Om frost och adventsbilder

Det är frost ute. Det är frost och sol och julaktigt. På tidningstjänst tak ligger ett lager som ser ut som snö. På vårt tak liknar det mer lagret med socker som brukar finnas på krämbullar.
Jag hittade några rader om frost i min metaforiska, halvklyschiga novell som jag skickade in till den där tävlingen för ett tag sen:

Frosten lägger inget täcke över naturen, den bara skyddar den lite, den är som mycket klart vatten.

Mer eller mindre vanliga frostmetaforer:
Frosten låg som florsocker (används också ganska ofta om snö)
Frosten låg som ett glastäcke över världen (från ex Trolltyg i tomteskogen)
Frosten låg som ett vitt täcke (myyycket vanlig även om snö)
Frosten låg som ett tunt flor över marken (känns vanlig, men hittar ingen text som jag har läst den i, för tillfället)

Men det vore inte fel med snö nu. Lagom stora flingor som trillar ner på utsidan av ett fönster och en julstjärna och sen lägger sig i ett jämnt skikt över gräsmattan. Jag tänker ungefär Ture Sventon-julkalendern.
Jag har en bild därifrån som ser ut så och som är min ultimata adventsstämning. Flingor, stjärna, fönster. Kanske lukt av apelsinskal och stearinljusrök som åker runt i rummet. Sen en stor temla till, med inte för mycket grädde men med en klick god mandelmassa.