Män som hatar kvinnor...

...kvinnor som hatar män. Människor som hatar människor. Människor som är likgiltiga för människor. Och karaktärer man aldrig riktigt kan sympatisera med.

Jag läser ju som bekant Den som vässar vargars tänder. Även om jag inte är riktigt klar med den än har jag ändå skaffat mig en uppfattning. Och börjat förstå vartåt det barkar. I alla händelser är det inte en behaglig bok att sitta och mysa i soffan med en kopp te till.

Jag försökte mig på just detta. Jag satt med te och saffranskaka och skulle just stoppa in en bit i munnen, men fick lägga tillbaka den. Det går inte att äta till den här boken!

Det finns en stämning som jag tycker om, en sån där stämning där varje detalj tycks ha betydelse. Där inte mycket lämnas åt slumpen och inget verkar ske sådär bara i förbigående. I första halva av boken blir jag nästan irriterad över att aldrig riktigt få veta vad det där otäcka är, som har hänt med bokens huvudpersoner. Eftersom jag har livlig fantasi målar jag förstås upp ett scenario. När avsnittet sen väl kommer är det ungefär så hemskt som jag föreställt mig, fast fiffigare och finurligare. Historien sluts och förklaras som skarpaste sortens deckare, fast med större trovärdighet och logik.

Om man gillar Carina Rydbergs thrillerhistorier eller ej, är antagligen en fråga om vilken sorts person man är och vad man vill ha ut av sitt läsande. Vill man alltid sitta och mysa med te ska man nog låta bli. Tillhör man däremot sorten som uppskattar ett slag i magen då och då, bör man prova henne.