Minneslundar

(Gamla texter och minnen, del 2. Från i våras.)

Rosa rytmer och
kysst pupill. Lövskratt lika
väntade som lust.

*

Blinkningar och rus
Stunder städar timglas ur
våra öppningar

Basilikarapport

Jag är en mördare och en svinaktigt otrogen lögnhals.
Jag har inte bara låtit basilikan hemfalla till desperata bladlössens skadeglada julbord. Jag har också skaffat en ny,yngre och fräschare fönstervän. Blanka, gröna blad att sätta vid näsan och dränka alla sorger tillsammans med.
Fast den egentliga dödsstöten kom relativt hastigt; ilskan brusade upp, jag bestämde mig, vägen till papperskorgen var inte lång. Jag antar att det snarare gör mig till en dräpare?
Dråp är lite bättre än mord, visst är det?

Nutid

Finns det nåt sugigare än att sortera papper, göra hål i gamla räkningar och sätta in i en pärm? Adlibris, Adlibris, Adlibris, Netbokhandeln, LaRedoute, Ellos, Adlibris. Och här var visst nåt från Naturligt.se, vad har jag beställt därifrån?
Observera förresten att om man har Telia som teleoperatör behöver man inte göra hål i sina räkningar som man får från dem, för det har de redan fixat. Åh, älskvärda Telia.

Varför sparar man gamla räkningar över huvud taget? Det måste vara en sån där pappagrej som jag har fått för mig att göra för att framstå som en organiserad människa. Som om det nånsin i evinnerligheten skulle inträffa.
Okej, det finns ju områden som är mina att vara organiserad på. Det finns ju rätta till gardinerna, se till att tavlorna inte hänger snett, kolla så att duken ligger på köksbordet utan smulor under och med blomvasen placerad exakt i mitten ovanpå. Det är mina organisationsområden. Sätta papper i pärm och märka med guldpenna: 2004 års räkningar, 2003 års taxering är inte mitt organisationsområde. Inte heller att se till att det inte ligger damm på golvlisterna i vardagsrummet. Städa slickrent i tvättstugan ska vi inte ens diskutera.

Eventuell Halloweenfest här i morgon. Eventuella renlighetskrav utåt. Eventuell städning med tillhörande gräl fredag förmiddag. Troligen oundvikligt.
Jag ska i alla fall köpa paprikor och ställa ljus i. Många, många.

I mormors kök

Gamla texter och minnen, del 1. (Från en skrivarkurs hundra år tillbaka.)

Det första jag förknippar det med är den unkna stanken av rök.
Mormors kök. Unken röklukt inlindad i en märklig känsla av trygghet.
Mormor brukade sitta vid det vaxduksklädda bordet och bolma cigarett efter cigarett, medan hon pratade med mig. Bredvid henne låg alltid en korsordstidning och en sån där blyertspenna med ett litet suddgummi fastlimmat på.
Ibland spelade vi kort eller fia. Det var ofta när mormor behövde ta en paus i sitt korsordslösande för att klura på något svårpåkomligt ord. Jag brukade sitta och tänka på alla krångliga ord som fanns i mormors korsord och hur klok hon måste vara som kände till dem alla. Antagligen skulle det dröja tills jag blivit lika gammal som hon innan jag hade ett likadant ordförråd.
Som: bra att ha när det regnar- nio bokstäver. Hur kunde hon veta att det blev G-A-L-O-S-C-H-E-R ? Det var för mig en ouppnåelig vetskap. Skulle jag behöva lösa lika många korsord, röka lika många cigaretter och få lika många rynkor runt munnen som hon, innan jag själv kunde så många ord?

Ja, jag beundrande mormor. Inte bara för korsordslösningens skull, utan även för en massa andra saker. Som till exempel bakningen; alla mormödrars nationalsport.
Ofta, ofta luktade det sött av finska pinnar, sockerkaka, kringlor när man öppnade köksdörren.
Kaklukten slingrade sig runt i rummet och stannade kvar i näsan en stund, tills stanken av rök tog vid igen. Och stannade kvar.

Snabbhaiku

Som den skarpaste
fönsterlampa skiner snön
rakt in i huden

Topp fem - typsnitt

(Eftersom det är en listornas dag.)

1) Georgia
2) Verdana
3) Garamond
4) Bookman old style
5) Tahoma

Cosas por la casa

Livsnödvändiga hemmagrejer att skaffa nu när det är höstigt väder:

*En påse med vita värmeljus.(Finns typ överallt: ICA, Dollarstore, Åhléns…)

*Röda värmeljus med äppellukt. (Finns lite varstans, typ Dollarstore, Rusta, diverse inredningsaffärer o.s.v.)

*Blommiga ljuslyktor. (Finns på Dollarstore och förmodligen även nån annanstans.)

