Frukostsnabbis

Det märks att det är helg, allt är tommare och tystare än det brukar. Grannen har festat halva natten och själv vaknar man med halvhuvudvärk och ännu mörkare ringar under ögonen än vanligt.
Det gick aldrig att sova och jag vet inte om det var surrandet i väggarna eller de sporadiska svettningarna.
Försöka sova med öronproppar. För man orkar ju inte ta reda på vilken granne som festar och även om man orkade skulle man aldrig få för sig att gå dit och ringa på. Men jag fattar inte hur folk gör som sover med öronproppar, det går ju inte att andas och allt blir liksom bara ännu värre eftersom man stängs inne med ljuden som ekar i huvudet.

Det har visat sig att min grafiska kurs bara är på en termin och att den officiellt slutar i dag och jag fattar inget. Jag som var säker på att den skulle pågå ett år. Har till och med fått förtryckta blanketter från CSN som gällde för två terminer, men nej.
Nu är det slut, en sista uppgift är inlämnad. Jag har lärt mig saker, men frågan är om det är tillräckligt?

I dag: Släktkalas hos Henriks föräldrar i Hudiksvall. En ganska läskig tillställning, det tycker till och med Henrik, därför har han bett mig komma till undsättning. Jag misstänker floder av vad gör du nu då? vad vill du jobba med då?- frågor.
Trots det ser jag ser ändå lite fram emot dagen; det ska bjudas på poatisgratäng och släktingar är sällan så läskiga som de först verkar.