Provrumssvett och sextonårstrans

Dragkedja. Svett, dragkedja, svett. Dragkedja. Dra ner skiten, kanske kränga över huvet, dra ner skiten, kanske kränga över huvet. Kanske helt enkelt slita sönder hela klänningseländet?
Okej, jag försöker igen. Dra ner den här förbannade dragkedjan. Så! Den lossnade lite. Nu får jag nog ner den. Kanske. Nee-ej. Där sitter den.
Jag är fast här. Jag är i ett provrum på Vero Moda. Jag kommer inte ur klänningen jag försökte prova. Vad säger jag till hon som jobbar här? Hon med puderhyn, dingelörhängena, trelagertrendtröjorna. Vad säger jag när hon vill stänga vid sju och upptäcker att jag fortfarande är kvar?
Jag är för fet för den här klänningen? Den här klänningen är för liten för mig? Ursäkta men den här klänningen är en stor jävla missbildning?

Det känns som om detta alltid händer mig och aldrig nån annan. Som om det alltid bara är jag som tänker jag är ju smal och jag borde nog försöka komma i den här klänningen i storlek 34, för då sitter den säkert bättre och brösten ser större ut och det blir så bra så bra.
Som om det alltid bara är jag som hamnar i nån sorts sextonårstrans när jag provar en fin klänning.
Som tror att HM:s linnen i XS fortfarande är mina ultimata partyplagg, som jag ska springa och känna mig snygg i på skoldanser och inte ta på mig nåt över, fast jag alltid står ute och glor på alla rökare och förmodligen blir förkyld sen.
Som om det alltid bara är jag som alldeles för sent kommer på att jag ju inte går i gymnasiet och inte kan äta tre delikatobollar om dan längre. Och därför borde ta en större klänning.

Men visst händer det här andra också? Åtminstone sådär två-tre gånger? Visst är jag inte ensam?
Jag behöver få bekräftelse, annars vet jag inte om jag nånsin vågar prova nåt igen.

Bekännelsedjuret

Ha ha. Jag sa ju att det var hett att söka på bekännelser. Speciellt på Knuff.se är det förbaskat inne. Detta har fått mig att vilja skriva om bekännelser nån gång, med inspiration från Foucaults idé om bekännelsedjuret. Nån gång, alltså. Inte nu. Jag är så bra på att tänka att jag ska skriva långa inlägg om allt. Sen går jag mest i kringelikrokar runt det.

Foucault skriver:
Människan i Västerlandet har blivit ett bekännelsedjur. Därav kommer sig utan tvivel omslaget i litteraturen: från nöjet att berätta och lyssna, som var centrerat hjältesagan eller legenden, om under av mod eller fromhet, gick man över till en litteratur som var anpassad till uppgiften att ur sitt eget själsdjup få sanningen att stiga upp bland orden[...]
( Sexualitetens historia - Band 1 Viljan att veta, s 77)

Nån gång, som sagt. Fast i dag är det tvätt. Och höstlov. Jo, jag har officiellt höstlov för första gången på sex år. Så blir det när man läser på gymnasienivå.

Kroppsligt

Jag har ingen kropp kvar känns det som. Jag har ingen fysik. Allt är sammansmält i en enda stor träningsvärk, en evigt lång helg av benansträngningar och fel mängd sömn på rätt sida dygnet.
Friskisgympa i fredags, tidningsutdelning lördag natt(=ca 40 trappuppgångar att springa i), tre timmars sömn på morgonen. En dag på hästryggen i går(=ömma lår och rumpmuskler som har slutat existera), tidningsutdelning i natt, för lite sömn igen. Övertrötthet som blir huvudvärk, som blir nån sorts dammigt vakuum, som känns som likörbaksmälla extra plus.
Jag är väl berättigad att låta bli att följa med till gymmet i dag?

Henrik sjunger att hans rumpa är trekantig. Jag läser DN om osthyvlar. Det är kanske tio grader ute och kala träd, svarta, ledsna stammar. Vi ska göra svampsoppa, Henrik ska gymma, jag ska bara dega och njuta av att sitta i en mjuk soffa.

A horse thing...

...eller hästblogg som den nya kattbloggen.

Dagens friluftsgrej: tur med islandshästar, a.k.a Håkans hemliga trettioårspresent. Hästlukt, fuktiga löv, sol och stallnostalgi. Skav i rumpor och stelnad i vader. Sött och såsigt hästnamn;Kelda.
Deltagare: jag, Henrik, Sara, Håkan, Maria.

