Inspiration, sorgsenhet, skönhet

Åh gud. Om jag ska flytta till nåt ställe i den här stan, snälla låt det bli Sjätte tvärgatan. Amen.
Jag har den här visionen om att min livskvalitet ska höjas om jag flyttar till Sjätte tvärgatan. Hur jag bunkrar upp med kuddar på de stora, vitmålade fönsterbrädorna och fylls av skrivlust, arbetsvilja, livsinspiration.
Hur jag framåt oktober stretar fram mot blåsten i lång mörk kappa och knähöga stövlar på den tjugotaliga innergården, hör en kråka, tittar upp mot himlen och inser att det börjar bli höst.
Just att jag inser att det blivit höst är viktigt. Det betyder att jag inte har upptäckt det tidigare, eftersom jag är så uppfylld av min inspiration.

På Sjätte tvärgatan är allt som i ett annat årtionde, där finns andra möjligheter och där skiner solen lite annorlunda in genom korridorbalkongerna. Det är i alla fall vad jag inbillar mig när jag springer där om nätterna med tidningar, vilket jag gör den här veckan.

*

Midsommar var helt ok. Vi hade en hastig trerätterslunch hos Åsa, spontan och ganska opretentiös, innan stora delar av sällskapet var tvungna att dra vidare.
Kvällen blev lugn, med inslag av vin och blomsterplockning.
När vi framåt 22-tiden började strosa in mot Mariestads centrum insåg jag att jag har väldigt svårt för tomma och nästintill döda städer en fredagskväll. Små städers sorgsenhet visar sig verkligen från sin fulaste sida just då.
Å andra sidan kan samma sorgsenhet vara näst intill vacker en helt vanlig och nästintill död tisdagskväll.