Slappispass

Jag har varit på slappisgympa med ett gäng andra slappisar. Slappast av alla var jag. Rättelse; sämst av alla var jag.
Jag är inte slappast, jag har inte helt fel på kondisen, men jag är sämt på alla sporter. Alltid. Även tantbaspass på F&S. Så är det och så kommer det alltid vara.
Jag trodde en gång att jag kanske, kanske, inte var helt sämst på bowling. Men troligen var det bara nån biffig proffsbowlare som råkade nysa så det blåste just när det blev min tur och orsakade en tillfällig strike, för resten av serien hamnade klotet i rännan varje gång, som vanligt.

Men slappispassen kan förhoppningsvis bli mindre slappa. Om man lär sig stegen. Om man får bättre motorik. Om man tar sig dit varje vecka.
I annat fall kommer de inte vara nåt mer än ett enda långt fladdrande med händer, lufsande med axlar och egenhändigt hopknåpade slappishopp. Möjligen en och annan dallring med skinkan.

Nu är det dusch. Sen middag. Sen Idol.