


Det kom en lucka i studierna när jag äntligen fick egen tid. En stund att ränna runt i byn, klafsa i lera på åkerkanten och stirra mig blind på kyrktornet. Lantluften blåste genom öronen och solen gick sakta ner. Första ensamma promenaden kändes som en nödvändighet jag måste ta mig för oftare.
2 kommentarer:
Ensam tid behövs alltid. Promenader också. Så det tycker jag absolut du ska försöka göra.
Minna:
Ja det kommer nog bli mer av det, så fort jag har tid.
Skicka en kommentar