Nu.

Jag flyter. Det är svävande drömskt och med midsommarhelgen försvann kontakten med det som måste göras, det som existerar och jag tittar på datorn på ett stumt sätt, som att den inte finns. Och jag planterar om ännu en blomma det är som en drog man vill bara se det växa och mitt kök är nästan fulländat nu, allt det rosa som från början sågs hopplöst omodernt och tantig är nu en fuktig sommardröm. Och från avloppet eller nånstans ifrån vrider sig rören, ett gurglande ljud hörs och jag glider in i sömnen med detta ljud, fast sömnen är svår, och allt för fuktig. Jag tar med ännu en bok ut på gräsmattan och vissa dagar är den helt död, som tömd på sitt levande innanmäte och dessa dagar spelar inga pensionärer boule, inga barn samlar blommor utanför dagisstaketet, inget par dricker heller sitt kaffe på hopfällbart bord vid en liten klippa. Dessa dagar går jag ändå ut, jag ligger på ett gammalt påslakan, jag bläddrar bland sidorna, tidningarna fladdrar och vill flyga iväg, solen har så många nyanser och en rygg blir mycket snabbt fuktig. Och jag vänder mig på sidan, jag reser mig upp, försöker samla håret som sliter sig och jag tänker att jag borde ha en ny älskare. Men sen – så tänker jag visst alltid såhär års, för det finns inget medvetande om vad som är, bara gator och tomma torg och bleka dammiga speglar som tar emot ett snett sommarljus. Och det är just i detta som nåt behövs.

It was the start of a summer, the start of forever

Det faktum att jag inte fått ligga på en halv evighet börjar göra sig påmint. (Fått ligga? Låter ganska passiviserande för den eventuella andra parten, som att be om tillstånd att göra nåt den andre egentligen inte vill…)

Nå, detta faktum yttrar sig på följande sätt: total frustration, irritation och tankar på att allt är sexigt. Jag menar, skägg? Ja tack. Snickarbyxor? Ja varför inte. Män med mörka glasögonbågar? Ja, kanske inte skulle vara så dumt just nu. Och så vidare.

Dagarna trampar på och den bistra sanningen är att jag ju bor i mitt föräldrahem för tillfället. Mitt ute på landet. Utom all vettig kommunikation och möjlighet till privatliv. Tillfällen att skaffa ny älskare = inte så himla många. Och sommaren bara flyter, det är redan efter midsommar, och det är klara nätter och himlen skär sig i olika nyanser och klockan fem väcks man av ljuset och fåglarna. Och idén om att skaffa sig den där älskaren försvinner inte direkt.

Så jag vill att den här sommaren ska börja på riktigt. Vill att ljuset och värmen ska ta mig med. Föra mig till nånstans till där sommarromanserna spirar, där männen har mörka glasögonbågar och där de klara kvällarna blandas med passion, rosévin och sköra förhoppningar, så att det kan bli the start of a summer, starten på för alltid. Gärna redan i kväll.

Vågor

Jag har drabbats av en sån där sjukbacill som inte riktigt vill bryta ut i kroppen, utan i stället ligger och lurar. Känningarna kommer i vågor.

Och apropå vågor drömde jag en sorts sexdröm i natt. Drömmens huvudperson var…tada…Peter Jihde!
Han låg på en klippa och hade sex med nån brud och jag smygkikade på dem. Sen kom en stor tsunami och sköljde över dem, och över mig.

Undrar vad det betyder då?

Hångel-mani

Jag antar att det betyder att man är frustrerad när man ständigt drömmer att man hånglar på nätterna. Nattdrömmarna är mer fyllda av hångeltankar än dagarna, för på dagarna är det mest ångest och ångest och hur- ska- det- gå- för- mig- i- livet- tankar.
Till råga på allt drömmer jag att hånglar med folk jag inte är speciellt tänd på. Ibland okända personer, men även kändisar som har fastnat nånstans, men som jag sällan eller aldrig skulle kunna tänka mig att hångla/ligga med i verkligheten.

Exempel på kändisar som jag har drömt att jag hånglat med på sistone: Fredrik Virtanen, Idol-Knut, Tom i Desperate Housewives.

Jag fattar ärligen inte vad det är för fel på mig. Men jag fattar att jag måste avhjälpa det.

Närvaro

Man drömmer om de glömda. Om dem man tror man redan avverkat. En natt klockan fem dundrar sopbilen fram på gatan utanför, men man hör den bara vagt. I drömmer dundrar en undanstoppad människa fram. Man kanske svettas. Närvaron är stark, känslan av att vara tillbaka, du borde gå tillbaka, plötslig ångest – borde nåt har varit annorlunda?

En sån känsla av att nåt är oavslutat ligger över dig när du vaknar. Du vaknar kanske i regnet. Du går kanske upp och sätter på te, kollar kökstermometern, hasar in på toan och slår upp toalettlocket. Fortfarande med drömmen närvarande. Som med andedräkten mot din hals, människans ögon i din nacke. Han står ju där i dörröppningen och ler mot dig. Bara snabbt förstås, sen tittar han bort, sen är han borta.

