I mormors kök

Gamla texter och minnen, del 1. (Från en skrivarkurs hundra år tillbaka.)

Det första jag förknippar det med är den unkna stanken av rök.
Mormors kök. Unken röklukt inlindad i en märklig känsla av trygghet.
Mormor brukade sitta vid det vaxduksklädda bordet och bolma cigarett efter cigarett, medan hon pratade med mig. Bredvid henne låg alltid en korsordstidning och en sån där blyertspenna med ett litet suddgummi fastlimmat på.
Ibland spelade vi kort eller fia. Det var ofta när mormor behövde ta en paus i sitt korsordslösande för att klura på något svårpåkomligt ord. Jag brukade sitta och tänka på alla krångliga ord som fanns i mormors korsord och hur klok hon måste vara som kände till dem alla. Antagligen skulle det dröja tills jag blivit lika gammal som hon innan jag hade ett likadant ordförråd.
Som: bra att ha när det regnar- nio bokstäver. Hur kunde hon veta att det blev G-A-L-O-S-C-H-E-R ? Det var för mig en ouppnåelig vetskap. Skulle jag behöva lösa lika många korsord, röka lika många cigaretter och få lika många rynkor runt munnen som hon, innan jag själv kunde så många ord?

Ja, jag beundrande mormor. Inte bara för korsordslösningens skull, utan även för en massa andra saker. Som till exempel bakningen; alla mormödrars nationalsport.
Ofta, ofta luktade det sött av finska pinnar, sockerkaka, kringlor när man öppnade köksdörren.
Kaklukten slingrade sig runt i rummet och stannade kvar i näsan en stund, tills stanken av rök tog vid igen. Och stannade kvar.