Tåglängtan, igen

I flera dagar har jag gått upp vid åtta, tänt ljus, och skrivit novell eller jobbat i InDesign. Ljusen fladdrar i bokhyllan, det är fuktigt på takpannorna ute, och morgongrått.
I början av månaden tyckte jag detta var mysigt. All den där harmonin som fanns i att bara sitta hemma och göra kreativa saker, känslan av att man inte behöver vara så effektiv när det är höst.
Men nu är det nåt annat. Grånandet och fukten, ögonlocken som börjar falla tidigt, man är ju rätt trött redan vid lunchtid, nu har det blivit nåt negativt. Harmonin har bytts ut mot ett slags avmätthet, det är en känsla av isolering, som att jag inte har fått frisk luft på flera veckor.
I natt drömde jag att jag var instängd i ett kylskåp. Kanske är det ett tecken på att jag borde ta tag i saker, röra på mig, vara mer social?
Ibland när jag tittar ut på gården ser jag inget. Det finns ingen sandlåda med våt sant, inga gatulampor som är tända fast det är morgon, ingen trehjuling med blått flak som ligger slängd i gräset.
Jag tror jag behöver en tågresa.