På Willys springer det livsfarliga ungar som försöker mörda folk med kundvagnar. Det är läskigt att handla där.
Fredagsmat; rotsakspytt med kantareller.
kantareller
en bit purjolök
3 potatisar
2 morötter
1 palsternacka
en bit rotselleri
lite vatten
lite buljongpulver
salt och peppar
Tärna och stek ihop tills det blir mjukt.
Inte så fredagslyxigt, men gott till ägg och örtcrème.
Sen blir det spaning i kyrkan. Kanske vin.
Bra hyrfilm i går: Eternal sunshine of the spotless mind. Jim Carey var en allvarlig mystyp som kallade flickor för "trevliga". Kate Winslet hade blått/rött/grönt hår, hon såg ut som en punkare. Mysigaste sekvenserna var dem på den frysta ån, som jag inte minns namnet på.
Dagens mystiska rykte: Nordman spelar på gudstjänst i Staffanskyrkan(här på Brynäs) i kväll. Kanske. Ska definitivt kolla upp detta.
SVT sänder från bokmässans seminarier hela dagen och det låter ju lovande. Jag ska tvätta och kanske träna. Möjligen supa.
Det är änna fördjävligt att man inte är på bokmässan. Men jag får väl nöja mig med poesifestival här i Gävle i november. Kolla här; Sven Wolter och grejer. Kan bli fint.
Jag hoppas på film i kväll. Och tiokronorspopcorn från Dollar Store.
God förmiddag. Jag låg och läste om Kim Novak (med det nya pocketomslaget) till sent i går och kom inte upp förrän efter nio. Den är en Deja vu. Hade för mig att jag inte läst den innan, men det mesta verkar mystiskt bekant. Kanske var det i Spanien 2001? Men jag borde minnas det.
"En sådan roman som denna var det längesen jag läste." skriver Gefle Daglad på baksidan av omslaget. Jag vet inte om ni har tänkt på det, men GD är en sån tidning som ofta finns citerad ur på baksidan av pocketböcker. Är det en slump, eller beror det på att GD är högt upp bland andra/trejdehandsvalen när de inte hittar nåt positivt från DN/SVD/AB/Expressen/GP/Sydsvenskan e.t.c. ? Var ligger ett citat från GD på coolhetsskalan?
Jag har fått ett CSN-kort. Det är lite förvånande och förvirrade, jag har ju inte betalt nån kåravgift. Min grafiska kurs är på gymnasienivå, är det på grund av den jag har fått kortet? Hade man CSN-kort på gymnasiet? Innebär detta att SJ/SAS/ whatever kommer ta mig för en artonåring nu? Det vore lite tufft.
Necromandion 
Ungdomens källa vid floden Styx
Grekiskt regnväder
Har jag sagt att jag älskar bilderna i den här bloggen? Så fina att man kan onanerna till dem.
Tyvärr är det nåt skit med inställningarna i min dator så jag kan inte läsa texten ordentligt och jag orkar inte fixa det.
Ska göra broschyr nu, i ID. Det är riktigt grisigt krångligt, för tillfället.
Jag tror det är höstharmoni. Jag tror jag är överens med mig själv. Ibland är det dimma ute och jag längtar inte bort. Inte så mycket.
Jag gråter ibland. Mest när jag tänker mycket, och mest när det finns nån som kan trösta. Min gråt är ganska onödig.
Det är inte regn så ofta, men det händer att det är blött på asfalten och jag tycker om det. Jag tycker om att tända två ljus på hyllan i köket när jag lagar middag. Även när jag är själv hemma.
Jag funderar inte på sommaren, den har landat och jag nöjd med den. Det finns inga spräckta förhoppningar längre. Vi var i Grekland, vi var ute och tältade, jag träffade vänner, det var inte så bra väder, men jag gillade den här sommaren. Nu gillar jag hösten.
Jag äter sockerfri drottningkräm och inbillar mig att det är bra. Det är så jag vill ha det, jag vill åtminstone få tro att den är bättre än den med socker. Det blev ingen lunch i dag och sånt går inte för min kropp. Men kräm får vara gott nog.
Har fått vykort från Åsa i Paris. Triumfbågen står på framsidan och ser overklig ut. Jag vill dit, gärna.
Åkte på en grov försovning i dag, och allt är mina grannars fel.
Det går nämligen vissa trender i hur kommunikation ska utföras här i huset. Det senaste verkar vara att man ska stå i ett rum, kanske sovrummet, och försöka samtala med en person i ett annat rum, kanske det lilla rummet ut mot gården.
