Sova utan stopp

Sömn mellan de rätta klockslagen är en omöjlighet dessa dagar.

Vid tio ligger jag i sängen, hör Henrik stå i badrummet och spola med kranen, han verkar blaska där inne i evigheter medan jag glider. Jag är nånstans mellan nobelfesten och mediakorridoren på högskolan och jag känner det trygga i att nästan drömma och samtidigt svagt kunna höra en annan människas ljud.
Plötsligt släcks lampan och puss, god natt. Ett huvud på kudden intill mig och klockan är 22:35. Båda trötta med ben som värker och sömn, vad skulle man inte göra för lite sömn nu? En hel natt i lugn och ro bredvid varandra. Utan min oro fram tills klockan ringer, utan hans ryckiga sömn och undermedvetna undran var är hon hur mår hon när kommer hon tillbaka?

När jag landar i sängen på morgonen efter tidningarna känns huvudet otroligt rent. Det finns inte längre några såna tankar, såna som skaver och stör. Det trötta har tagit över då och det är på nåt sätt enklare att bara skjuta bort allt, veta att nu får jag slappna av, nu har jag gjort mitt arbete för den här gången. Jag sover aldrig så bra som då.

Lokalnyheter

Jag var nära att vinna! Alltså jag säger det en gång till – jag var nära att vinna! I biljard. Förstå detta! Vart är den här världen på väg egentligen? Den kryllar av paradoxala händelser. Det är en snöfri december i Gävle(hur vanligt är det?), i Sätra, Bomhus och på Söder står det en snubbe och skjuter på folks bilar sådär för skojs skull( okej, sjukt snarare än oväntat), och nu detta att jag nästan vinner en biljardomgång. Man kan faktiskt börja tro att jag inte är helt kass på alla sporter.

Det fann mycket god vegomat på Interpool i går förresten; grönsaksspett med aubergine, squash, champinjoner, tre sorters paprika och lök, som serverades tillsammans med en stor tallrik potatisgratäng och salsa. Den som trodde att man inte kunde bli mätt på ”bara” grönsaker hade definitivt fel.

Pepparkaksdeg och partid

Har nyss fått hjälp av min assistent här hemma att göra pepparkaksdeg. Min huvuduppgift var att läsa på receptlappen hur mycket det skulle vara i. Så nu ligger det en halvstor ljusbrun klump och vilar i kylen. 150 pepparkakor ska det bli! Och det var ändå bara halva receptet.

I kväll har vi partid inplanerad. Jag och Henrik ska äta på Interpool och förfira min födelsedag, som är på måndag. Sen ska vi spela biljard, jag ska förlora och bli sur och slänga pinnen kön i golvet. Efter det ska vi gå hem och dricka glögg.
I natt ska jag kuta runt i tråkiga loftgångar och i häftiga gröna huset där det spökar. Tjo!

Tid för tråkbetalning

Jag har varit hos optikern. Jag har kisat och blinkat och rabblat bokstäver och nu står det skrivet i luften med tomtebloss: jag behöver nya glasögon.
Det är på grund av sånt här som jag skyr att besöka optikern ungefär lika mycket som jag skyr att besöka farbror och tant tandläkaren.
Det är för att man plötsligt blir varse saker som man länge gått och smusslat undan längst bak i medvetandet; tandstenar, suddiga fläckar i synfältet, irritationer över att man inte kan läsa menyn från långt håll när man står inne på pizzerian och ska beställa. Sånt som man vet att man egentligen borde göra nåt åt, men helst inte just nu.

Man vet ju vad det kommer kosta. Man har inte råd med eländet.
Eller så har man inte råd just nu för man har ungar att försörja/en jävla teleräkning att betala/en bil att lämna på reparation/etc. Eller, så hör man till kategorin som tänker ääääh jag kan nog vänta lite. För tillfället behöver jag ett gäng nya skivor/roliga böcker/den där weekenden i London mycket mer.

En del brukar skylla på hur surt det är att det ska kosta så mycket bara för att man ska kunna se ordentligt eller bara för att slippa tandvärk.
När det gäller tandläkaren slipper man inte alltid ens nån tandvärk, man kanske kommer dit och betalar sin hundralappar bara för att få veta att man inte hade några hål. Likt förbaskat ska man betala, trots att det enda man får för pengarna är förmanande kommentarer om att man borde använda tandtråd oftare. Ja, och så det där om att man har fina tänder då.

