Böckerna!

Solen dansar även i Stockholm

Och i dag har jag en recension på dagensbok.com, kika gärna in där. Njut av solen! Det ska jag göra. Efter förmiddagens möte känns det som jag förtjänar en ledig eftermiddag.

Glad midsommardag

I dag är jag med och har lite sommarlästips här. Ni får själva lista ut vem som är jag och så vidare. Pinsamt faktum är dock att jag inte hunnit läsa särskilt mycket nytt den här våren. Nåväl, jag skyller på kollektivet; allt är kollektivets fel.

I min bokhylla - olästa

Agneta Pleijel - Drottningens chirurg

Hélène Berr - Ingen kommer att tro mig

I väntan på...något

Eftersom det där nya extrajobbet jag fick för ett tag sen innebär att recensera böcker sitter jag just i detta nu och väntar på att det första recensionsexet ska dimpa ner i brevlådan. För ungefär en månad sen satt vi på en bokhandel i Stockholm och kryssade i önskade böcker. Jag kryssade och gladde mig och hittade trevliga debutanter att plöja och nu börjar jag känna mig otålig. Men den som väntar på nåt gott...

Under tiden finkammar jag nätet på jakt efter Roberto Bolaños 2666, på spanska. Den verkar helt fantastisk, och eftersom och den inte finns på svenska jag nu råkar inneha förmågan att läsa den på originalspråk tänker jag: varför inte. Återstår sen att se om jag har tagit mig vatten över huvudet.

Jens eller Bodil?

I min mammas bokhylla har jag hittat ett gäng mer eller mindre intressanta pockets som jag hade tänkt plöja igenom inom det närmaste. Efter noggrann genomgång och flitigt övervägande har jag kommit fram till att jag ska börja med nån av dessa:

Bodil Malmsten - Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig

Jens Lapidus - Snabba cash

Den första är av karaktären borde ha läst för längesen och den andra är mer borde ha läst under senaste året men har tyvärr varit upptagen av annat-typen.

Ack, livets svåra val! Var börja?

I love Bodil

Ur högen av böcker i det väldoftande paketet blev det en Bodil jag valde. Det bara blev så, det var nån rad som drog tag i mig. Har inte läst henne tidigare, mer än på bloggen, men efter ungefär halva Det är fortfarande ingen ordning på mina papper är jag fast.

Det är nånting, tänker jag. Nåt i hennes berättelser och språk som gör mig alldeles lugn. Samtidigt också nåt som får mig att utbrista: sådär skulle jag också kunna tänka. Så skulle jag också ha gjort. Det är helt enkelt fantastiska, finurliga små texter man får i den där boken. Från rena reflektioner till resbetraktelser till poesi.

Några böcker kom i ett paket

Doris Lessing - Martha

Bukowski - Hollywood

Bodil Malmsten - Det är fortfarande ingen ordning på mina papper

Bodil Malmsten - Nästa som rör mig

Och jag vet inte vilken jag ska börja med.

Uffe

Ja, efter Åberg blir det Uffe. En stund i alla fall. Jag har inte läst Jack och jag vet inte om man ska räkna det som pinsamt eller ej, men sånt är läget. Jag har haft en variant av boken stående i hyllan, köpt på rea nån gång. Men lusten att öppna den har aldrig riktigt fallit på. Förrän nu. Nu ska allt i hyllan plöjas, en gång för alla. Inget ska stå oläst.

Män som hatar kvinnor...

...kvinnor som hatar män. Människor som hatar människor. Människor som är likgiltiga för människor. Och karaktärer man aldrig riktigt kan sympatisera med.

Jag läser ju som bekant Den som vässar vargars tänder. Även om jag inte är riktigt klar med den än har jag ändå skaffat mig en uppfattning. Och börjat förstå vartåt det barkar. I alla händelser är det inte en behaglig bok att sitta och mysa i soffan med en kopp te till.

Jag försökte mig på just detta. Jag satt med te och saffranskaka och skulle just stoppa in en bit i munnen, men fick lägga tillbaka den. Det går inte att äta till den här boken!

Det finns en stämning som jag tycker om, en sån där stämning där varje detalj tycks ha betydelse. Där inte mycket lämnas åt slumpen och inget verkar ske sådär bara i förbigående. I första halva av boken blir jag nästan irriterad över att aldrig riktigt få veta vad det där otäcka är, som har hänt med bokens huvudpersoner. Eftersom jag har livlig fantasi målar jag förstås upp ett scenario. När avsnittet sen väl kommer är det ungefär så hemskt som jag föreställt mig, fast fiffigare och finurligare. Historien sluts och förklaras som skarpaste sortens deckare, fast med större trovärdighet och logik.

Om man gillar Carina Rydbergs thrillerhistorier eller ej, är antagligen en fråga om vilken sorts person man är och vad man vill ha ut av sitt läsande. Vill man alltid sitta och mysa med te ska man nog låta bli. Tillhör man däremot sorten som uppskattar ett slag i magen då och då, bör man prova henne.

Planer

"Allting av värde i livet händer i förbigående, medan man är upptagen med att syssla med annat. Om man vill något för mycket, om man gör upp planer för hur något kommer att ske är det garanterat aldrig just så det sker. Först när man slutat göra upp planer för något, har detta något en rimlig chans att inträffa."

Så skriver Marcus Birro i sin Diktskola. Jag vet inte om det stämmer, men det känns ändå, nånstans, lite tröstande.

Alltså.

Satsa inte allt på ett kort, då riskerar du att bli besviken. Livet är det som händer medan du är upptagen med annat.

Och jag ska sluta drömma så mycket. Försöka.

