Noteringar

Jag förlikar mig med glasögonen. De är numera en del av mig och ibland när jag tar av mig dem är det som att jag känner mig lite, lite naken. Som att en del människor när de tar av sina glasögon nästan ser ut att ha tagit av ögonfransarna, och sen när man tittar är de liksom vita därunder.

Jag går på stan på Schlätten med mina glasögon och kommer fram till att flickor med röda bågar och blommig skjorta nog inte är idealet här. Alla har tighta jeansshorts och spraytannade lår och ingen ingen ingen har glasögon. Eller jo, bibliotekarien på stadsbibblan har det. Hon hjälper mig och ler och ber om ursäkt när det blir fel och jag kommer fram till att bibliotekarier nog är det mest sympatiska människoslag jag vet. Så jag håller mig på bibblan och sitter i en timme eller mer och glor i höstens katalog och nu har jag bestämt mer än tio olika böcker som jag vill recensera, som ska skickas hem till mig. Det är lite julafton ändå.

Jag har även fyndat på rea. Två linnen, en fin kofta och en…hrm, snygg blus. Och mitt i detta fyndande ser jag tecken på att jag börjar bli tant redan nu;

1) Jag handlar ”en snygg blus”. Och tänker på det som just, en snygg blus, vilket låter som nåt som min farmor skulle kunna tänka.
2) Jag tänker ”vad fint att ungdomarna har nåt att göra” när jag ser affischer för arrangemang av typen konstverkstad för unga eller nyanlagda basketplaner i förorten. Och jag blir liksom lite varm i bröstet av det.

Jag vill minnas att jag sett och skrivit om tanttecken förut, och vet inte riktigt vad som driver mig fram till att se detta just nu. Kanske är det sommaren, kanske arbetstorkan, kanske torkan på alla områden.