Det är inte så att man inte är nöjd med det man fick i stället, eller att man vill ha nåt annat. Man älskar nog varje sekund av det som är också. Man bara undrar över nåt som kanske kunde ha varit.

Daytime sleeping

Det är nåt njutningsfyllt betryggande med att somna medan det fortfarande är ljust och dag.
Somna efter jobbet och ställa klockan och upptäcka att det inte är morgon när man vaknar utan att man fortfarande har en hel kväll på sig att slappna av.

Som att kroppen ändå är medveten om ljuset ute. Som att den känner sig mindre ensam och oroad då.

Och den drömfyllda sömnen som kommer där människorna fortfarande är tydliga när man (jag) vaknar. Det handlar mest om människor. Människor som jag vet vilka de är utan att egentligen kunna se deras ansikten.

Att man vaknar uppvärmd nästan omtöcknad. Att man när man sover lagom kan vakna uppfriskad så att man kan ta tag i det grå, men att man efter mer än 1,5 timmas sömn tvärtom nästan mår illa och bara vill fortsätta sova.

Det är lite löjligt magiskt.

Rymddrömmen

Så i natt var jag i rymden. Det var jag och lillebrorsan som var med i nån sorts rymdprojekt. Vi satt fastspända i stolar av biofåtöljskaraktär tillsammans med Jymd-Christer och massa annat folk. Inför resan blev vi matade med spaghetti ur konservburk. Man behövde tydligen kolhydrater i rymden.

Sen bar det av. I rymden svävade glitter och gamla smutsiga underkläder runt överallt och man var tvungen att hålla sig i, hårt. Alla skrek och några grät och Jymd-Christer skrek nog högst. Sen var det plötsligt en tant som ville hem för hon skulle ut med sin pudel och själv ville jag hem och byta tampong. Det kunde man tydligen inte heller göra, i rymden.

Efter det var det gryning och jag väcktes av skrattmåsar. De har invaderat hela Brynäs nu, de små skränarna.

Måndag, 11:16

Sjuk dröm:

Genom min skrivarkurs kunde man vinna en resa till New York. Allt man behövde göra var att rida en hinderbana på en talande häst och klara av detta på två minuter. Jag red, man skulle rida barbacka så det gjorde jag, och småpratade med hästen under turen. Självklart klarade jag det. Jag fick resan. Dessutom fick jag ta med mig två vänner och fick ett kylskåp fyllt med färdkost(!). När jag kom hem var kylskåpet redan fyllt och på varje hylla låg det…räkor! Massor av räkor. Frysta, inlagda, rökta, marinerade. Detta lämpade sig tydligen bäst som färdkost till New York. Jag tror det hade nåt med Jetlagen att göra.

Nånting annat

Ett litet avbrott i ilskan och allt svinsnack. Om ni nu vill höra. Men i natt drömde jag att jag hånglade med Marcus Birro i en sjukhussäng. Han hade underliga fiskfjäll över hela kroppen.

Jag vet inte alls var detta kommer från.

Nattstörningar och irritationsmoment

Jag drömmer om spöken och tsunamivågor. Att vi åker nånstans varmt och jag vill hänga på stranden hela tiden, tänker jag måste utnyttja solen och så ligger vi där och ur ingenstans kommer det en våg och förstör allt. Alla spolas iväg men jag överlever, för jag ligger på en rosa(mycket viktigt!) luftmadrass. Sen flyter jag ut till havs och blir räddad upp på en lyxyacht där kungen och Silvia sitter.

Sen spökena. Min lägenhet är fylld av onda spöken men jag märken dem inte. Mina vänner är här och ska sova över och Linda säger här kryllar det av spöken! Kolla ett försökte dra ner mig i diskhon till och med! Men jag säger vart då? Jag märker inga spöken. Här finnas bara goda andar som tar hand om mig. Sen kommer det en mystisk japan som ska hjälpa oss driva ut spökena men han vill bara hångla hela tiden, så det blir inte mycket utdrivet.

*

I går var jag i en kreativ miljö igen. Det var poetry slam, och jag trivdes rätt bra, fast jag vill helst hålla mig i bakgrunden och titta på. Ibland tycker jag att folk läser för snabbt när de läser sina dikter, för vissa stunder hinner man inte tänka på orden som kommer. Det blir bara för mycket med nödrim och allt. Men ibland är det bra, såklart.

Jag tillbringade eftermiddagen i bibblans tidskriftsavdelning också. Visste inte hur långt bort från tidskriftshyllorna man fick ta tidningen så jag stannade vid fikaborden, och där satt det självklart en kvinna med bebis. Självklart skrek bebisen. Självklart blev jag störd. Jag klarar inte riktig av att läsa till exempel Bang när skrikande barn finns i bakgrunden, så efter en stund gav jag upp och gick hem.