Ja, jag är en ond människa

Jag ignorerar människor på facebookchatten.

Förlåt, gud.

Jag tänker att man alltid borde gå en kurs. Alltså inte som i livets hårda skola men som i att man faktiskt alltid borde ha en kurs, även i framtiden. Utan min skrivarkurs kommer jag känna mig så tom att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Innan skrivarkursen gick jag ingen kurs på flera månader och då var allt helt vilset. Slutsats: jag måste gå en kurs.

Kanske teater eller drejning.

Ja.

Alltså är det bara jag som brukar gömma mig för folk på min fb-lista?

Alltså typ tänka neeej, inte han, igen, jag orkar inte prata!

Tycker liksom det inte är helt socialt korrekt att hela tiden börja prata med folk som man inte har nåt att säga till. Faktiskt.

Avdelning: jobbannonser på platsbankens sida

"Förmåga att använda Internet och tillgång till dator behövs för jobbet och även för att ansöka om det."


Nämen!

Måndagsfylla kring Odenplan

Meh. Jaha. Störd dag.

Vaknade i sötman av frånvaron av en älskare. Hårstrån på kudden, en grop i lakanet. Han var här just innan jag somnade.

Jag minns inte.

Det här var en måndagsfylletext men den försvann tyvärr när jag skulle publicera.
Satans skit.

Måndagsfyllan gick ut på att det var en störd dag när chefen bjöd på lunch och vi blev fulla på gratisvin på möte och sen gick till Tranan. Men texten försvann. Synd.

Tvättenheten

”Var god städa efter dig när du är färdig i tvättstugan. Mvh Tvättenheten” står det på en skylt i min tvättstuga. Så det är så – jag har en tvättenhet. När man bokat en tid i tvättstugan blir man anvisad en grupp maskiner som man får använda. Sen står maskinerna därinne – tio, tjugotals – på rad. Människor rusar in, lassar ut och in sin tvätt, viker och manglar, tyst och metodiskt. Det är som ett jäkla amerikanskt tvätteri. Så storskaligt.

Jag till älskaren: ”Det är så stort, så mycket liksom…så amerikanskt. Är det såhär överallt i Stockholm?”
Han: ”Eh…ja?”

Där ser man. Minsann.

Dagens Göteborg, plus regn och färskhet

Jag lyssnar på Pinto och det regnar. Fin skiva till regnet. Har ätit färsk potatis, fisk och färska örter, färska morötter, färsk sallad och färsk avokado. Känner mig väldigt...färsk just nu.

Dagens Göteborg och dagens 90-tal

Portrait Painters - Forgive/forget och Soul Asylum - Runaway Train

Det var det. Nu ska jag klä på mig och lyssna på de här låtarna och sen luncha på fiskrestaurang. Sånt händer också ibland på Schlätten.

Peace.

Fredagen

Livet är bra, solen sipprar in genom rutorna. Jag har gjort blåbärsmuffins. Det finns inga jobb att söka så jag har lite semester. Jag ska göra grafiska grejer till dagensbok. Jag läser om metaforer i haikudikter och ser över gammal material = bra, för då är känslan lite produktiv. Jag läser Näckrosbarnen också, jag vet inte vad jag tycker om den. Jag hånglade för en vecka sen och vaknade upp i ett hus i Älvsjö. Jag trivs med glasögon. Jag har färgat mina vita hårstrån rödblonda. Jag ska snart till Köpenhamn. Den bästa musiken nu är elektrosommarpop, gammal NRJ-90-tal och lite euforipop, kanske nån singer-songwriter på det också. Jag säljer grejer, oj vad jag säljer.

Sommarvikten

Och sen jag flyttade till Schlätten har jag tydligen gått upp nästan två kilo, upptäcker jag plötsligt. Det är inte ok. Det var det som var fördelen med att bo i kollektivet: maten var inte alltid så god och man åt inte alltid så mycket och det bjöds oftast bara knäckebröd som fika. Här är det glass och kakor varje dag. Flera gånger om dagen. Och jag som trodde jag hade bra ämnesomsättning. Det har jag inte. Jag är inte odödlig. Jag kan gå upp i vikt. Nu måste jag cykla. Och promenera ännu mer.

Sweet weekend

Jag var i Stockholm och det var ljummet, soldis och mitten av juli. Turister överallt, 40 nummers kö vid SL-center och jag hade svett i svanken. Turister på tunnelbanan också, en flirtig man på Pressbyrån och solande pensionärspar på ett kommunalt utomhusbad. Vattnet var lätt kring kroppen, knappt märkbart svalt, torkade snabbt på handduken och solen gömde sig bakom en vit slöja. Sen gick vi över gärdet och folk flög med drakar, joggade i gräset och spelade brännboll.

Det var som vanligt rosé, jordgubbar, chilichoklad och en lätt åskskur framåt kvällen. Inte världens bästa häng på Debaser Medis; det saknades stämning och dj:n spelade Michael Jackson-remixer i oändlighet. Vi beundrade toalettkaklet med rosenknoppar, styrde upp, styrde ner och sen hängde jag med en man som var adlig men samtidigt sosse. Så kan det också hända.

Lördagen

Följande har avverkats:

Jag har vaknat till regnet, stängt av larmet på väckarklockan, blivit överraskad av dörrklockan, åkt bil med barn, fikat med vänner, läst, surfat nätet, skrivit tre ord på en ansökan, pratat med gammal älskare, ätit lunch med föräldrar, letat upp gamla skor, promenerat tre meter tills det började regna, blivit sur på min mor, cyklat i regnet för att köpa ris, fotograferat skor, ätit middag, lagt ut annonser på Tradera, ätit popcorn, spisat musik, ätit mera popcorn, surfat mer på nätet, läst lite igen.

