Bilder, kanske en lördag

Det var ett annat liv då, man var en annan kropp. Men det är sol nu med. Vi går här, inte för att minnas innan, utan för att kunna minnas efter.
Det är som dimma över ån, men det är det inte. Det finns barnvagnar överallt. Jag sätter mig på en sten, vänder bort huvudet. Han tar ett foto på mig. Jag tittar på lyktstolpar och tänker på hur det är på andra sidan, hur det inte finns såna lyktstolpar där. Gatljus som tickar. Hur det skulle vara en annan årstid om man gick där borta, på andra sidan vattnet bara.
Stenar sticker upp i ån, det är ganska vågigt, det har inte regnat mycket. Alla går mot stan med systemkassar. Det är en torr stad. Det klafsar inte mellan löven och marken när de går med stövelklackarna.
Jag blöder på fingret när vi går över träbron. Han säger det blåser mer här, det kanske är öppnare här. Jag tar på mig vantarna i fickorna. Jag känner benen, fötterna, halsen, men inte underlivet.
Alla har kroppsdelar, men alla delarna betyder inte nåt hela tiden. Alla har stunder de tänker på när de hör sånger. Sen har de lukter som bara finns i vissa hus, eftermiddagar i oktober vissa år. Om man fotar kan man känna samma lukt, en morgon i januari.