Staden vaknar långsamt
Jag går hem tio på morgonen och plötsligt är det som vår. Fem plusgrader, grus på gatorna. Människor står och väntar utanför ICA. Ljud från ambulansen. Rådhusklockorna.
Det var evigheter sen jag gick hem vid den här tiden i den här stan. Eller förresten i vilken stad som helst. Evigheter sen jag var ung och spontan, och det ger mersmak. Jag går i ett blekt ljus med ögonen hopknipna, mössan långt nerdragen och jag inbillar mig att det syns hur jag känner mig. Sunkig och sliten. Trött och tillfreds och lugn.
8 kommentarer:
Låter som om du hade en rolig kväll! Good for u/ fru y + herr t
Ja den var bra,allt som allt:)
an ar du ung vannen.
Anne:
Jo jag är ju det. Det var kanske mer själv känslan jag syftade på:)
Fniss...låter som om du hade "bortamatch"...;)
Way to go!
Madison:
Du känner ju redan till alla bakgrundsfakta;)
Det låter som du har det riktigt bra! Skönt att veta vad som händer framöver och trevligt att ha ett äventyr att se fram emot!?
Kram
Maria:
Det är helt ok. Lite läskigt men spännande!
Skicka en kommentar