Överens med hösten

Jag tror det är höstharmoni. Jag tror jag är överens med mig själv. Ibland är det dimma ute och jag längtar inte bort. Inte så mycket.
Jag gråter ibland. Mest när jag tänker mycket, och mest när det finns nån som kan trösta. Min gråt är ganska onödig.
Det är inte regn så ofta, men det händer att det är blött på asfalten och jag tycker om det. Jag tycker om att tända två ljus på hyllan i köket när jag lagar middag. Även när jag är själv hemma.

Jag funderar inte på sommaren, den har landat och jag nöjd med den. Det finns inga spräckta förhoppningar längre. Vi var i Grekland, vi var ute och tältade, jag träffade vänner, det var inte så bra väder, men jag gillade den här sommaren. Nu gillar jag hösten.