Veckans tjöt: Den här ishockey/gangbanghistorien. Jag förstår att folk är upprörda. Men måste alla mediamänniskor leka förståsigpåare och hela tiden uttala sig om grejer de inte vet nåt om? Nu vill jag läsa om nåt annat, tack!
Veckans dryck: Tom Collins på burk
Veckans stad: Helsingfors
Veckans sockerfria godis: Läckerol med salmiaksmak
Veckans pryl: Tvättstället
Citatet:
Håkan Hellströms turné och nya album: Skivan släpptes idag och den 10/3 börjar hans turné – i Gävle av alla ställen. Super!
Kents nya album: Kommer den 15/3. Verkar, om möjligt, ännu deppigare än de tidigare skivorna.
Apropå schlager: Boken Schlagerbög av Peter Tai Christensen kom nyligen ut. Tycks vara rätt ensam i sin genre("schlagerböglitteratur") och finns att köpa på adlibris
Veckans medicin: Nasomferm nässpray. Min absolut enda chans att överleva nätterna i slemmighetens tecken. Andningsmöjligheter finns, trots allt.
Veckans dryck: Honungsvatten. Min absolut enda chans att överleva dagarna i slemmighetens tecken. Andningsmöjligheter finns, trots allt.
Veckans äckliga lukt: Dida – hälsokosttabletter. Sticker igenom till och med min igenproppade näsa.
Det blåser schlager över Sverige. Imorgon är det ännu en gång dags att flina åt fula scenkläder, lalla till löjliga melodier och terrorisera omgivningen med textrader fulla av ”vindar”.
”En dag, när vindarna bär...” lät det i Tommy Nilssons vinnarlåt 1989. ”Som en vind...” sjöng Edin och Ådahl 1990. Sen gnolade Carola på med ”Fångad av en stormvind...” 1991. ”När vindarna viskar mitt namn...” vrålade Pontare några år senare. I fjol ska vi inte ens nämna hur många låtar som handlade om vindar på olika sätt. ”Vindarna vänder oss...” tyckte Fame, för att ta ett exempel.
Vad är det med vindar som gör dem så oundvikliga i schlagertext? Är det lättare att gestalta sina känslor om man klämmer in ett ”vind” någonstans i texten? Råder det någon form av ”vindideologi” inom schlagerskrivandet? Den som får in ordet i flest låtar hamnar i ”the dominant class of schlager-composing”. Råkar det kort och gott vara så att det alltid, alltid, blåser jäkligt mycket just när textförfattarna sitter och försöker kläcka idéer till låtarna? ”Ah, vad det blåååaaser, men ah, jag kanske skulle ta och skriva nåt om att det blåååaaser, om nån vind kanske, typ om kärlek som är som en vind, jaaaa! Det funkade ju förra året.”
Andra ord som ljuder lite varstans är ”stjärnor” och ”stormar”. Som i Främling: ”… stjärnor jag ser, jag vill gärna ta ner dem till dig”. Eller vad sägs om ”Stjärnorna, som lyser upp i natt, som ger vår kärlek kraft, som leder oss när vinden vänder…”, ” …så se på mig och håll min hand i stormen…”, ” Min kärlek, ska brinna, så klar som en stjärna i natten…”, ”Stormen driver ett hav…” och så vidare.
Det snackas mycket om hur författare(inom litteraturen) alltid strävar efter att förnya språket och skapa nya uttryck. Detsamma kan väl börja gälla för svenska melodifestivaltexter? Sätt ett bäst-före-datum på vissa ord. Ta bort allt som är vindigt och stormigt och stjärnigt och allmänt schlagerklyschigt. Vore det sen inte helt ypperligt om alla textkompositörerna fick en släng av radikala språkförändringssjukan? Om de började använda ord som rollatorsittbräda, läderhud, fiskfjälligt, bananmunskölj, borrmaskinskärlek, eller bara nåt som inte har med väderlek eller himlavalv att göra.
Men såna omvälvande förändringar skulle kanske vara för mycket för schlagermusiken, traditionell som den är? Kanske skulle det sluta med att vi fick höra tio stycken "Det gör ont"-texter i finalen? Möjligen vore det helt enkelt inte schlager om det inte fanns lite ”vindar”, ”stormar” och ”stjärnor” att störa sig på i tävlingen, och att fulsjunga till på fyllan. Vindarna som fört oss hit verkar ganska stabila.
