Människor och bilder av människor

Läskiga människor kommer in här via Google och sökningar på allt möjligt.
Tanken på att folk som jag känner sådär halvt i verkliga livet sitter och surfar och bara titta, här är en blogg som heter Laanna, ah henne känner jag igen, det är ju HON… känns lite olustig.
Jag menar människor som man halvkänner, eller kände, som kanske har funnits i ens liv nån gång, men som inte har en aning om vem man är nu.
Jag menar ungefär människor från min högstadieklass, eller kanske nån man var kompis med nån gång, men sen slutade prata med för att man inte hade nåt att säga varandra. Såna människor. De är lite svåra att handskas med.
Man har ofta en bild av den där personen i sin högstadieklass, som har stannat nånstans bland orangea skåp, eller i ett omklädningsrum med gympapåsar och för stora behåar. En bild som är svår att utvidga till bilden av den man är i dagsläget. Eller för den delen, bilden av den man är när man skriver. Jag i en text är ju en del av mig som inte syns på samma sätt i den delen av mig som är som är jag i verkligheten.
Fast det här vet ni säkert redan. Speciellt om ni har en blogg.