*Rökelse som luktar kanel. (Finns på Dollarstore.)

*Stor muffinsform i plåt.(Finns på Dollarstore…var annars?)

*Skrivbok med godisomslag.(Finns på Dollarstore, och troligen i de Tiimaributiker som fortfarande existerar.)

*20 st små tändsticksaskar.(Finns på Konsum, ICA, Rusta…och, tro det eller ej, Dollarstore.)

Bubblare: Gula paprikor att skära som Halloweenpumpor och ställa ljus i. Gärna ekologiska. (Finns på torget, i saluhallen och på Konsum. Går inte att köpa på Dollarstore.)

Obs! Att det här inte är ett reklamblad för Dollarstore. Jag råkade bara hamna där i går när jag cyklade.
Om man inte bor i Norrland och inte har möjlighet att handla på Dollarstore, kan man köpa alla prylarna på andra ställen. Eller så klarar man sig bra utan dem.

Klänningen igen

Klänningen i går. Den klänningen.
Jag slet till slut upp dragkedjan. Jag knallade iväg och plockade åt mig en likadan dress, fast en i en storlek större.
Jag vågade inte. Gå in och prova en gång till.
Min lätta fobi för provhytter, porförstorande hudblekande speglar och svett innanför allt för små plagg har numera gått direkt över till den svårartade typen. Utan att passera stadiet medelsvår.
Jag köpte alltså en klänning i storlek 36 och gick hem. Tänkte jag kunde prova i hallen framför spegeln i lugn och ro. Tänkte det skulle bli bäst så. Tänkte jag kunde apa mig bäst jag ville där, och utnyttja det lyckliga tillfället till fullo genom att prova tillsammans med olika håruppsättningar, läppstift och jeans. (Ja, jeansen är viktiga, jag letar numera enbart klänningar som alternativt fungerar till jeans.)

Okej, jag provade hemma. Jag tog bort axelbanden, kände på skärningen och allt var bara perfekt.
Skulle sen ta av mig klänningen, slå mig ner i soffan och njuta av hela situationen, glädjen av det förträffliga inköpet. Började försiktigt dra i dragkedjan. Började få den att gå neråt. Dragkedjan gick neråt. En bit. Sen inget mer. Sen stopp. Sen svett och slitande. Jag-tror-jag-har-varit-om-det-här-förr–feeling.
Nu är klänningen trasig. Dragkedjan paj. Och jag har en känsla av att ett byte till en annan, likadan, inte kommer att hjälpa nämnvärt.
Jag tänkte fel i går när jag funderade på att säga att den här klänningen är en stor jävla missbildning. Jag menade förståss att alla klänningar som nånsin producerats i den modellen är missbildningar.
Missbildningar, men jäkligt snygga såna.

Snabbhaiku

Novembermorgon
Två dansar på frusen å
med brutna ögon

Provrumssvett och sextonårstrans

Dragkedja. Svett, dragkedja, svett. Dragkedja. Dra ner skiten, kanske kränga över huvet, dra ner skiten, kanske kränga över huvet. Kanske helt enkelt slita sönder hela klänningseländet?
Okej, jag försöker igen. Dra ner den här förbannade dragkedjan. Så! Den lossnade lite. Nu får jag nog ner den. Kanske. Nee-ej. Där sitter den.
Jag är fast här. Jag är i ett provrum på Vero Moda. Jag kommer inte ur klänningen jag försökte prova. Vad säger jag till hon som jobbar här? Hon med puderhyn, dingelörhängena, trelagertrendtröjorna. Vad säger jag när hon vill stänga vid sju och upptäcker att jag fortfarande är kvar?
Jag är för fet för den här klänningen? Den här klänningen är för liten för mig? Ursäkta men den här klänningen är en stor jävla missbildning?

Det känns som om detta alltid händer mig och aldrig nån annan. Som om det alltid bara är jag som tänker jag är ju smal och jag borde nog försöka komma i den här klänningen i storlek 34, för då sitter den säkert bättre och brösten ser större ut och det blir så bra så bra.
Som om det alltid bara är jag som hamnar i nån sorts sextonårstrans när jag provar en fin klänning.
Som tror att HM:s linnen i XS fortfarande är mina ultimata partyplagg, som jag ska springa och känna mig snygg i på skoldanser och inte ta på mig nåt över, fast jag alltid står ute och glor på alla rökare och förmodligen blir förkyld sen.
Som om det alltid bara är jag som alldeles för sent kommer på att jag ju inte går i gymnasiet och inte kan äta tre delikatobollar om dan längre. Och därför borde ta en större klänning.

Men visst händer det här andra också? Åtminstone sådär två-tre gånger? Visst är jag inte ensam?
Jag behöver få bekräftelse, annars vet jag inte om jag nånsin vågar prova nåt igen.

