De stora sammanhangen

Jag ska börja plugga igen. På riktigt. Det ska faktiskt bli kul, jag drömmer om det på nätterna. Söta drömmar om föreläsningar. Det är inte att plugga på riktigt att följa en distanskurs på nätet och lämnas utanför alla sammanhang som innefattar hud och textil, gråa cykelmorgnar och mazarinkaffepauser.
Just nu är det en längtan efter ett sammanhang. Att flyta runt, helt utanför allt, inte ensam, men utanför alla påtagliga sammanhang som kallas jobb och utbildning. Att flyta runt utanför det där, på stan, på bibblan, att ringa en vän ibland, men att för det mesta alltså vara utanför de där sammanhangen. Om ni fattar.
Det är därför jag ska plugga litteraturvetenskap till våren. Jag känner att jag behöver det. Att jag måste, att jag annars kommer dö en typisk jag-kan-ju-ingenting-och-hur-fasen-ska-jag-få-nåt-jobb-död snart. Men först ska jag skriva klart en viss c-uppsats.