Klippa klistra skapa

Kreativ miljö. Inte uttrycket, men känslan dök upp i mig i går. Jag var med Sara på poesikväll på konstcentrum här i Gävle. Som två Ferdinand-tjurar tittade vi blygt in bland ett gäng svarthåriga, estetkreativa. Såna som kallades estetare på gymnasiet och som det sällan gick att ta miste på vilken klass de gick i. Det var elever från skrivarlinjen på Västerbergs folkhögskola.
Vi smög fram till cafékassan inne på konstcentrum och efter nån minut var vi helt oplanerat införlivade i en omgång poesibingo. Det gick ut på att man skulle skriva sina favoritord på ett rutat papper och kryssa för dem när de dök upp i en dikt som lästes upp på scenen. Okej, tänkte vi, kan väl vara kul. På det där skolestetiska viset.

Och så satt man där med känslan simmande i magen. Jag är i en kreativ miljö.
Det blev dags för klippa, klistra och skapa egna dikter av urklippta tidningsord - och jag mindes bildlektioner och skrivarkurser. Jag kände alla-kan-och-alla-har-nåt-att-bidra-med-attityden.
Den är det bästa med de kreativa momenten i skolan. Andan som säger: Hej, prova att uttrycka dig, skit samma om det skiter sig, måla ett självporträtt helt i rosa, gör lite batiktryck på den här tröjan eller skriv en sugig dikt om hur många synonymer du kan på ordet penis. Allt är okej, det får bli kasst, bara du provar, du kan alltid göra bättre nästa gång... eller nästa.

Ute i Det Stora Allvaret; där ska man betala sina räkningar, diska sin disk och skriva texter fräscha och säkra och fria från skitsnack och adjektiv. Där förväntas man inte försöka och misslyckas, bara göra rätt och tjäna pengar så man kan bli den normala familjen. Där är det off med estettänkande. Vem har tid? Vi måste ju jobba för fasen.

Förutom i skolan är det är bara på Internet man får tänka casual. I bloggarna och på Lunarstorm. Här är allt ganska rosa. Man kan göra misstag, man får ändå vara med. Det är ok att skriva massa skit utan en tanke på pengar här. It's a nice piece of the world, och jag vill inte att den ska försvinna.