För min del har tiden bara gått. En dag ska jag göra synundersökning för körkortstillstånd och då vet jag. Jag sitter och försöker tyda vad det står på en tavla och jag läser P N S T V A B, eller vänta…S!, och jag vet innan han ens har hunnit säga det att jag behöver nya brillor.
Inte för att jag använder dem jag har särskilt ofta, men att råka panga in i en trögflytande pensionärs-Volvo när jag ska övningsköra känns inte som ett alternativ. För det är vad som med största sannolikhet kommer hända.
Det är dags att punga ut med de där tråkpengarna som jag intalade mig att jag inte hade just nu. Dags att bli nyttig och göra det här på ett vuxet sätt, så jag slipper kisa med ögonen var jag än går.
Förhoppningvis får jag ut mer av det än en ynka utläggning om tandhygien.

Bakblogg igen

Nån bakar pepparkakor i min trappuppgång. Åtminstone skulle man kunna tro det, för det luktar ända ut. Mer troligt är att nån bakar i sitt kök.
Själv ska jag till Classe och köpa pepparkaksformar i dag och senare göra deg efter mormor Majas hemliga recept. Här har jag förresten skrivit om vilka bakningstalanger min mormor hade.

Pistagekolorna i går blev extremt lyckade. Tyvärr råkade flera av dem slinka hoppa tvinga sig in i min mun och sen vidare ner genom strupen till magen.
Därför har jag nu ställts inför ett tämligen omöjligt uppdrag: att i morgon ställa mig och baka pepparkakor, utan att en enda gång smaka på degen eller kakorna. Går det?
Sockerkvoten för den här veckan är ju fylld nu.
Min försökskanin kommer hem i dag så det blir han som får smaka, prova, mumsa i sig tills han får ont i magen. Allt för att jag ska undvika socker.

Snart ska jag skriva nåt mer seriöst här igen, jag lovar. Åtminstone nåt som inte handlar om bakning.

Kranstrender på Brynäs 2005

Krans med bl.a. kanelstänger och kottar. Kommer härifrån

Äntligen en fullständig redogörelse.

2005 års dörrkranstrender på Brynäs går i naturens tecken. Det hetaste är handgjorda kransar med inspiration från höstträdgården och skogen alternativt julens kulinariska frestelser. Vi ser en hel del torkade äpplen hopsatta med kanelstänger och nötter. En annan variant är den traditionella lingonriskransen, som kommit igen starkt på senare år. Bland de mest stilrena kransarna finns de som består av enbart hasselnöt, granris, eller varför inte tallkottar.
Vi ska heller icke förglömma de vackra halmkransarna, eller de med handmålade porslinsäpplen som även de väl fyller sin funktion.
Ett mer udda inslag i år är en krans på Kaserngatan som är tillverkad av björkpinnar. Den sticker ut från mängden och känns helt rätt i vinter.
Till sist ser vi en del köpta kransar i vanligt plastris. Dessa är inte att förakta och kan enkelt piffas upp med små flugsvampar eller egengjorda tygtomtar för mer röda toner i det gröna.

Poesiaffisch

Eller bilddikt, diktbild eller...
Bokstäverna ska vara otydliga.

Julkatter och äppelchips

Den här sötiskissen tycker msn att man ska stoppa in i sin mobil. Är det inte ett fotomomtage så verkar det inte helt omöjligt att den lilla sötnosen faktiskt har gått med på det där.
Minns tydligt vår katt Frippe som vi hade hemma när jag var mindre, och hur vi klädde ut honom till påskkärring i sjalett, utan att han protesterade. Det hände också att man stoppade ner den stackars kissen i dockvagnen och körde runt.
Varje jul var det röd rosett i nacken, i bästa Pelle Svanslös-stil, som gällde.
Som barn tycker man såklart att såna där grejer är väldigt roliga, och en del av det görs i all välmening - Kissen måste ju tycka det är kul å va julfin!? Man tänker inte riktigt på att det möjligen är mindre uppskattat av ens husdjur. Den där rosetten kan förstås tyckas vara ett gränsfall; så jobbigt kunde det väl ändå inte vara med ett litet snöre runt halsen? Men det slutade alltid med att det röda bandet låg dumpat under granen redan vid lunchtid på julafton.

