Stenade rader och drömmar om blod

I morse kom det rader om en sten till mig, som sen blev en dikt. Det var så självklart, och då är det läskigt. Man vet inte var det kommer ifrån, när det är givna ord som bara finns där. Var har jag läst dem?

I min dröm i natt blödde jag från brösten - och plötsligt hade jag fött ett barn. En son tror jag bestämt det var.
Jag vet att jag höll på och packade min väska med blöjor och barnkläder och bindor, för jag blödde visst från slidan också, det var visst naturligt. Sonen syntes inte till nånstans, men det var inget som oroade mig. Tydligen hade han skickats med tåg till pojkvännens föräldrar i Hudiksvall. Det var i alla fall vad min mamma sa när hon gjorde entré i drömmen för att hjälpa mig packa.
Jag fortsatte blöda och hade inte tid att ta på mig binda, då skulle jag komma försent till jag vet inte vart. Men mamma sa att alla skulle ju fatta att jag hade varit gravid och då var det helt ok att droppa blod på tåg och på banken och lite varstans.
Sen kom drömmens mest bisarra inslag. Jag stod och längtade efter min son och tänkte att det kanske kunde funka ändå, det här att ha fött barn innan man ens skaffat sig ett ordentligt yrke.
Ha ha ha. Det skulle aldrig hända i vaket tillstånd.
Packa väskan med bindor, ja. Blod på banken, kanske. Men att jag skulle få för mig att ploppa fram en unge innan jag fått fast jobb är en ren absurditet. Jag är alldeles för feg.

Jag tror jag vaknade sen, förresten.