Schlagerkultur att prova: "Livet är en schlager" - film av Jonas Gardell och "Att komma hem ska vara en schlager"- bok av Per Hagman. (Har inte läst den än men jag ska, snart.)
Tipset:
Tjo! En dikt som jag skickade in till bloggen skriv.se har blivit utsedd
till "veckans dikt" där. Känns väldigt kul! Gå gärna in och kika, för jag har en känsla av att det inte är så många som känner till sajten. (Är väl i och för sig inte så många som känner till den här sidan heller, men de få som läser kan ju följa min uppmaning i alla fall:P)
Veckans dryck: paradisjuice från Österlen
Idag släpptes listorna på saknade från Asienkatastrofen, och jag måste säga att det känns som om nånting sågar sig in i mig. Liksom på ett skumt sätt, det sågar sönder alla blodådrar som sitter närmast hjärtat och sen börjar det svida sådär underligt i gommen. Sen läser jag alla namnen på Aftonbladets lista, för det kan ju faktiskt vara nån man känner där, som man har glömt bort att man känner.
Jag vet inte, det är bara nånting med det här som ännu, ca två månader efteråt, får mig att må så illa, som överstiger illamåendet efter alla andra katastrofer som inte berört mig personligen.
Lika äckligt är det när man sitter och surfar på Lunarstorm och det dyker upp en sån där liten skylt där det står ”minneslund” i ett krypin. Det skär. Man kan inte säga nåt. Man är berörd, men ändå inte.
Slänger hur som helst in en bit ur en dikt av Bodil Malmsten här, hon säger det bättre än jag:
"Världen deltar i sorgen, står det.
Så går det inte till.
Sorgen är inte tillgänglig
för världens allmänna deltagande.
Sorgen är enskild och personlig,
sorgen är bara din.
Världen kan bara fortsätta som om någonting hänt.
Det har hänt.
Jag är här.
Vi är här. "// Bodil Malmsten – Sorg ( Efter den 26:e december 2004)
Hörde förresten på radio nyss att den mänskliga kroppen behöver minst 15 minuters (fysisk) beröring om dagen. Mysko. Hur menar de att hela mänskligheten ska kunna få det behovet tillfredsställt? Alla har ju inte någon som kommer och rör vid dem en kvart varje dag. Att röra vid sig själv kan ju knappast räknas heller, så hur ska vi då göra?
Kanske kan någon smarting uppfinna ett slags "beröringsmaskin" som du kan sätta på, förslagsvis varje morgon när du står i duschen. Det skulle säkert sälja.
Utan toner på huden
svävar jag
i hopen av ansikten
Stegar in
bland spetsflickorna
som bläddrar mellan
bandeau och hippiehipp
Magenta, fuschia
och turkos lyser
i deras mjuklinjer
Jag är bara en nyans
av glas
som inte går att slinga bort
Tipset:
Har hittat värsta, braiga sidan med photoshoptips: Devello Photoshop. Mycket användbar för oss som inte redan kan allt. Dessutom är den på svenska.
För övrigt ska jag, från och med nu, försöka skapa dokumenten till hemsidan i Dreamweaver, eftersom det upperbarligen är ett program som folk kräver att man ska kunna överallt i alla platsannonser som söker informatörer. ( Förutom att de "helst ser" att man har tio års erfarenhet från liknande yrken, flera typer av magisterexamina, att man är driven, har fött alla barn man vill ha osv osv osv).
Jag begriper inte riktigt hur folk kan sitta i Dreamweaver och göra sina hemsidor, utan att kunna koda själva. Hur går det till liksom? Programmet tycks ju vara lika opålitligt som Word när det gäller att hitta "fel" i ens dokument.
Tipset:
Ingredienser 8 port
Vispa äggulor, florsocker, limeskal och saft poröst. Vispa grädden och blanda den med äggsmeten. Häll smeten i en form (1 ½ l). Frys i 4-5 timmar. Stjälp upp parfaiten på ett fat. Funkar mycket bra vid festliga tillfällen eller bara att götta sig med när man är ensam och har tråkigt;)
Ps. Om du vill göra den lite nyttigare kan du byta ut florsockret mot fruktsocker. Ta då lite mindre än en dl eftersom fruktsockret är så sött.
Receptet kommer från: Arla
Veckans dryck: Chai-té med extra kanel. ( Kanel anses b.l.a ha en välgörande inverkan på blodsockret och matsmältningen.)
