Samtalet
Att ringa till Könspol. Att ringa till Könspol och säga att man har fått en remiss, och fråga hur det går egentligen. Nervösa svettningar. En AnnaLisaKlaraLenaIngaBirgitta som svarar.
Sen har man plötsligt fått en tid hos kuratorn på Sex-sam.
Man har fått det för att det är nödvändigt nu, en möjlig lösning på saker. Efter nästan två år av undersökningar med vresande ben, svampmedicinkurer, sekretprov. Efter nästan två år av försök att fixa bort, ordna till, definiera var problemet sitter, var det kommer från.
Man vet att man behöver skriva, prata, andas om det här, men man vet också att man inte förmår sig göra det just nu, att det inte finns tillräckligt med distans.
Det är en del ont och det är en massa skämmas som inte riktigt vill formulera sig i munnen. Sånt man lärt sig att det finns där då och då.
2 kommentarer:
Hoppas du förmår de viktiga orden att lämna munnen. Men kom ihåg att du inte är ensam om att känna så, de yrkesverksamma inom detta område möter förstås människor med samma tankar, rädslor och funderingar på daglig basis. Dom kan garanterat hantera också din eventuella stumhet.
Tack för kommentaren! Jo, jag tror inte att det kommer att kännas så jobbigt att prata med en kurator, hon är ju rätt van vid att höra om olika sex/sam-problem. Det jobbiga är väl snarare att prata med andra som inte har några problem.
Skicka en kommentar