Tillbaka till nu. Jag tänkte tipsa om att stekta äppelskivor med honung och kanel och kardemumma är väldigt gott i yoghurt. Mycket juligt! Jag har inspirerats av Sylvia Plath i Övervintring, där hon vid ett tillfälle står och steker äpplen till sina barn. Det verkar av nån anledning så sextiotaligt hemtrevligt att göra det. Mindre trevligt verkar det å andra sidan att ex-Ted, i samma scen, sitter vid köksbordet och inte gör särskilt mycket nytta.
Jag funderar förresten på att göra egna äppelchips. Det borde inte vara helt svårt. Bara torka skivor i ugnen med kanel och så är det klart, ungefär.

Nu ska jag rita av en adventsljusstake i Illustrator. Senare senare, kanske baka pistagekola.

Grismörka regnblanka gator

Ingen snö! Inget ljus i decemberkvällen, bara regnsvart. Och snart ska jag cykla ut i det. Ska dra i väg på middag hos Sara om några sekunder. Sånt är bra, när man vanligen saknar middagssällskap tre kvällar i veckan.

Jag börjar tröttna på att läsa distankurs och göra allt hemifrån. Jag får ingen luft i lungorna, inga ord indunkade i ögonen. Jag ser inga männskor.
Visst, om jag fick en massa frilansjobb på deltid skulle det säkert funka för mig att jobba hemifrån ett par dagar i veckan, eller tre. Men inte alla.

Tidningstjänst har ringt och vill att jag ska jobba på två distrikt på söndagar. Jag har sagt nej två gånger nu. Jag vill inte jobba så länge och sova bort ännu mer av söndagarna. Vill.Inte. Vill inte ha mer mörka dagar.

Och så vidare

Läppar är sällan
riktigt röda
säger jag
när du lindar in
alla sår
i plast
Vi är sällan
riktigt riktiga
säger du då jag
saknar det riktiga
säger du
Jag frågar
vad menar du men
då silar kylan redan
in från balkongen

Totally misslyckat bak?

Baka baka glutenfria saffransbullar med fyllning för att kunna bjuda på sitt födelsedagskalas.

Misslyckad grej ett: det finns för lite saffran hemma.

Misslyckad grej två: det finns för lite glutenfri mjölmix hemma.

Misslyckad grej tre: titta i skåpet och se att ja, det finns ju majsmjöl här, det kan man ju ta, det är ju glutenfritt.

Misslyckad grej fyra: efter att ha kavlat ut degen, som ändå ser ganska gul ut och smakar helt ok, upptäcka att ojsan, det här majsmjölet är visst för gammalt!

Nu är bullarna på väg in i ugnen i alla fall. Jag får väl testa en sen och se om jag evetuellt dör eller får diarré.

Haiku i advent

Saffransluktande
trappa i stämningsvärme
Frostlindad advent

Nästnästa veckas mest citerade låt

Kan jag gå med dig hem från bu-ussen? Kan du möta mig på bänken där vi delade föuursta folkölen? På free-dag kan-ske jag kan få biljetter till dan-seen, så I can shake you…

Och nya Håkansingeln(kommer ju den 18:e) är sådär härligt nostalgiromantisk. Eller borde det kanske heta sextonårsromantisk? Folkölsromantisk?
Svengelsköversatt? Det tuffa är ju att han låter lite som en fjortonåring som har översatt en av sina engelska idollåtar. Är det meningen, mån tro? Den är redan bättre och närmare huden än originalet i alla fall.

Vitchokladmuffins

Det blev inga saffransbullar och ingen pepparkaksglass heller. Ingen av oss orkade till affären för att inhandla ingredienserna. Men, vi hade vit choklad hemma så ett gäng muffins med chokladbitar i ligger numera i frysen och fryser. Glutenfria är de också.
Och jag lyckades hålla mig från att provsmaka en enda. Det blir pluspoäng i antisockerdietsloggen. Min försökskanin som smakade gav muffinsarna ett fullt gudkänt betyg. G med plus i kanten, ganska nära VG, men minus för de lite för små chokladbitarna.

Receptet finns här

Jackans svarta hål

Nyckeln, nyckeln! Titta efter nyckel! Vända upp och ner på jackfickorna och känna i fodret eftersom det är hål i en av fickorna. Springa nästan naken i trappuppgången mitt i natten och leta. Nästan få paniiiik. Tänka hela tiden att den ligger på nåt sånt där dumlogiskt ställe men att man inte riktigt hinner kolla mer nu.

