Julkatter och äppelchips

Den här sötiskissen tycker msn att man ska stoppa in i sin mobil. Är det inte ett fotomomtage så verkar det inte helt omöjligt att den lilla sötnosen faktiskt har gått med på det där.
Minns tydligt vår katt Frippe som vi hade hemma när jag var mindre, och hur vi klädde ut honom till påskkärring i sjalett, utan att han protesterade. Det hände också att man stoppade ner den stackars kissen i dockvagnen och körde runt.
Varje jul var det röd rosett i nacken, i bästa Pelle Svanslös-stil, som gällde.
Som barn tycker man såklart att såna där grejer är väldigt roliga, och en del av det görs i all välmening - Kissen måste ju tycka det är kul å va julfin!? Man tänker inte riktigt på att det möjligen är mindre uppskattat av ens husdjur. Den där rosetten kan förstås tyckas vara ett gränsfall; så jobbigt kunde det väl ändå inte vara med ett litet snöre runt halsen? Men det slutade alltid med att det röda bandet låg dumpat under granen redan vid lunchtid på julafton.

Tillbaka till nu. Jag tänkte tipsa om att stekta äppelskivor med honung och kanel och kardemumma är väldigt gott i yoghurt. Mycket juligt! Jag har inspirerats av Sylvia Plath i Övervintring, där hon vid ett tillfälle står och steker äpplen till sina barn. Det verkar av nån anledning så sextiotaligt hemtrevligt att göra det. Mindre trevligt verkar det å andra sidan att ex-Ted, i samma scen, sitter vid köksbordet och inte gör särskilt mycket nytta.
Jag funderar förresten på att göra egna äppelchips. Det borde inte vara helt svårt. Bara torka skivor i ugnen med kanel och så är det klart, ungefär.

Nu ska jag rita av en adventsljusstake i Illustrator. Senare senare, kanske baka pistagekola.