Bekännelsedjuret

Ha ha. Jag sa ju att det var hett att söka på bekännelser. Speciellt på Knuff.se är det förbaskat inne. Detta har fått mig att vilja skriva om bekännelser nån gång, med inspiration från Foucaults idé om bekännelsedjuret. Nån gång, alltså. Inte nu. Jag är så bra på att tänka att jag ska skriva långa inlägg om allt. Sen går jag mest i kringelikrokar runt det.

Foucault skriver:
Människan i Västerlandet har blivit ett bekännelsedjur. Därav kommer sig utan tvivel omslaget i litteraturen: från nöjet att berätta och lyssna, som var centrerat hjältesagan eller legenden, om under av mod eller fromhet, gick man över till en litteratur som var anpassad till uppgiften att ur sitt eget själsdjup få sanningen att stiga upp bland orden[...]
( Sexualitetens historia - Band 1 Viljan att veta, s 77)

Nån gång, som sagt. Fast i dag är det tvätt. Och höstlov. Jo, jag har officiellt höstlov för första gången på sex år. Så blir det när man läser på gymnasienivå.

Kroppsligt

Jag har ingen kropp kvar känns det som. Jag har ingen fysik. Allt är sammansmält i en enda stor träningsvärk, en evigt lång helg av benansträngningar och fel mängd sömn på rätt sida dygnet.
Friskisgympa i fredags, tidningsutdelning lördag natt(=ca 40 trappuppgångar att springa i), tre timmars sömn på morgonen. En dag på hästryggen i går(=ömma lår och rumpmuskler som har slutat existera), tidningsutdelning i natt, för lite sömn igen. Övertrötthet som blir huvudvärk, som blir nån sorts dammigt vakuum, som känns som likörbaksmälla extra plus.
Jag är väl berättigad att låta bli att följa med till gymmet i dag?

Henrik sjunger att hans rumpa är trekantig. Jag läser DN om osthyvlar. Det är kanske tio grader ute och kala träd, svarta, ledsna stammar. Vi ska göra svampsoppa, Henrik ska gymma, jag ska bara dega och njuta av att sitta i en mjuk soffa.

A horse thing...

...eller hästblogg som den nya kattbloggen.

Dagens friluftsgrej: tur med islandshästar, a.k.a Håkans hemliga trettioårspresent. Hästlukt, fuktiga löv, sol och stallnostalgi. Skav i rumpor och stelnad i vader. Sött och såsigt hästnamn;Kelda.
Deltagare: jag, Henrik, Sara, Håkan, Maria.

Bildbevis:

Födelsedagsbarnet Håkan

Jag och min kvinna för dagen - Kelda

Hästmys

Fikapaus med mossa och gräs

Utpumpade Henrik och Sara

Maria nöjd med utflykten

Våndorna, nojorna, lösningarna

Nu är pojken hemma igen och räddar mig från nojor över liv och underliv, framtid, jobb och bloggläsare. Jag förvånas över att det finns människor som står ut med mitt jämmer och stundtals…eh, nästan alltid, dåliga självförtroende.
Fast jag börjar lära mig. Tre kvällar i veckan är jag ändå själv, sitter under fleecefilten med humöret som jag har, som ena stunden är en övertygelse om att jag kommer ruttna bort för att jag är så misslyckad, den andra en abnorm längtan efter att baka muffins, skriva romaner och starta företag.
Det att dega ihop sig totalt, kontra det att göra saker. Det är så det pendlar.

Men ay, det är väl så vi är, vi kreativa, halvarbetslösa akademiker? Vi är så oroliga och blindstirrande, samtidigt som vi vill, vill, vill. Vi för över alla våra våndor på kroppen, omvandlar dem till onda ryggar och sprängande skallar. Bara för kunna komma framåt och inte störas av det som surrar där inne i huvudet. Visst är det så det sägs? Är det inte det som kallas att somatisera?

Tre kvällar i veckan är jag själv. Tre kvällar i veckan måste jag fixa det på egen hand.
Flickvänner är förståss ett alternativ ibland. Flickvänner har ofta precis samma problem som jag. Men flickvänner vill inte sitta en hel onsdagstjejmiddag och prata om rädslor.
Alltså är mina nojor för mig att fixa. Och jag tror att jag kanske, kanske är på väg att lista ut hur man gör. Vem ska göra det, om inte jag?

För övrigt har det löst sig nu med praktikplats. Vi ska göra bokomslag och kanske reklam åt Polstiernan. Det är lycka.

