Lo que pasa

Staden M vacker mig med sin djurpark till ljud varje morgon. Det ar for orvrigt en myt att tuppen alltid gal klockan sju, ty detta stammer inte. Tupparna har ar relativt storda och kan fa for sig att borja ljuda klockan ett pa natten, eller varfor inte fyra pa morgonen.
Jag sover strax intill terrassen. Dar smyger laten av faglar in, geckoodlarna tjatrar, katter jamar, hundar ylar och da och da vaknar jag till tonerna av Enrique Iglesias eller annan sjonsangande man.

Det vanliga ar att solen ligger pa om morgnarna nar jag kliver ut ur rummet. For att vara vinter ar det anda en helt overkomlig temperatur pa mellan 25 och 30 grader. Jag ater mina pannkakor i koket och blir serverad drycker som varje dag innehaller olika typer av frukter. I gommen klistrar sig mango, hallon och ananas medan jag tvattar mig och trampar over stengolvet ut over terassen. Daruppe hanger familjens tvatt och torkar i solgasset, dar ar det som en del av djungel trots att det ar mitt i stan. Oppnar man ogonen och tittar ut ser man hela stan som klattrar med sina hus uppfor berget.

Jag gar i maklig takt de 3-400 meterna till kontoret. Det finns manniskor som halsar, som tilltalar mig, en del for att de ar man, en de for att de bara ar nyfikna. Kontoret ar frizonen fylld av kvinnor. Dar sitter vi och arbetar under flakter och forsoker forsta vad det engentligen ar vi gor. Det vi egentligen vet ar att kvinnorna behover arbeta, att mycket arbete behover utforas och att mycket gors. Staden M ar en ganska liten stad, full av styrka.