Gnällbälte

Livet är sorgligt, allt är så sorgsamt, man blir bara ledsen hela tiden.
- Linda Skugge, på den gamla roliga tiden( november 1997).

Jag vill varna redan nu för självömkande, sursliskigt inlägg med lågt ph-värde.

Sorglig grej 1) Söka jobb

Det har framkommit bland annat här och på de lokala tv4-nyheterna i går att det inte lönar sig att söka många jobb. I stället handlar det om att söka ”rätt” jobb. De arbetslösa ska enbart skicka sina cv: n till arbetsplatser där de har en ”realistisk chans” att få anställning. Arbetsgivarna vill inte ha massa skabbiga ansökningar från folk som inte har de rätta meriterna, eftersom det sabbar deras administration.

Gör därför en undersökning av ams lista på lediga platser. Bedömer vilka jag har en ”realistisk chans” att få.
Skrattar lite. Grinar. Hoppas jag hörde fel på nyheterna. De sa inte realistisk, de sa hypotetisk, eller hur? Om inte, då är det sorgligt.



Sorglig grej 2) Folk som får jobb p.g.a. sina bloggar/
folk som inte får jobb p.g.a. sina bloggar

Jag är missunnsam. Jag tycker inte det är rättvist.
För det tristaste är att det finns så många som är duktiga, som skriver vackert, ärligt, som har ”bett i språket” osv. men som ändå inte får nån tidningsspalt.
Det finns människor som verkligen har nåt att säga, som verkar ha fattat hela grejen med krönikebyggandet, språksnickrandet och smarttyckandet, som kanske till och med har massor av läsare och ändå inte blir rekryterade.
Men jag tänker inte fråga varför, jag tänker bara konstatera att det är sorgligt.

Sorglig grej 3) Hemtentor, betyg, muntliga framträdanden

Två hemuppgifter från delkurs ett i litteraturvetenskap A ramlar ner genom brevinkastet. Det första jag ser är: ”Ditt sammanvägda betyg blir G” på en gul post-it lapp. Jaha, tänker jag. Läser vidare.
Doktor Glas-texten har mest positiva kommentarer. ”Intressant, bra!” står det längst ner under den. På Södergran-analysen har jag fått betyget VG. Där står det saker som ”Intressant parallell” och ”Genomtänkt”.
Kollar gula lappen igen. Läser ”vi har vägt ihop de två skrivuppgifterna samt ditt muntliga framträdande”. Funderar. Skrivuppgifterna – hyfsat positivt, allt som allt. Det muntliga framträdandet?
Ständigt detta muntliga framträdande.
Mitt var kanske inte extremt frekvent. Men inte heller ickeexisterande.

På högskolan säger de ofta att det muntliga framträdandet är viktigt, men man vet aldrig om de menar det. Man vet aldrig om de över huvud taget kommer ihåg vem man är och - i förlängningen – vad man har sagt.
Det är inte heller nåt jag begär att de ska göra. Jag tycker bara det är sorgligt att ens betyg ska påverkas av hur ofta man har öppnat munnen under sex ynka seminarier. Varav ett var en genomgång av verslärans grundbegrepp och ett annat en föreläsning om epikanalys. Då man med andra ord inte kunde prata särskilt mycket.