Lördag hemma

Den första känslan av en plats kommer aldrig tillbaka. Inget är som den, men den har fastnat, den kommer inte att kännas igen.

Nu är jag på Brynäs. Och det är som det aldrig har varit annat, det andra har aldrig funnits, var tillfällig. Inte verklighet. Jag är tillbaka i gamla vanor som innan. Äter sen frukost, äter inte lunch. Går till stan. Som det blåser från havet över ån, isen sätter sig i öronen. Det här är den vanliga rundan – Akademibokhandeln, HM, Systemet.

Jag har ändå det bästa av två världar. Fortfarande ett eget hem att komma till, fantastisk tystnad och utrymme. Egen soffa, eget kök att laga vilken mat jag vill i. En egen utsikt som varje kväll är otrolig trots sina trista senapsgula betonghus. Man ser åtminstone himlen.