Jul på tungan

Hemkommen efter besök hos musikerkarln. Om helgerna undviker jag stan allt oftare, virar in min värld och mina pinaler i några ombyten kläder och far iväg.
Väl borta flyger timmarna och jag återvänder med en känsla av att vara på språng, att inte vilja slå mig till ro i det jag har.

Jag tar med en påse julte till karln, för det är min favorit och för att jag vet att han är fattig på just te. Han tycker jag är gullig och han ber mig skynda mig in genom dörren, han har saknat sällskapet, han börjar sakta vänja sig säger han. Vid att ha nån som snusar och andas där bredvid i det knarrande huset.

Som vanligt är allt ytterst tillfälligt. Vi har bestämt att dela av oss i två vägar, ändå fortsätter den här knaggliga vägen slingra sig. Den blir längre, knatar under tiden. Tills en ny och större har asfalterats färdigt, eller tills vi är helt säkra på vilken asfalterad väg vi egentligen ska välja.