Bildbevis:

Födelsedagsbarnet Håkan

Jag och min kvinna för dagen - Kelda

Hästmys

Fikapaus med mossa och gräs

Utpumpade Henrik och Sara

Maria nöjd med utflykten

Våndorna, nojorna, lösningarna

Nu är pojken hemma igen och räddar mig från nojor över liv och underliv, framtid, jobb och bloggläsare. Jag förvånas över att det finns människor som står ut med mitt jämmer och stundtals…eh, nästan alltid, dåliga självförtroende.
Fast jag börjar lära mig. Tre kvällar i veckan är jag ändå själv, sitter under fleecefilten med humöret som jag har, som ena stunden är en övertygelse om att jag kommer ruttna bort för att jag är så misslyckad, den andra en abnorm längtan efter att baka muffins, skriva romaner och starta företag.
Det att dega ihop sig totalt, kontra det att göra saker. Det är så det pendlar.

Men ay, det är väl så vi är, vi kreativa, halvarbetslösa akademiker? Vi är så oroliga och blindstirrande, samtidigt som vi vill, vill, vill. Vi för över alla våra våndor på kroppen, omvandlar dem till onda ryggar och sprängande skallar. Bara för kunna komma framåt och inte störas av det som surrar där inne i huvudet. Visst är det så det sägs? Är det inte det som kallas att somatisera?

Tre kvällar i veckan är jag själv. Tre kvällar i veckan måste jag fixa det på egen hand.
Flickvänner är förståss ett alternativ ibland. Flickvänner har ofta precis samma problem som jag. Men flickvänner vill inte sitta en hel onsdagstjejmiddag och prata om rädslor.
Alltså är mina nojor för mig att fixa. Och jag tror att jag kanske, kanske är på väg att lista ut hur man gör. Vem ska göra det, om inte jag?

För övrigt har det löst sig nu med praktikplats. Vi ska göra bokomslag och kanske reklam åt Polstiernan. Det är lycka.

De stora sammanhangen

Jag ska börja plugga igen. På riktigt. Det ska faktiskt bli kul, jag drömmer om det på nätterna. Söta drömmar om föreläsningar. Det är inte att plugga på riktigt att följa en distanskurs på nätet och lämnas utanför alla sammanhang som innefattar hud och textil, gråa cykelmorgnar och mazarinkaffepauser.
Just nu är det en längtan efter ett sammanhang. Att flyta runt, helt utanför allt, inte ensam, men utanför alla påtagliga sammanhang som kallas jobb och utbildning. Att flyta runt utanför det där, på stan, på bibblan, att ringa en vän ibland, men att för det mesta alltså vara utanför de där sammanhangen. Om ni fattar.
Det är därför jag ska plugga litteraturvetenskap till våren. Jag känner att jag behöver det. Att jag måste, att jag annars kommer dö en typisk jag-kan-ju-ingenting-och-hur-fasen-ska-jag-få-nåt-jobb-död snart. Men först ska jag skriva klart en viss c-uppsats.

Hot stuff, del II

Några andra heta googlingar:

Glamour(183 000 svenska träffar) sexblogg(50 300 svenska träffar), bekännelser(47 900 svenska träffar), Skype, Augustpriset, kändiskvinna, Viamax, lyx, singellista, borgare, skidkarriär, undersökning, Madonna.

Det är såhär det blir när man undviker att plugga.

Hot stuff

Många googlar sig in här genom att skriva Paradise hotell + bilder. En och annan har också försökt med bli av med oskulden. De här personerna har under flera dagar utgjort största delen av mina unika besökare.
Slutsats=mina bloggläsare består mest av desperata Natacha-onanister alternativt nervösa fjortisar som behöver få heta fakta om hur det går till att stoppa in den första gången?
Kanske inte.

Vaniljfrenesi och folkparksfantasier

Dagens doft är definitivt stark, syntetisk vanilj. Kommer från en tiokronorsförpackning värmeljus som inhandlades på Estradens EAS(exponering av allmänt skräp) för några timmar sen. Kan kanske funka som en alternativ, lite präktigare form av fylla?
Jag är helt nere i värmeljus just nu, så jag blir lycklig bara av att titta på dem.
Med lite otur kan lukten så småningom bli en mindre trevlig migränutlösare. Men det ligger lååångt bort just nu.

Jag har varit på arbetsförnedringen. Det såg ut ungefär så som jag minns det. Lite montrar, några högar med platsjournalentidningar, ett gäng stirrande nervösa akademiker som tvingats dit för att lära sig hur man söker högskola, fast de redan har minst en fil kand. i sociologi och 60 poäng pedagogik att luta sig mot.
Tjejen som jag och Sara snackade med sa åt oss att gå in på Företagsfakta för att söka efter lämpliga praktikplatser och sen var det inte mer med det. No further help.

Vi gick och fikade, jag åt en citronmarängpaj som låg alldeles förbryllande mjuk mot gommen, och sen åkte vi på den här outlet-grejen a.k.a fuskloppisen a.k.a EAS:en på Estraden i Sätra.

