Kroppsligt

Jag har ingen kropp kvar känns det som. Jag har ingen fysik. Allt är sammansmält i en enda stor träningsvärk, en evigt lång helg av benansträngningar och fel mängd sömn på rätt sida dygnet.
Friskisgympa i fredags, tidningsutdelning lördag natt(=ca 40 trappuppgångar att springa i), tre timmars sömn på morgonen. En dag på hästryggen i går(=ömma lår och rumpmuskler som har slutat existera), tidningsutdelning i natt, för lite sömn igen. Övertrötthet som blir huvudvärk, som blir nån sorts dammigt vakuum, som känns som likörbaksmälla extra plus.
Jag är väl berättigad att låta bli att följa med till gymmet i dag?

Henrik sjunger att hans rumpa är trekantig. Jag läser DN om osthyvlar. Det är kanske tio grader ute och kala träd, svarta, ledsna stammar. Vi ska göra svampsoppa, Henrik ska gymma, jag ska bara dega och njuta av att sitta i en mjuk soffa.