De stora sammanhangen

Jag ska börja plugga igen. På riktigt. Det ska faktiskt bli kul, jag drömmer om det på nätterna. Söta drömmar om föreläsningar. Det är inte att plugga på riktigt att följa en distanskurs på nätet och lämnas utanför alla sammanhang som innefattar hud och textil, gråa cykelmorgnar och mazarinkaffepauser.
Just nu är det en längtan efter ett sammanhang. Att flyta runt, helt utanför allt, inte ensam, men utanför alla påtagliga sammanhang som kallas jobb och utbildning. Att flyta runt utanför det där, på stan, på bibblan, att ringa en vän ibland, men att för det mesta alltså vara utanför de där sammanhangen. Om ni fattar.
Det är därför jag ska plugga litteraturvetenskap till våren. Jag känner att jag behöver det. Att jag måste, att jag annars kommer dö en typisk jag-kan-ju-ingenting-och-hur-fasen-ska-jag-få-nåt-jobb-död snart. Men först ska jag skriva klart en viss c-uppsats.

Hot stuff, del II

Några andra heta googlingar:

Glamour(183 000 svenska träffar) sexblogg(50 300 svenska träffar), bekännelser(47 900 svenska träffar), Skype, Augustpriset, kändiskvinna, Viamax, lyx, singellista, borgare, skidkarriär, undersökning, Madonna.

Det är såhär det blir när man undviker att plugga.

Hot stuff

Många googlar sig in här genom att skriva Paradise hotell + bilder. En och annan har också försökt med bli av med oskulden. De här personerna har under flera dagar utgjort största delen av mina unika besökare.
Slutsats=mina bloggläsare består mest av desperata Natacha-onanister alternativt nervösa fjortisar som behöver få heta fakta om hur det går till att stoppa in den första gången?
Kanske inte.

Vaniljfrenesi och folkparksfantasier

Dagens doft är definitivt stark, syntetisk vanilj. Kommer från en tiokronorsförpackning värmeljus som inhandlades på Estradens EAS(exponering av allmänt skräp) för några timmar sen. Kan kanske funka som en alternativ, lite präktigare form av fylla?
Jag är helt nere i värmeljus just nu, så jag blir lycklig bara av att titta på dem.
Med lite otur kan lukten så småningom bli en mindre trevlig migränutlösare. Men det ligger lååångt bort just nu.

Jag har varit på arbetsförnedringen. Det såg ut ungefär så som jag minns det. Lite montrar, några högar med platsjournalentidningar, ett gäng stirrande nervösa akademiker som tvingats dit för att lära sig hur man söker högskola, fast de redan har minst en fil kand. i sociologi och 60 poäng pedagogik att luta sig mot.
Tjejen som jag och Sara snackade med sa åt oss att gå in på Företagsfakta för att söka efter lämpliga praktikplatser och sen var det inte mer med det. No further help.

Vi gick och fikade, jag åt en citronmarängpaj som låg alldeles förbryllande mjuk mot gommen, och sen åkte vi på den här outlet-grejen a.k.a fuskloppisen a.k.a EAS:en på Estraden i Sätra.

Estraden är Gävles folkpark. Den ser ut som en finlandsfärja inuti, och på utsidan som en…folkpark. Jag och Sara enades om att folkparker troligen har byggts efter nån form av mall, ett standardutseende, som hela Sveriges kommuner fick efterlikna när de skapade parkerna en gång på 1890-talet.
Enligt mig är folkparker ett småstadsfenomen. Jag tror att alla över 20, som är uppväxta i en liten eller mellanstor svensk stad, får samma känsla när de ser en folkpark. Alla har buggat till Drifters, hånglat i nåt gräs på nån festival, eller gömt sprit i rabatten på nåt skoldisco i en folkpark. Alla har en relation till den. Folkparken är helt enkelt stället.

Onsdag och grått

En tyst förmiddag
slutar nån andas. Lukten
försvinner aldrig.

Den tysta förmiddagen
bland uppfällda paraplyn.

Nyttigare banankaka

Kakan som ligger högst på min bakningstopp just nu är en banankaka i nyttig tappning med grahamsmjöl. Det doftar älskvärt av kardemumma och nittiotalskök när den står i ugnen. Det blir ganska lite smet, så jag brukar göra dubbel sats.


50 g margarin
1/4 dl farin eller fruktsocker
1 banan
2 ägg, vispade
knappt 2 dl grahamsmjöl
1 medelstor morot, finriven
25 g hackade valnötter
2 tsk kardemumma

Rör ihop margarin och socker till en kräm. Mosa i banan, sen äggen ett och ett, plus lite mjöl om det skär sig. Blanda i mjöl och nötter och häll i en avlång form som rymmer ca 1l.
Ugn: 175 grader i en halvtimma.

Receptet kommer från början från Judith Wills trevliga bok från 94 - den första vegetariska kokboken i min hylla genom tiderna. Den är lite out of time när det gäller vegetariska livsmedel och bantning, men har en del fina rätter som funkar till vardags.