Till stan, till civilisationen

Det här är Big Brother-huset. I dag ska vi få en ny deltagare. Detta har läraren informerat om och alla kursarna är spände. Hur kommer den nya deltagaren vara?
I vilket rum ska hon bo?

Det allra troligaste är dock just nu att hon ska bo här i mitt rum, eftersom jag är den enda som bor själv. Precis som jag började vänja mig vid att ha eget, kunna fjanta runt och spela vilken musik jag vill, fisa när jag vill och läsa till sent på kvällen. Slut med det alltså. Å andra sidan innebär rumskamrat att mer sällan känna sig ensam. Större intimitet, djupare kontakt. Kanske. Jag vet inte heller hur det kommer funka med bloggandet när jag har rumskamrat, men det återstår att se.

Tanken på att lämna byn börjar nu kännas uttröttande för vissa av oss. Lugnet, de korta avstånden och tystheten har kanske fått oss fångna. Jag måste dock göra en avstickare till civilisationen i eftermiddag, ty det är för mycket viktigt som blivit kvar där hemma i lägenheten. Det kommer bli underligt. Som att nå en annan dimension, en annan tid.