Och i dag: här är den!

Inuti jackärmen. Helt osynlig och okännbar. Varför upptäckte vi inte det i går?

Grejer som ska testbakas och en riktig snällis

Jag har en sån snäll pojkvän. I dag ska vi hjälpas åt att baka saffransbullar och kanske pepparkaksglass och han har inte ens protesterat särskilt mycket. Trots att han på grund av min klantighet blev tvungen att avbryta sin skönhetssömn vid tretiden i natt och skjutsa mig runt Brynäs med tidningarna. Trots att han var tvungen att slita huden på sina vackra händer i trycksvärtebläddrande. Trots att han inte fick gå och lägga sig förrän sex i morse och därmed missade ett biljardspel med polarna.
Vad min klantighet bestod i? En styck borttappad cykelnyckel som inte återfinns nånstans i lägenheten, fastän två personer satt in alla sina bästa letarresurser. Nästan i alla fall.

Pepparkaksglassen fick jag inspiration till hos Annah, som hade ätit sån på restaurang.
Så jag har googlat fram olika recept som ska testas. Jag slänger ut det bästa här, när testerna är utförda.

Och bocken har brunnit, det har väl ingen missat nu?
Vissa av mina vänner misstänker att jag har utfört dådet och tyvärr har jag inget dugligt alibi. Mitt enda sällskap i går vid nio var en inte allt för stor bit kantarellasagne.

Det ledsna clownporträttet

Ännu en dag i mörker

Idolfinal i kväll! Till den ska jag bunkra upp med nåt gott, frågan är bara vad? Min antisocker-och-snabba-kolhydrater-diet erbjuder inte så mycket roligt. Man tröttnar rätt fort på nötter, rostade bönor och grovt knäckebröd. Kroppen kräver Smörpopcorn, Lantchips och Toblerone. Skriker att jag måste sätta mig på cykeln med trasig sadel och trampa till ICA Willys Konsum Prix. Nu, på en gång!
Måste uppfinna nåt nytt nyttigt snart. Kanske auberginechips vore nåt? Det låter rätt gott i alla fall.

Jag väcktes upp till gråmörkret av kyrkklockor i dag. Det hör förståss inte till ovanligheterna i den här stadsdelen, men i dag verkade de donga ungefär varje halvtimme. Jag misstänker begravning, dop, eller bara allmänt uppror från kyrkklockornas sida.

Övrigt: gör ett stiliserat porträtt av mig själv i stördoprogrammet Illustrator. Eller, det är en ganska kul uppgift egentligen. Även om jag ser ut som en hålögd clown på skärmen för tillfället.

Medan Jag sov

Medan jag sov förändrades ljuset därute. Gatorna började allt mer likna vintern 2002. Vintern som var på ett annat ställe, i en annan säng och med andra lukter från en annan huvudkudde. En otydlig vinter i mitt minne.
Medan jag sov blev det den första december 2005. Dagen började nog, när jag kom hem efter tidningsrundan ringde en väckarklocka hos grannen.
Medan jag sov kanske solen gick upp och sen försvann, det blev snöblå himmel, men jag såg den inte. Dagen fortsatte nog, när jag vaknade var ljuset gråare, en pojkvän på ett jobb hade ätit lunch för flera timmar sen, hade hunnit både god morgon och tjena och vilket väder och har ni nå snö då och puss jag saknar dig i tanken.
Medan jag sov hann det hamna nya mail i min mailbox; Din beställning är mottagen, ny orderstatus Ditt paket är på väg till Dig och kommer att levereras snart, ha en riktigt glittrande vinter, släpp in julen i din mobil!, tävla på Sprays roligaste julsajt, vad är årets julklapp 2005?

Den första dagen i december 2005, och nya ord har hunnit skickas, nya uppmaningar budskap insikter har landat, tänkts och pratats medan jag sov.
När jag vaknar. Medan jag dricker nyponté och äter tre skivor knäckebröd med ost hinner klockan bli fyra, alla adventsstjärnor på gatan hinner tändas, och när jag sitter och ser gator och ljus som liknar vintern 2002 vet jag att jag missat allt. Den första december 2005 är en dag som redan har placerat sig i den otydliga delen av minnet. Ändå har den inte börjat än för mig.

Medan Hon sov

Hon sover i snö
för att glömma. Drömmer fram
augustivinter.