Ljusa upp

Och nånstans i bakhjärtat svider det till när jag ser det där ansiktet på facebook. Jag förbannar mig själv; för varför deppa för nån som beter sig illa, som inte ens motsvarar mina ideal?

Men det var ju det, tänker jag. Att han ger mig det rätta motståndet. Han är inte enkel, han har ett mystiskt förflutet, hans röst bär på en underton som ibland menar nånting helt annat när han pratar med mig. Och vi talade med blickar på ett sätt som det var längsen jag upplevde.

Motståndet. Den där strålningen genom huden. Den behöver jag, därför var det synd och därför tappar jag andan en stund när jag ser allt det där mystiska; mörka solglasögon, marijuana, mörka ögonfransar som vilar mot huden, hans katolska kors tatuerat på ryggen bara att följa med fingarna…

Men ändå. Låt bli. Spola tillbaka tiden och försök låt det stanna där. Jag behöver bara de ljusa minnena från det här landet.