Jag tror ni mest kommer få höra mig gnälla nu. Jag kan inte sova på nätterna innan vardagar, för kroppen är orolig och undrar om nån kommer ringa och väcka mig. Nån som ska ge mig ett jobb som ligger jag vet inte var och som jag oftast inte har samvete att tacka nej till. Det finns nåt som kallas överlevnad, och nåt som kallas att ha några tusenlappar över, utöver den där överlevnaden, och de är beroende av mina vikarietimmar.
Jag får dåligt samvete om jag inte svarar, ont i magen i flera timmar och hjärtklappning under täcket. Svarar jag får jag också lätt ont i magen eftersom jag inte vet vad som väntar mig.
Timvikariat är inte för mig, fortfarande. Eller, timvikariat är inte för nån, åtminstone inte under nån längre tid eller med sån stor spridning på arbetsplatser som jag har. Det funkade ett tag, men nu är jag less. Precis som jag en gång i tiden ledsnade på att gå upp mitt i natten och dela ut tidningar. Jag vill bara ha lite trygghet, lite normala rutiner. Frågan är när det kommer ske.
4 kommentarer:
Usch vad jobbigt det låter, jag förstår dig verkligen. Man brukar ju prata om krav och kontrollmodellen: att människor blir sjuka av jobb som ställer höga krav utan att man har kontroll. Det kan man ju verklinge kalla din situation: noll kontroll, men högt ställda krav.
Finns det ingen annan typ av vik typ receptionist (på samma ställe) via manpower eller nått? medan du söker andra jobb. Du blir ju helt slut så där, hur ska du orka söka jobb?
Haren:
Precis, hur ska jag orka söka jobb?
Jo det finns väl en del receptionsjobb, men de är inte så lätta att få de heller tycker jag. Jag har kanske för mycket utbildning...
Smaken är som baken. Att gå som timvikarie passar mig utmärkt. Variation och måga nya ansikten. Lite kämpigt i början men med tiden blev det bättre. Och idag är jag glad att jag bet mig fast...
Maria:
Det är väl tur att nån gillar det då:)
Jag tycker som sagt att det är lite jobbigt att timvicka i skolans värld, just eftersom så mycket hänger på att man ska lära känna och följa upp eleverna där.
Skicka en kommentar