Te dejo Madrid...
Jag börjar se över möjligheterna att dra. Om det skulle gå, igen. Om jag skulle våga. Men det handlar sällan mer om att våga än att bara göra. Trots att man är liten, trots att man är kvinna och allt det där som man inte ska vara när man reser själv. Eller vadå trots förresten? Inget trots, utan kanske snarare just därför.
Nu: promenad i Boulognern. Det är fint med lediga eftermiddagar.
8 kommentarer:
Med risk för att låta som en gammal raspig skiva... Följ ditt hjärta..i allt! Klart du fixar det...du fixat allt! Kram!
Quito 28 augusti, via Madrid.
Bara att boka! :)
Resia har räntefri avbetalning; ingen undanflykt är god nog!
P:
Klart jag kommer iväg...nånstans!
p&k
Sara:
Hm...ja.Det lät ju rätt bra förstås:)
Vackert fotografi...
/T
A peaceful warrior:
Tackar! Det är ju lite höstigt sådär.Är dock osäker om det är jag som tagit det...kan vara mitt ex också. Jaja.
Ja verkligen vacker bild!
Fördelen med att resa ensam är att man träffar desto fler på vägen. Och resande handlar för mig mer om mötena än platserna.
Emm:
Tack!:)
Anne:
Ja, när man reser ensam är man tvungen att ta kontakt...även om man är lite blyg;)
Skicka en kommentar