Temperaturväxlingar

Visst är det nån sorts underförstådd ödesmässig regel, det här att det alltid måste vara vaaaarmt under fotbolls-VM? Eller förlåt, under VM menar jag förstås, för ingen säger fotbolls-VM numera, det visar ju bara på vilken omedveten nörd man är.

Så vitt jag kan minnas har det alltid, alltid varit grisvarmt under alla de senaste årens VM. Det finns liksom inget annat.
Lika ödesmässigt förutbestämt är det också att det nån dag under mästerskapen måste vara åska. Som i dag, det var förspått, inte bara av väderleksrapporten utan också av kvällen i går. 40 grader i inglasningen vid femtiden, 26 vid midnatt – hot in the city!

Jag klädde mig i kofta och linneklänning, gick utmed ån för att kolla in fiskefolket, och alla betedde sig som om vore de hemtama spanjorer. Värme? Vadå? Sånt här väder har vi ju varje dag. Gick över broarna och spanade på himlen och det blåste en sån där vattenvind som annars brukar knottra huden, men det kändes bara ljummet och solen-har-värmt-luften-hela-dagen-varmt.
Sen i morse när jag klev upp var det oförklarligt tyst på gårdsplanen. Inga måsar, inga ungar, ingen posttant – inget rörde sig där ute och det var helt outtalat att det snart var dags för åskan. När regnet kom stod två män under en taket till en portuppgång och bara glodde. Återigen betedde sig folk som infödda señores, för det var som om de aldrig sett regn förut. ¡Madre mía!

Men nån åska blev det aldrig här. All den där ovädersbådande stämningen var kanske bara fejk, för när jag kom ut från bibblan på eftermiddagen hade temperaturen sjunkit fem grader på bara några timmar, och alla utanför var vanliga Gävlebor igen.