Estraden är Gävles folkpark. Den ser ut som en finlandsfärja inuti, och på utsidan som en…folkpark. Jag och Sara enades om att folkparker troligen har byggts efter nån form av mall, ett standardutseende, som hela Sveriges kommuner fick efterlikna när de skapade parkerna en gång på 1890-talet.
Enligt mig är folkparker ett småstadsfenomen. Jag tror att alla över 20, som är uppväxta i en liten eller mellanstor svensk stad, får samma känsla när de ser en folkpark. Alla har buggat till Drifters, hånglat i nåt gräs på nån festival, eller gömt sprit i rabatten på nåt skoldisco i en folkpark. Alla har en relation till den. Folkparken är helt enkelt stället.

Onsdag och grått

En tyst förmiddag
slutar nån andas. Lukten
försvinner aldrig.

Den tysta förmiddagen
bland uppfällda paraplyn.

Nyttigare banankaka

Kakan som ligger högst på min bakningstopp just nu är en banankaka i nyttig tappning med grahamsmjöl. Det doftar älskvärt av kardemumma och nittiotalskök när den står i ugnen. Det blir ganska lite smet, så jag brukar göra dubbel sats.


50 g margarin
1/4 dl farin eller fruktsocker
1 banan
2 ägg, vispade
knappt 2 dl grahamsmjöl
1 medelstor morot, finriven
25 g hackade valnötter
2 tsk kardemumma

Rör ihop margarin och socker till en kräm. Mosa i banan, sen äggen ett och ett, plus lite mjöl om det skär sig. Blanda i mjöl och nötter och häll i en avlång form som rymmer ca 1l.
Ugn: 175 grader i en halvtimma.

Receptet kommer från början från Judith Wills trevliga bok från 94 - den första vegetariska kokboken i min hylla genom tiderna. Den är lite out of time när det gäller vegetariska livsmedel och bantning, men har en del fina rätter som funkar till vardags.

Morgongrejer

Morgon. Frost som socker på taken. Förbannat kallt i hela lägenheten. I går fick jag bada mig varm och i natt sov jag med pyjamasbyxor. Jag tänder värmeljus helt maniskt, sen luktar det jul all over the place. Mums! Gött att Dollar Store finns och har sina billighetspåsar med ljus för tio spänn.

När jag cyklade från bibblan i går funderade jag starkt på att börja med vinterjacka. Men det kanske är att ta i? Kölden har inte ens satt in hela sin styrka i den här snöhålan än.
Det finns gott om tanter på bibblan förresten, det kanske ni har noterat? Många fler än det finns i bokhandeln. Äga massor av böcker = medelålders medelklassgrej alternativt ungdomlig bokmals-/akademikergrej?

Tror jag måste besöka AF/AMS/arbetsförmedlingen snart, och prata om min förestående praktik som ingår i desktop-kursen. Jag har inte så många idéer om platser som kan tänkas lämpliga, men det vore inte fel att få göra bokomslag.

Bilder, kanske en lördag

Det var ett annat liv då, man var en annan kropp. Men det är sol nu med. Vi går här, inte för att minnas innan, utan för att kunna minnas efter.
Det är som dimma över ån, men det är det inte. Det finns barnvagnar överallt. Jag sätter mig på en sten, vänder bort huvudet. Han tar ett foto på mig. Jag tittar på lyktstolpar och tänker på hur det är på andra sidan, hur det inte finns såna lyktstolpar där. Gatljus som tickar. Hur det skulle vara en annan årstid om man gick där borta, på andra sidan vattnet bara.
Stenar sticker upp i ån, det är ganska vågigt, det har inte regnat mycket. Alla går mot stan med systemkassar. Det är en torr stad. Det klafsar inte mellan löven och marken när de går med stövelklackarna.
Jag blöder på fingret när vi går över träbron. Han säger det blåser mer här, det kanske är öppnare här. Jag tar på mig vantarna i fickorna. Jag känner benen, fötterna, halsen, men inte underlivet.
Alla har kroppsdelar, men alla delarna betyder inte nåt hela tiden. Alla har stunder de tänker på när de hör sånger. Sen har de lukter som bara finns i vissa hus, eftermiddagar i oktober vissa år. Om man fotar kan man känna samma lukt, en morgon i januari.

Tråksöndag?

Det måste ha varit en förbaskat tråkig söndag i går. Hur ska man annars förklara att nån har surfat in här tio(10) gånger på en dag?
Men, inte mig emot. Fortsätt gärna så.

Korrigering: Det var visst i fredags nån hade varit inne tio gånger. Ja, ja.

