Vår, var då?

Fortfarande frost. Strumpor i snö och stenar i byxornas uppvikning, fuktigt. Öronsnibbar i kyla, människor vandrar med muffar i femruset.
På ICA med florsocker i luften som singlar sig in i näsan, semlor i bild, men tänker just inte alls.

Samtal om framtid på café och om hur saker tar slut och hur det börjar om hur man väntar och byter och hoppas på jobb och kärlek samkoordinerat, så att man en gång kan börja leva.
Utanför står människor i joggingkläder, och han gubben med cykeln som alltid skriker.

Korsar övergångsställe, in på stationen till påvägmänniskorna,vanliga med middagar och hus, vidare under spåren och X-tåget. Tänker på snödroppar i rabatter och längtan efter vin och sällsynta skratt och massa nu ska vi och i sommar måste vi och nåt som liknar själva definitionen av pop under mygghimmel.

Men över allt mest sorgsen snö, så jag väntar inte, orkar inte längta.

Går i stället hem och lagar middag, andas in ångor av lök; hoppas att snart är det här de enda tårarna som behövs.