Personen i det lilla rummet sitter troligen instängd i en garderob, troligen har han/hon en filt över ansiktet och en massa kläder upphängda runt sig. Det verkar vara väldigt viktigt att man gör detta kring klockan sju på morgonen, alternativt halv tre på natten.
En annan kommunikationsform som verkar inne, är bubbelsignaler. Troligen går det till så att en person lägger sig i ett fyllt badkar och sänker ner ansiktet under vattnet. Han/hon börjar sen utföra rapliknande bubbelljud, ungefär som om han/hon fastnat med huvudet i toan, eller hade en groda i magen. Detta måste utföras väldigt högt, så att grannarna hör och kan besvara hans meddelanden. Gärna också på udda tider, som halv elva en tisdagskväll.
Jag blir väckt för tidigt, kan inte somna om, tassar bort till den lilla sängen. Där försöker jag sova, somnar efter nån timme och när klockan ringer är jag svintrött och stänger av den.
Men. Jag tycker att jag fick saker gjorda i går. Jag läser Stepen Kings Att skriva. Den är underbar. Man blir helt inspirerad. King tycker man ska skriva minst tusen ord om dagen, annars är man en mes, typ. Så jag satt i går kväll och skrev en novell på sexhundra ord. Om man lägger till det jag skrev i bloggen under dagen blir det nästan tusen. Jag kände mig nöjd när jag gick och la mig.
Ok, Gross och Grönt heter inte Gross och Grönt, utan Frukt och grönsaker. Men det ligger fortfarande på Norra Kungsgatan, Gävle. Jag kan rapportera att det finns mycket fetaost där, till billiga priser.
Hon flöt ihop där,
så som månader. Född på
höst, död densamma.
Slutna oktoberögon
över septemberjorden.
Jag hatar diktsamlingsomslag där förlaget försöker bestämma åt en vad man ska tycka om/ känna för innehållet.
Där det står ” dikter som berör” ”det här är starkt och vackert” ”glöder” etc. Det är åt helvete med såna omslag.
Om jag nån gång hamnar på lyrikförlag för att producera deras framsidor och baksidor ska jag aldrig göra så. Tycker det bara är fult och förstör för läsaren. Nog för att man aldrig är helt blank inför en bok, men jag vill inte ha en massa adjektiv, superlativ, positivverb upptvingade framför ögonen precis innan jag ska läsa. Nej, rent och tomt ska det vara. Inga jäkla recensionscitat.
Jo, dikterna vi gjorde av tidningsord i lördags skulle tydligen bli s.k dadaistiska. Man skulle klippa isär en artikel och lägga alla orden i en påse, sen skaka om. Efter det skulle man byta påse med nån och fiska upp orden ett efter ett. De skulle sen bilda en slumpmässig dikt.
Här kommer min:
Första middagbjudningen
kinaoskuld; ingen deckare.
Underkläder som sanningar.
Triangeldrama med Birgitta,
kock, klart.
Hi hi. Rätt kul!
Två små noteringar:
1) Nu är det söndag och höst. Nu tvättas det fönster inne hos Frälsningsarmén tvärs över gatan. Om du saknar söndagsnöje är adressen Södra Fiskargatan 10. Kvarteret Gäddan. Det kan bli spännande när de kommer till utsidan av fönstren.
2) I går shoppade jag fyra pockets igen, eftersom jag tänkt bunkra upp inför min höst under läslampan. Det var Sara Waters, Agnes Von Krusenstjerna, Penelope Evans och Lina Erkelius.
Jag hittar bara böcker av kvinnliga författare numera.
Efter det shoppade jag en plommonkofta på HM.
Kreativ miljö. Inte uttrycket, men känslan dök upp i mig i går. Jag var med Sara på poesikväll på konstcentrum här i Gävle. Som två Ferdinand-tjurar tittade vi blygt in bland ett gäng svarthåriga, estetkreativa. Såna som kallades estetare på gymnasiet och som det sällan gick att ta miste på vilken klass de gick i. Det var elever från skrivarlinjen på Västerbergs folkhögskola.
Vi smög fram till cafékassan inne på konstcentrum och efter nån minut var vi helt oplanerat införlivade i en omgång poesibingo. Det gick ut på att man skulle skriva sina favoritord på ett rutat papper och kryssa för dem när de dök upp i en dikt som lästes upp på scenen. Okej, tänkte vi, kan väl vara kul. På det där skolestetiska viset.
Och så satt man där med känslan simmande i magen. Jag är i en kreativ miljö.
Det blev dags för klippa, klistra och skapa egna dikter av urklippta tidningsord - och jag mindes bildlektioner och skrivarkurser. Jag kände alla-kan-och-alla-har-nåt-att-bidra-med-attityden.