Och ändå känns det som en ganska seg dag.

It was the start of a summer, the start of forever

Det faktum att jag inte fått ligga på en halv evighet börjar göra sig påmint. (Fått ligga? Låter ganska passiviserande för den eventuella andra parten, som att be om tillstånd att göra nåt den andre egentligen inte vill…)

Nå, detta faktum yttrar sig på följande sätt: total frustration, irritation och tankar på att allt är sexigt. Jag menar, skägg? Ja tack. Snickarbyxor? Ja varför inte. Män med mörka glasögonbågar? Ja, kanske inte skulle vara så dumt just nu. Och så vidare.

Dagarna trampar på och den bistra sanningen är att jag ju bor i mitt föräldrahem för tillfället. Mitt ute på landet. Utom all vettig kommunikation och möjlighet till privatliv. Tillfällen att skaffa ny älskare = inte så himla många. Och sommaren bara flyter, det är redan efter midsommar, och det är klara nätter och himlen skär sig i olika nyanser och klockan fem väcks man av ljuset och fåglarna. Och idén om att skaffa sig den där älskaren försvinner inte direkt.

Så jag vill att den här sommaren ska börja på riktigt. Vill att ljuset och värmen ska ta mig med. Föra mig till nånstans till där sommarromanserna spirar, där männen har mörka glasögonbågar och där de klara kvällarna blandas med passion, rosévin och sköra förhoppningar, så att det kan bli the start of a summer, starten på för alltid. Gärna redan i kväll.

Vackert

Det störigaste är att bara för att jag inte har fast jobb just nu(eh, som att jag nånsin haft det?) finns det jättebra lägenheter att söka. Jag menar sjuuukt bra.

Och jag hittar Den där lägenheten som på pappret ser ut att bara vara menad för mig, men det jag inte fattar är varför ingen tar den. Vad är felet? Varför försvinner den inte bara från jordens yta så jag slipper se den. Och gräma mig.

Och internetkonsumtionen

Jag beställer böcker för 600 spänn. Däribland Roberto Bolaño på spanska. Min lista med ”önskeböcker” hos Adlibris blir bara längre och längre. Jag bevakar auktioner på Tradera och får hjärtklappning i slutspurten. Jag myspacear allt för länge; sida till sida, band för band, det tar aldrig slut.

Det är kanske såhär det blir när man bor på landet? I nån sorts fåfäng tro att man konsumerar mindre när Konsum är den enda fysiskt existerande butik som erbjuds, sitter man där vid internetet och gör det man annars skulle gjort vid skyltfönster bland barnfamiljer nånstans på nån gågata. Eller?

Jag bör kanske ta mig till en stad snart helt enkelt. Inte för shoppingens skull, men för känslans.

Urk!

Det är när man inser att man har flera tramsiga korrfel i det där CV:t som man skickat ut till ett antal arbetsgivare, som man bara helst vill…ja? Dränka sig? Gömma sig under täcket med en bok? Emigrera?

Välj själva.

Skärtorsdag

Med underlig bröstvärk, solsken, jobbpepp. Kanske skriva poesi. Klassisk nica-frukost. Kanelte.

Och koma stavas inte "kåma" jag vet. Det var en tillfällig störning. Sorry. Inte för att jag skriver allt annat korrekt heller. Inte för att det spelar nån roll.

Don´t

Gjorde misstaget att handla ett sånt där läppsmör på bodyshop, vilket jag aldrig borde ha gjort. Mina läppar är nu torra och svidiga som brännsår, härligt flagiga och - jag är beroende. Hade nästan glömt det. Kan inte använda lypsyl och liknade i måttliga mängder mängder, kan aldrig vara balsanserad. Blir alltid beroende. Alltid.

Nu finns det bara en sak att göra: vänta tills skiten går över.

Den årliga vårtröttheten...

...har slagit sina klor i mig. Eller så är det bara alltför lång tid(mer än två månader) utan sex eller mer avancerad beröring.

Hur som helst är varje eftermiddag en plåga. Ungefär vid tretiden har de kommit de senaste dagarna, tröttheten. Vi har suttit i soffan vid elden och försökt arbeta med vår analys som verkligen verkligen borde arbetas just nu, men så har vi tappat fokus, blivit okoncentrerade och ineffektiva. Jag blundar med ena ögat, känner att jag kan somna på störten, reser mig, går ett varv och kollar eldarna, går på toa, kommer tillbaka och så håller det på. Ingen fokus alls.

Och ute smälter isen och de grusade gångarna rinner iväg och snart kommer vi undra vart den här våren tog vägen. Jag vet inte.

Grådaskig lördag, del 2

Jag dricker vin och äter pizza med mina föräldrar och magen är som en enda fatty mozarellaboll. Jag har packat hela nedre botten av resväskan med pocketböcker för imorgon drar jag. Till den där byn, ni vet. Den där allt kretsar kring A) Folkhögskolan B) Karaokekvällarna på pizzerian. Den där det svävar en helikopter över älven om vårarna för att man måste ha ihjäl alla mygg och där man känner sig kraftigt instängd lite nu och då för att man måste göra allt efter schema. Den där det finns söta tanter på ica som vill göra smaskiga gratänger till onsdagen och där postkontoret är ihopbyggt med en second hand-butik.

Den byn.

Ska se en film snart också. Antingen Låt den rätte komma in eller Vicky Cristina Barcelona. Innan det:skriva på en grej som måste skrivas på. Kanske nåt bra.