)


Foto: Planetranger.com

That ' 70s font?

Förresten letar jag efter ett sjuttiotaligt typsnitt till min nya logga. Några tips? Vilken font är mest 70?

Detta är inte en modeblogg, del II

Jag halkade och föll. Jag har beställt grejer från La Redoute. Och ursäkta mig så mycket nu men jag är fortfarande helt fascinerad av allt som är flickigt blommigt och allt som är lite virkat och sjuttiotaligt.
Men jag utvecklar hela tiden såna fetischer. Jag har haft stövelfetisch spetstrosfetisch allt-som är-rosa-fetisch och raka-skärningar-fetischer. Dock aldrig märkesfetisch eller plagg-över-tusenlappen-fetisch, om det nu är nåt att vara stolt över.
Några blommigheter blev det i alla fall, bland annat en sån här.

Nu ska jag sluta skriva om mina inköp.

Jag skulle vilja säga nåt om Sex inspectors och hur det aldrig verkar handla om människor som har problem på riktigt. Det vill säga personer som har vestibulit eller dålig sexlust p.g.a p-piller eller efter en abort, eller vad som helst som känns viktigt. Sånt som inte går att lösa med piskor och häftiga underkläder och I really like it when I spank him and his ass is getting all red.
Men jag har egentligen sett för lite för att kunna uttala mig.

Skolkare

Jag hoppade över föreläsningen i morse och sov en djup sömn till runt elva. I bakgrunden surrade borrmaskinsljud, så ni förstår kanske hur djupt.
Hade inte hunnit läsa alla tusen texter som vi skulle ha läst till i dag, bara nästan hela Doktor Glas och en av novellerna, och i ett sånt läge känns det inte meningsfullt att gå dit och försöka "diskutera".

Nu ska jag lyssna på Håkan och läsa igenom hemtentan som ska postas i dag. Det är en hemtenta som går under täcknamnet "skrivuppgift" eftersom den inte ska låta för seriös, men jag har genomskådat det hela.
När jag läste MKV fick vi en sån här uppgift per delkurs (på cirka fem veckor), nu får vi två stycken plus en muntlig redovisning. Underbart.

Luktar snö

Vi ligger i värme vi ligger under täcken. Vi ligger innanför minusgrader och det finns ett ute, ett där utanför.
Och man skulle kunna tala om naken hud man skulle kunna tala om erotik men alla hudar är ju nakna när man ser dem. Hudar är alltid under, intimt ska inte synas inte för mycket.
Och ständigt dessa höftben denna friktion under armen och en annan arm som trycker mot en mage och ett lår som trycker mot ett annat lår. Man skulle kunna tala om erotik nu med men det är inte viktigt.
Vi ligger i värme andas instängd luft och vi har ett innanför ett eget innanför och vi har duschat och jag har smörjt din arm och du kanske har hällt olja på mina bröst, man skulle kunna tala om erotik men vi hoppar över det.
Vi bara ligger här och vi har våra scheman, våra liv som ska passas ihop och du ska jobba skrapa bilrutor tvinga ögon över vägen, och jag ska vakna och somna om stiga upp se tallrikarna makaronerna apelsinskalen och inte orka diska.
Vi ligger i värme vi ligger under täcken och ute luktar det snö och vi förstår inte hur bra vi har det. Sen somnar vi, med din hand just nedanför min troskant.

Dagens google-kunskap

Hittat på kondom.nu
Om sperma:
Vanligen brukar man karakterisera doften som en blandning av nyslaget gräs och alfa-alfa-groddar.

Detta världsupplysande faktum dyker upp framför mig i samma ögonblick som jag tar en tugga av min knäckebrödsmacka. På mackan är det keso, ruccola och...just det, alfa-alfa-groddar.
*Sniff sniff*

Dagar när orden försvinner

Ibland är jag så jävla osocial att jag vänder på huvudet och går åt andra håller när jag ser nån från skolan på stan.
Jag är kanske på HM och bläddrar bland reakjolar när det händer.
Jag är själv själv själv, inte inställd på att samtala med nån, vill inte kan inte vet inte hur man ska göra.
Då tittar jag bortåt, mot utgången, spanar lite, kanske ska jag gå in på Body shop en sväng just nu, visst är det nåt jag bara måste ha där inne?
För det är en sån dag då jag är rädd att jag glömt bort hur man gör när man bara säger hej. Och Hej, jaså du är ute och shoppar? kommer jag definitivt inte ihåg.
Hur är läget? Vad ska du göra i helgen? Har du pluggat mycket? Hur går det med pojkvännen?
Allt det har jag glömt.
Borta borta, KAN inte säga.

Det är en osocial dag, fatta!