Snabbhaiku

I mörkret ler hon
på promenad från ljusen
Rösten kring regnet

Gran blir apa

Jag tänkte bara höra: hur många besökare räknas egentligen som många? Hur många har ni?
Spanade lite på Bloggtoppen men jag fattar inget av det där. Siffrorna som står där kan väl inte stämma?

För övrigt gör jag om en av Henriks kompisar, som har efternamnet Gran, till apa. Ja, i photoshop alltså. Det har potential att bli ganska bra.

Jag är trött och nojjig över det mesta. Det är snösöndag, passiv snösöndag med blöt meningslös snö på taken, och alla håller sig inomhus och gör passiva grejer. Så även jag.
Vid fyratiden i natt, när jag delade ut tidningar, hörde jag en fylleprinsessa skrika det här är århundradets kallaste natt. Hon vinglade hem sen och jag önskade så att jag kunde göra detsamma.

Tala med henne

Dags för Habla con ella i kväll. Den sista i SVT:s Almodóvar-maraton, och jag ska inte missa en minut. På grund av mitt numera svåra Paradise hotell-beroende såg jag bara halva La flor de mi secreto - Min hemlighets blomma, som gick i tisdags.
Jag har starka minnen av en man som kryper in i en mutta i Tala med henne. Men det är inte därför jag tänker kolla. Eller... kanske lite, det är ett ganska fascinerande ögonblick. Men mest är det för bilderna, detaljerna; olivburkarna på bardiskarna, de trasiga gula husfasaderna i staden och de vitkalkade på landsbyggden. Och paellan som puttrar grön på spisen. Det är sånt som får mig att minnas.

Quornfiléer i ugn med örter

Rosmarin och oregano på fönsterbräda

Fredagsmaten i går:

4 st quornfiléer
1 burk crème fraiche
5-6 soltorkade tomater, hackade
1-2 msk hackade örter(Ex:timjan, basilika,
oregano, rosmarin, persilja)
1-2 vitlöksklyftor, pressade
ca 200 g riven ost

Filéerna lägger man i en ugnsform, resten blandar man till en röra och brer över. Ställ i ugn ca 30 min i 200 grader. Gott till: nån form av potatis, ex råstekt potatiskaka. Kanske couscous. Tomatsallad.

Slappispass

Jag har varit på slappisgympa med ett gäng andra slappisar. Slappast av alla var jag. Rättelse; sämst av alla var jag.
Jag är inte slappast, jag har inte helt fel på kondisen, men jag är sämt på alla sporter. Alltid. Även tantbaspass på F&S. Så är det och så kommer det alltid vara.
Jag trodde en gång att jag kanske, kanske, inte var helt sämst på bowling. Men troligen var det bara nån biffig proffsbowlare som råkade nysa så det blåste just när det blev min tur och orsakade en tillfällig strike, för resten av serien hamnade klotet i rännan varje gång, som vanligt.

Men slappispassen kan förhoppningsvis bli mindre slappa. Om man lär sig stegen. Om man får bättre motorik. Om man tar sig dit varje vecka.
I annat fall kommer de inte vara nåt mer än ett enda långt fladdrande med händer, lufsande med axlar och egenhändigt hopknåpade slappishopp. Möjligen en och annan dallring med skinkan.

Nu är det dusch. Sen middag. Sen Idol.

Decemberljuset

Jag är så avundsjuk på alla som typ inte har nån mens. Som: ”Äsch, jag får en liten fläck i trosorna, sen är det klart. ” Eller: ”Sen jag började med minipiller har jag bara mens en gång i halvåret, det är så jäääla skööönt. ”
Det är fel och orättvist, det förstår ni väl?

Det är nån sorts decemberljus ute och jag har ingen bra känsla i magen. Decemberljus som i sånt ljus som kan finnas i början av vintern numera, när det egentligen borde vara snö. Precis när människor har börjat ställa upp ljusstakar i fönstren och det lyser dygnet runt på vissa arbetsplatser, för de har timer.
Samhall städar i trappuppgången. Det bonkar till varje gång de stöter emot ledstången. Jag har ingen bra känsla, som sagt. Det är ju mensen, svetten, vageln i ögat, det är ju det rent fysiska, men det är nåt mer. Kanske nåt jag har läst. Det är en känsla av att inte riktigt våga formulera sig, ett enda stort illamående kring det. Det är att ju mer jag läser, ju fler ord som handlar om just ord, ju fler diskussioner som rör litteratur, desto mer hopplös blir känslan.
Fast den är tillfällig, och jag vet att den har fel.

Decemberljus, som sagt. Och jag har shoppat nya träningsbyxor. Gröna, 149,50:- på HM. Det ska gympas i dag vid fyratiden. Svetten kommer rinna.