Överlevnad

Saknaden efter Lisbeth Salander har nu lagt sig, såhär några dagar efter att läst ut Stieg Larssons tredje och sista(?) bok. Luftslottet som sprängdes är ju som bekant en 700 sidor tjock bibel och borde egentligen vara en plåga för händer och armar… a pain in the hands, ungefär.
Men det är den inte. Aldrig har det gått så lätt att plöja en så tunglyft bok, och eftersom hösten är läsandets årstid drog jag till med en ny beställning från Adlibris av bara farten.
Bäst att bunkra upp inför vintern, tänkte jag och klickade hem den där C. Rydberg-boken som det pratade om i kommentarerna här nedanför, en ny Joyce Carol Oates och lite annat smått och gott. Torde vara tillräckligt med verklighetsflykt för att jag ska överleva den här gnällperioden ett tag till.

För övrigt har jag värk i hals, svank och huvud. I morgon är jag hemma framför datorn och under täcket.

Deckarhelg

Köpte Stieg Larssons andra bok.
Kunde inte låta bli.
Blir möjligtvis en helg med sena nätter under täcket och ficklampan riktad mot garderoben för att avslöja eventuella mördare och våldtäktsmän.

Dagens inköp: Stieg Larsson, strumpbyxor och munkar.

Fin kombination.

Ensam är man mindre tillsammans

Anna Gavaldas bok(se högerspalten) är en tröst som fungerar lika bra som nån annan. Under täcker på eftermiddagen, när maj har förvandlats till oktober, när det är storm och jag måste cykla med röda tumvantarna på hem.Men där fungerar den. Där kan man gömma sig.

Och hittills är den inte alls nån självklar bok. Det finns karaktärer man vill veta mer om. Det finns en sorts spetsfundig försiktig mysighet i den, speciellt när hon målar fram våningen, och platserna där ensamheten är som tydligast. Nu är det bara och hoppas på att den växer lite till och att slutet inte gör mig besviken.

En snubbe och en stad

Sandahls bok kom i ett paket med fyra andra som jag hade glömt att jag beställt. Den är tunnare och mindre än jag tänkt mig. 172 sidor. Jag läser den på toan och i sängen och den är snabb, slinker lätt ner. Det är det där lätta språket med sina korta meningar, plus alla radbrytningar. Och att den handlar om Falköping. Bara det gör att jag förmodligen är en aning skygglappad mot eventuella schabloner och klyschor.

Jag är nästan från Falköping. Inte riktigt, men nästan. Jag har hängt i Falköping. Jag dejtade en gång en kille från Falköping. Han jobbade med…ja, jag minns faktiskt inte vad han jobbade med, men jag misstänker att det var nåt rikt jobb för han köpte alltid svindyra drinkar och körde BMW. Han bodde på det där berget som finns där. Det var i ett hus med underliga tinnar, och kök i ett torn. Vi var det rika huset och hängde, det var lite som i Ebba och Didrik(ni vet när hon träffar den där rika killen med sitt stora hus och får leka med hans dyra leksaker), och så åkte vi genom stan förbi torget efter krogen, köpte strips ur nån kiosk och åkte hem igen. Jag tror faktiskt att det regnade också.

Poängen är väl att jag känner att det inte är en sån nonsensstad som han skriver. Säkert är den tråkig, som alla hemstäder. Tråkig men vacker. Inlindad i hatkärlek liksom. Man tar sig ju alltid rätten att hatälska och förakta stället man en gång kom från. Kallar man det nonsensstad ljuger man väl däremot lite för sig själv? Naturligtvis fattar jag att han menar i ett större perspektiv, men ändå. Uppväxtstäder blir aldrig nonsens, aldrig.

Pling!

Adlibris har tydligen börjat med avier via sms. De messar och talar om att ett ex Ronnie Sandahl ligger borta på spelbutiken och väntar. Får väl traska dit och hämta upp honom snart så jag får veta om han är nåt att ha.

Och i dag är det också vår!

Nånting till hyllan

Ja, det är ju bokrea. Känns inte speciellt spektakulärt nånstans, trots att jag älskar att samla på mig böcker som jag tänkt läsa nån gång. Jag är definitivt bokmaterialist, köper sånt som jag egentligen inte alltid gillar men som ser snyggt ut i bokhyllan, som bör vara där; Kafka och Homeros och diverse samlade dikter. Jag tror det är ett syndrom, en tendens som visar hur vi gör och hur vi lever. Ytligt så det förslår, men de flesta skulle ändå inte komma på tanken att kalla det ytligt att vilja ha många böcker.

Stress,alzheimers och paralleller

Jag läser i paralleller, texter till skrivkursen och pockets. I bokhyllan ligger följande uppslagna och påbörjade: Eva Adolfsson – Förvandling , Erlend Loe – Doppler, Elisabeth George – Skriv på!, Anna Gavalda – Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans och Petra Östergren – Porr, horor och feminister.

Jag tror att detta kanske är tecken på min splittring och oförmåga att fokusera. Jag läser skriver söker jobb kokar kaffe går på toa – allt samtidigt. Ja, ni vet. När jag kommer på att jag måste vattna blommorna måste jag göra det på en gång, annars glömmer jag. Ibland om det händer nåt, om telefonen ringer eller posten kommer, avbryter jag mitt i ett utförande och saker blir liggande i dammet, halvgjorda. Detta är möjligen tidigare tecken på Alzheimers, eller som jag hört att det heter när man är ung; psykisk stress. Men jag är såhär, gör såhär, har gjort så jämt, alltid splittrad aldrig med fokus i blick. Jag undrar om jag varit stressad hela livet.