Uppvaknande

På födelsedagen vaknar jag med extrem mensvärk. Sån som gör att man måste krypa ihop i fosterställning och hålla om knäna för att inte börja skrika.
På födelsedagen vaknar jag upp alldeles för sent med vetskapen om att jag somnade helt fel tid i går och att dygnet fortfarande är åt helvete.
På födelsedagen vaknar jag upp och tänker det här är sista veckan innan jag tar jullov och jag har hundra uppgifter att göra hundra ärenden att uträtta. Dessutom måste jag städa och tvätta.
På födelsedagen vaknar jag upp och undrar vad jag ska börja med. Sen kommer den familjära känslan av att framtiden verkligen är otydlig, hur ska jag hinna vad ska hända hur ska jag nånsin kunna få ett jobb och vad ska jag leva av hjälp!
När jag vaknar på födelsedagen är det mycket som inte känns rätt.
Men solen skiner i alla fall.