Stämningen
Jag skriver mest här när jag är deppig och fundersam, men ändå. ÄNDÅ.
Vad händer?
Det här händer. Att jag har varit extra lynnig några dagar händer. På natten ibland helt outhärdligt orolig fast jag inte borde. Fast jag har det rätt bra och för första gången nånsin ska få betald semester till sommaren. Fast jag har börjat cykla till tunnelbanan och ska dra ner på kaffet och snart är det lön och…
Ändå är det lite oroligt.
För några veckor sen fick jag ett andra refuseringsbrev på diktsamlingen. Det var annorlunda än det första. Mer positivt, uppmuntrande. De pekade på sånt de tyckte var bra och sånt de tyckte var mindre bra och sa att jag gärna fick försöka igen. Så det ska jag göra…
Men.
Det är en lite allmän orolighet kring det här med mina skrivprojekt. Lite allmän oro för det här med att träffa nån. Och för första gången sen jag började är jag lite jobbtrött. Alltså inte trött som i att jag vill sluta men trött som i att jag skulle behöva en paus som är längre än en helg.
*
Sitter med chefen i matsalen. Jag sitter sällan själv med min chef i matsalen. Inte så att jag ogillar min chef, tvärtom gillar jag henne. Det är bara det att vi sällan har så mycket att prata om. Förutom jobbet då.
Så vi pratar om jobbet.
Hon pratar om ett problem med mallarna och undrar om jag kan lösa det. Jag säger att jag är medveten om problemet, men att jag inte är helt säker på om jag kan fixa.
Hon säger nu äntligen ska vi få våra nya datorer. Jag säger ja, äntligen.
Och så pågår det.
Lite stelt. Lite smådålig stämning just nu. Inte mellan arbetskamraterna men när det gäller verksamheten. Några nya direktiv har kommit om utredning gällande det område min arbetsplats håller på med och längden vet man inte hur det kommer att påverka arbetet. Eller oss. Och jag har ju inte ens en fast anställning, men ändå.
Den känns, den lite dåliga stämningen.