Jag vet att det är sjukt och nästan öppenpsykvarning, men jag har såna dagar rätt ofta.
Det är en sån dag i dag.

Och vad är poängen med det här?

Snöstorm, och i natt drömde jag att jag var gravid och födde ut massa mens.
Vart är livet på väg?

Koncentration, del II

Jag blir förresten helt störd på människor.
Har man tagit sig hela vägen till bibblan för att plugga borde väl folk fatta att man vill ha det tyst omkring sig? Att man vill vara i fred? Eller?

Jag trodde jag hade hittat den perfekta platsen på stadsbiblioteket, den tystaste, minst populära och mest opåtänkta. Längst upp, bland den norska och danska litteraturen, inne i ett hörn.
Jag menar, så jäkla många är det väl inte som lånar norska och danska böcker?

Jag sitter där och har just börjat läsa. Allt är tyst, bortsett från en tant som hostar.
Så kommer det två killar och slår sig ner vid ett bord. Kanske utbytesstudenter. De mumlar på okänt språk. Inget jag förstår, men ändå ett oljud.
Okej, inte lyssna, bara läsa, håll för öronen…läs nu för fan, läs!

”Excuse me, excuse me…could you help me?”
Jag tittar upp. En av de utländska killarna står bredvid mitt bord.
“Eh?”
“Can you tell me how to say this in Swedish, please, take my pen, here...you can write it for me...”
Jag tänker; okej, låt gå, det är inte lätt att vara utbytesstudent och försöka lära sig ett språk man aldrig sett förut. Ett språk där vissa bokstäver har konstiga prickar över sig cch där grammatiken ibland antar de mest ologiskt oregelbunda formerna.
Jag skriver: How do I get to the theatre? – Var ligger teatern?
“Allright, and this one, do you think you could write this one to? How are you? I am fine thanks. And you? Can you please write that in Swedish!”

Suck!

Efter typ hundra meningar går han iväg. Jag funderar på att cykla hem igen. Soffan kanske inte var så dum att plugga i ändå?
Men igen, nej. Jag vet ju hur det är med koncentrationen där hemma. Jag sitter kvar.

Efter tio minuter.
”Excuse me. Could you help me again. Can you please write this sentence in Swedish...”

En halvtimma senare smyger jag ner en våning och sätter mig mellan hyllorna. När utbyteskillarna går förbi gömmer jag mig bakom boken.

Ja!

Jag har äntligen fått en tid hos den där expert-gynekologen på sex/sam-mottagningen!
Nu går allting framåt. Tack tack tack tack!

Detta är inte en modeblogg

Ungefär såna här, fast röda












Röda lackskor och blommiga klänningar är sånt jag drömmer om i hemlighet och sen skäms för.
Jag är dock inte längre nån storkonsument av skor, så som jag var för ett par år sedan.
Har börjat en långsamt avvecklingsprocess av min skosamling genom att göra mig av med de paren som jag inte använder.

På De & sånt, en second hand-affär på söder i Gävle fanns det i alla fall en gång ett par röda lackskor i storlek 42. De hade varit helt suveräna till jeans, men tyvärr är jag en 37-38:a så det gick inte.

Fråga: varför anses det ofta så mycket "ytligare" att köpa ett par snygga skor och ställa i garderoben/sätta på fötterna än att köpa en snygg tavla och hänga på väggen?
Vad är det egentligen att vara ytlig?

Jag ska till bibblan nu och läsa en massa norska, för att kunna skriva en hemtenta, som ska ge mig akademiska poäng som jag sen ska skriva in i mitt CV.
Är det ytligt?

I-landsirritationer

Och när man vaknar funkar varken vattnet eller Internet!!!!
Och man blir irriterad. Och man morrar.
Hur irriterad är man tillåten att bli på en skala när vattnet är avstängt i en halvtimma?
Hur stört är inte allt då?

Men, nu är det ok igen. Allt fungerar och jag kan åter slösa tid på att skriva menlösheter och koka enorma mängder te att fylla min blåsa med. Tack!

Best of Samantha och koncentration

Ligger i soffan och försöker plugga. Det är varmt och min filt är så skön och jag har bara sovit tre timmar i natt. Ögonlocken är tunga.
Koncentration, koncentration var är du?
Stänga av datorjäveln som surrar. Stänga av alla boooooorrrr-ljud som hörs från bottenvåningen där närköpet renoveras.
Helvete! Det går inte.
Kolla lite Sex and the City, sådär bara ett avsnitt eller kanske två kanske ett till bara ett till. Då blir nog koncentrationen bättre.

Samantha i en av sina bästa stunder i säsong fyra:
"Why do people have to get married and have kids? It's so cliché!"

Ha ha!
Bara kolla liiite till.

I morgon pluggar jag på bibblan.