Den är det bästa med de kreativa momenten i skolan. Andan som säger: Hej, prova att uttrycka dig, skit samma om det skiter sig, måla ett självporträtt helt i rosa, gör lite batiktryck på den här tröjan eller skriv en sugig dikt om hur många synonymer du kan på ordet penis. Allt är okej, det får bli kasst, bara du provar, du kan alltid göra bättre nästa gång... eller nästa.
Ute i Det Stora Allvaret; där ska man betala sina räkningar, diska sin disk och skriva texter fräscha och säkra och fria från skitsnack och adjektiv. Där förväntas man inte försöka och misslyckas, bara göra rätt och tjäna pengar så man kan bli den normala familjen. Där är det off med estettänkande. Vem har tid? Vi måste ju jobba för fasen.
Förutom i skolan är det är bara på Internet man får tänka casual. I bloggarna och på Lunarstorm. Här är allt ganska rosa. Man kan göra misstag, man får ändå vara med. Det är ok att skriva massa skit utan en tanke på pengar här. It's a nice piece of the world, och jag vill inte att den ska försvinna.
Nu är det skönlördag och jag sitter och tittar på uplight-lampan och myser. Igår var det grekmiddag hos Maria och en halv flaska Blouberg, sydafrikanskt vitt, som är mitt standardvin. Har fått tips om världens godaste fetaost, förresten. På Grönt och Gross - norra kungsgatan, kunde man hitta den.
Spanade bland lokaltidningarna och upptäckte att det är himlans många man känner igen(och nästan känner igen), som skriver i Arbetarbladet nu för tiden. Den här tjejen har till exempel pluggat KK-programmet. Hon började terminen innan jag.
Ångest. Alla verkar ha hunnit så långt, och alla verkar vara så läskigt framåt. Och alla, alla, alla är troligen färdiga med sina c-uppsatser vid det här laget. Bara jag sitter här, fången i min dåliga självdisciplin och tänker att kanske. Snart. Är det dags att göra nåt och då jävlar. Fram till dess ska jag fortsätta stirra på lampan.
Åh, det är inköpens dag. Äntligen, äntligen har vi köpt en dvd-spelare. Äntligen kan det bli regniga fredagar när man traskar genom allén till Videoteket och står och glor i timmar utan att bestämma sig.
Och: drömmen om en läsplats i vardagsrummet har till slut besannats. Vi ska snart åka och hämta en silverfärgad uplight-lampa på Elkedjan. Det känns helt vuxet. Jag har alltid sett läslampor som nåt som bara rikingar/ akademiker och farmödrar har.
Men snart finns det en här, vid vår soffa. Så längtansvärt.
Redan lunch. Tiden går fort även om man inte gör nåt vettigare än att diska och läsa instruktioner till en uppgift.
Pastasallad. Fullkornspenne, keso-grillad paprika, paprikabitar, stekta champinjoner, oliver med chilifyllning(från Willys:starka!) , hyvlad parmesan och liten klick crème fraiche.
Fint och snabbt att ta fram ur kylen.
I morse kom det rader om en sten till mig, som sen blev en dikt. Det var så självklart, och då är det läskigt. Man vet inte var det kommer ifrån, när det är givna ord som bara finns där. Var har jag läst dem?
I min dröm i natt blödde jag från brösten - och plötsligt hade jag fött ett barn. En son tror jag bestämt det var.
Jag vet att jag höll på och packade min väska med blöjor och barnkläder och bindor, för jag blödde visst från slidan också, det var visst naturligt. Sonen syntes inte till nånstans, men det var inget som oroade mig. Tydligen hade han skickats med tåg till pojkvännens föräldrar i Hudiksvall. Det var i alla fall vad min mamma sa när hon gjorde entré i drömmen för att hjälpa mig packa.
Jag fortsatte blöda och hade inte tid att ta på mig binda, då skulle jag komma försent till jag vet inte vart. Men mamma sa att alla skulle ju fatta att jag hade varit gravid och då var det helt ok att droppa blod på tåg och på banken och lite varstans.
Sen kom drömmens mest bisarra inslag. Jag stod och längtade efter min son och tänkte att det kanske kunde funka ändå, det här att ha fött barn innan man ens skaffat sig ett ordentligt yrke.
Ha ha ha. Det skulle aldrig hända i vaket tillstånd.
Packa väskan med bindor, ja. Blod på banken, kanske. Men att jag skulle få för mig att ploppa fram en unge innan jag fått fast jobb är en ren absurditet. Jag är alldeles för feg.
Jag tror jag vaknade sen, förresten.
