Tusen böcker senare, del II

Edit till förra inlägget:
Anledningen till att folk gömmer referensexemplaren(alltså de böcker som alltid ska finnas på bibblan och ej går att låna) på högskolebibblan är, naturligtvis, också att de ska kunna lägga beslag på dem själva under föreläsningsfria studiedagar. Så att de ska kunna säga: Ah men, du kunde ju ha läst ref-exet? Jag kom hit åtta i går och satt och läste i ref-exet heeela dagen, när man själv beklagar sig över att boken var svår att få tag på.

Jo. Det är väldigt troligt att jag skulle pallra mig upp klockan sju, gå i snålblåst och flåsa in bland bokhyllorna vid åttatiden bara för att upptäcka att:
a) ref-exet är spårlöst försvunnet(vilket det ofta är när jag ska ha det)
b)ref-exet är upptaget av tio andra studenter som står och masskopierar det
c) det finns inget ref-ex av just den boken

Får jag ändå tag på ref-exet klarar jag inte av att sitta och läsa det i mer än högst en timma.
Sen blir jag hungrig eller kissnödig, men vågar inte lämna boken i biblioteket eftersom nån annan troligen kommer sno den då.
Jag vågar inte heller gömma den, för då kan det komma nån läskig bibliotekarie och upptäcka mig.
Så jag sitter där med kurrande mage och korsade ben och ser nervös ut. Kan inte koncentrera mig. Blir allmänt störd på alla människor och deras mobiler, på byggnadsarbetare som bullrar utanför, på att jag inte får stryka över meningar i boken med neonpenna. Kan inte läsa.

Så det slutar ändå oftast med att jag köper kursboken, läser den en halv gång, stryker under lite och sen ställer den hemma i bokhyllan för framtida behov. Där vet jag åtminstone att ingen kommer sno den.